Inspirerade så inihelsicke eller Leva våra värden

Få ner skiten i skorna

Leva som en lär

Walk the talk


Några olika varianter med samma innebörd: att integrera det en vet, i sig själv och i sin kropp. Det vill vi va? Leva våra värden, varje dag.
Gör vi det? Hur kan vi göra det? Tänkte berätta om min väg men vill gärna börja med att prata lite om inspiration.

Ljuvlig inspiration?

Vart vi än befinner oss och rör oss kan vi bli inspirerade. En så härlig känsla att gå igång på nått ju. Kanske är det ett inlägg på insta som sporrar dig till ett annat tänk, en bok som lär dig något nytt eller en vän som fått en insikt du kan spegla dig i och känna igen. Gott nog så!

 

Men det jag ser och själv upplevt, både när det gäller mitt företagande och mig personligen, är hur det blir för mycket. För mycket av det goda liksom. En kan bli inspirerad så inihelsicki utan att faktiskt något alls stannar kvar i oss… Så här tänker jag:

 

När inspirationen kommer till oss känns det ju som det slår gnistor och allt förändras, men bara efter några dagar sjunker energinivån och engagemanget. Vi glömmer också bort lite; hur var det nu då?! Sen sakta börjar det dåliga samvetet gnaga…(Jag skulle ju ha… jag borde ha… tänk den som orkade ta tag i det där…) Kanske lite avundsjuka, missunnsamhet (värst vad hen verkar klara av allt) eller bara känslan av pålaga och misslyckande (av att det jag tänkt inte blev av). Eller så faller allt i total glömska. Efter en månad är det statistiskt få som kommer ihåg vad som sades på den där inspirationsföreläsningen…

Plats för lärande och integration

Mina fem år som företagare och kanske särskilt corona-åren har gett mig insikten om skillnaderna mellan att inspireras av allt härligt runt i kring mig och att faktiskt börja leva mina värden. Att bygga min egen plattform har gett mig chansen att skapa större utrymme för mitt egna växande, lärande och integration – på riktigt få ner skiten i skorna. Integrera det jag vet i mig själv!

 

Erik Johansson – ”Go Your Own Road” Liten print från Fotografiskas utställning ”Places Beyond”

Och kanske är det den största och viktigaste  investeringen jag gjort! Att börja göra på ett annat sätt. Att förhålla mig på ett annat sätt. Att VARA mig! Äga saker jag inspirerats av och lärt mig utifrån. Men också saker jag redan visste, långt långt där inne, som dolts, kommit bort eller bara glömts bort, har fått bli en del av mig (igen)! Allt det här har jag integrerat i mitt psyke och min kropp, ja varje liten cell. 

 

Det har inte hänt av sig självt. Jag har behövt välja/välja bort och väga mina moves noggrant för att skapa space och tid. Låta saker stillna lite, tystna, så att det jag precis läst, hört, känt etc får bre ut sig och lägga sig på plats. 

 

Katrin Sandberg brukar prata om ett annat sätt att se på tiden, en sorts vertikal tid. Som behöver finnas jämte den horisontella/linjära tiden, och jag gillar den beskrivningen, som en kraft som går nedåt i oss själva istället för att ständigt dras framåt.

 

Och jag önskar att alla kunde få den möjligheten, eller snarare ta sig den tiden, att samla ihop och integrera! Det ger styrka och en energi att VARA sig själv, hel och medveten. Och neheeeej, jag är inte klar! Kommer inte bli det heller. Livslångt lärande du vet… När en sak satt sig är det dags att skala av ett till lager till av löken… and so on…. En får liksom ta myrsteg i sin värderade riktning, det är görbart!

 


Den här bloggen är en av flera i en serie jag delar under jubileumsveckan, mitt företag fyller fem år!!! Här kan du läsa om varför jag vill dela med mig.

Vill du läsa mer om hur jag jobbar och tänker hittar du min hemsida här.

2 svar på ”Inspirerade så inihelsicke eller Leva våra värden”

  1. Mycket bra skrivet. Kände igen mej väldigt mycket där. Visst är det bra med inspiration utifrån ibland. Idag så är inspirationen så otroligt lättillgänglig, vi behöver inte aktivt söka efter den eftersom vi mer eller mindre ständigt blir matade via alla olika medier vi använder. Sen så blir det så mycket att man till slut helt glömmer bort sin egna kreativitet.

    1. Tack Niklas, för dina tankar och för att du väljer att kommentera! Så fint att det jag skriver berör dig.

      Jag känner också igen mig i det du skriver om hur lättillgängligt det mesta är och att vi ständigt matas med inspiration.

      Det är inte alltid helt enkelt att ”stänga av” det yttre för en stund men kanske det vi behöver för att ”höra” oss själva. Tror vi behöver öva på att stå ut med att den processen kan ta lite längre tid. Inga snabba kickar…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.