Det som hjälper mig mest…

Hey, härligt med höst tycker jag! Jag fick en fråga i veckan som fick mig att fundera lite…

-“Du verkar bara få saker å funka! Hur kan du va immun mot all hysteri runt omkring oss?”

Lugn som en filbunke?

Nä så är det såklart inte. Det funkar inte bara för mig. Jag kämpar också på med vardagen, valen och att räcka till. Men kanske är grejen att jag på riktigt fattat att det liksom inte går ihop sig. Det finns ingen balans. Prova själv att ta in att det inte går ihop. Med en sån inställning är det lättare att se att det finns några saker som jag (om och om och om igen) behöver öva på. Sortera. Välja. Äga. Mitt liv.

När vi är ute och håller #jobbasmart workshops får vi ofta frågan om vilket verktyg som funkar bäst för oss. Och det finns två saker som hjälper mig mest. Om och om och om igen. Skogen och reflektionen.


Skogen

Världen snurrar på rätt snabbt nuförtiden! Och med min inre drivkraft som ständigt söker nya utmaningar och en vilja att göra skillnad på riktigt – tar min energi rätt snabbt slut. Att gå i skogen är ett sätt för mig att återhämta mig. Men det är en väldigt torr och mild beskrivning av vad som händer i mig…

Jag fullkomligt äääääälskar skogen. Har alltid gjort. Att glo på talltoppar och känna doft av varm tallmo är ett av mina starkaste barndomsminnen. Det har alltid varit så naturligt och tryggt för mig där och ÄR helt enkelt min kraftplats på jorden.

Skogen var också den plats där jag laddade för mitt beslut att säga upp mig, starta eget och där det mesta av min affärsutveckling sker idag. Där har jag njutit av lugnet, sparkat på stubbar och skrikit mig hes av ilska.

Reflektion

Reflektionen är min andra livlina. Eftersom jag vill att saker jag gör ska vara hållbara och leda till förbättring – på riktigt, försöker jag ha ett holistiskt perspektiv samtidigt som jag jobbar med detaljer i mina uppdrag. Det där kan göra mig rätt snurrig… Jag kan tappa fokus och får svårt att se mina framsteg och helt ärligt, ibland faktiskt svårt att se min riktning överhuvudtaget.

Lite distans och en stund med mig själv räcker oftast för att komma tillbaka. Visst behöver vi göra lite plats för att kunna reflektera, men keep it simple tänker jag. En kopp kaffe, papper & penna. Eller så avancerar man och svarar på några reflekterande frågor, kanske tillsammans med en vän/kollega för att bli lyssnad på och speglad.

Några reflektionsfrågor….

Pirret…

Jag vet att jag är något bra på spåret när det pirrar i mig och det gör det nu… Jag vill göra något med det här. Förena, kombinera. Gick igång på en dokumentär på Vetenskapens värld/SVT Play om skogsbad/Shinrin Yoku som är en sorts närvarometod. Tänker att jag skulle vilja skapa något där… Kanske går du också igång på det här? Reflektera. Skapa distans. Vara närvarande. Hör av dig om du vill hjälpa mig spåna på vad det där kan bli…

 

För dig som vill veta mer om mig och vad jag gör klickar du in dig på min hemsida här. Och för små tips i vardagen och mer om #jobbasmart klicka här.

Ser vi hela bilden?

Är du en av dem som blev lite stressad över alla bilder i sociala medier under sommaren? Mycket solnedgångar, rosévin och massor av vänner och familj som fladdrade förbi i flödet. Det är verkligen intressant det där hur vår känsla direkt kan påverkas av det vi ser. Pratade med några vänner om det där, hur viktigt det är att vi påminner oss om att saker inte alltid är så som de först ser ut. Vi kan aldrig få hela bilden i en ögonblicksbild på sociala medier.

Man kan ha lite olika strategier för att hantera det där. Några kompisar till mig väljer att stänga av flödet helt ibland. Själv ser jag till att följa dem som ger en mer “sann” bild och inspirerar mig på ett djupare plan. Men framför allt tror jag på just det där med att påminna oss själva och de runt ikring oss, att det inte är hela sanningen som visas upp. (Gäller ju för övrigt även in real life med…)

Jag hade tänkt lägga ut lite semesterbilder – har ju varit låååångledig och samlat på mig massor av nya minnen och energi – men fick en annan  idé utifrån det här. Väljer att lägga ut fram och baksidan på det (fantastiska) hotell vi bodde på i Slite på Gotland. Och även två fotovinklar från samma utflykt på Asunden. Bara för att medvetandegöra 🙂 Ganska kul faktiskt…

Vårt hotell i Slite, vackert och idylliskt…

…vilket det var, meeeen – tittar vi noga från en annan vinkel har vi en hel cementfabrik (som för övrigt är en av de största utsläppsbovarna i Sverige) i bakgrunden. Det är inte så ofta det fladdrar förbi sådana i flödet ha ha ha.

Och här nedan är en vacker bild som jag älskar, från vår utflykt till Asunden.  Ljuset är magiskt!

Men om vi vrider kameran helt om, ja vad hittar vi väl där….

Jag menar inte att raljera över Cementa fabriken i Slite. Den är en del av orten och dess historia och har varit det som gjort bygden levande i de 100 år den stått där. Det är långt före turismen (med dess idyll-önskan?) blev viktig. Som ni fattar är det just vad de olika vinklarna kan väcka i oss, jag vill få fram.

Den här veckan blev det inte så mycket tid över att kolla bilder på insta för mig. Jag är igång igen efter semestern och det blev en rivstart. På ett bra sätt! Jag var så sugen på att få ha jobbfokus igen efter vårens ovisshet. Startat med riktigt sköna telefon/Skype samtal.  Har satt datumen för #Jobbasmart som känns så galet rätt i tiden just nu. Och på tisdag har jag första workshopen med gänget från Södertörns högskola så preppar för fullt här. Är stolt över upplägget vi skapat och tacksam över äran att boosta de här personerna i sina viktiga jobb. Mer om det en annan gång!

Fortsätt läsa “Ser vi hela bilden?”

Hängivelse

Mia Skäringer (och jag) skriver historia

Jag har precis bokat in Mia Skäringer i Globen för andra gången!

Med små myrsteg går jag åt ett håll där jag är mer sann. Jag har redan ganska lätt för att vara mig själv när jag är med andra, så för mig handlar det framförallt om att bli mer sann mot mig själv. Min utmaning ligger i att acceptera hela mig. Ja, hela mig. Alltså även de där sidorna jag förnekar, avskyr och gör allt för att bli av med. Kriget jag aldrig verkar kunna vinna. Kanske känner du också igen dig?

För min självkritiska sida har självmedkänsla svept in som en ljummen bris och närt mig. Sen har det faktiskt varit en hel del hårt jobb för att leda mig åt rätt håll. I det ligger det att varje dag göra medvetna val; vilka omger jag mig med? Vad lyssnar jag på? Vad lägger jag tid på?

Och kanske har jag med tiden också börjat fatta att jag är hela alltet liksom. Att jag inte går att få med bara de “rätta” egenskaperna utan skiten finns där också för att det gottiga ska få ett värde.

När jag var och såg Mia Skäringer den första gången med min svärmor, var kanske den starkaste insikten; att inte skämmas för den man är. Att det ibland faktiskt är hela jävla systemet som är fel. Och om vi tystar oss själva kan saker som är fel fortsätta. Så jag har börjat ta samtalen. Slutat blama och shama mig själv för att jag är gnällig, krånglig, grinig osv. Jag hänger mig till det som är viktigt -för mig, och står upp för de värden jag tror på. Mia är allt det här manifesterat i en kropp och själ, som just nu skriver historia med sina utsålda Globar och arenor. Och på ett sätt är jag ju också en del av den historien.

Jobba smart – Reclaim your life

Så hur coolt är det inte att få jobba med att föra vidare de här metoderna som hjälpt mig och de runt i kring mig. Och tillsammans är det ju mycket roligare att öva 🙂

Nästa vecka kör jag och Liselotte Norén en drop-in på The Lobby i Stockholm. Kom förbi och gör en #jobbasmartövning och träffa oss! Mer info här

Bilden på Mia Skäringer har jag lånat från hennes instagramkonto. Fotocred: Gabriel Lázár.

Nä, det blir inte bättre sen!

Don´t kill the messenger – men det blir inte bättre sen! Ta in det, på riktigt. Ta tag i det som är viktigt nu! Jag skulle kunna stanna där.

Om jag nu ska fortsätta skriva kan det hända att jag låter lite för brysk men jag har tröttnat ur på alla sen...

Tro mig, av egen erfarenhet har jag all förståelse för att vi har mycket att göra, många saker som ska hinnas med och kroppar&knoppar som är trötta. Kanske särskilt så här års meeeen… Någon gång måste vi väl genomskåda våra “sanningar” (läs ursäkter) som håller oss från att göra det vi behöver göra. Jag var lite inne på det i förra veckans blogg också som du kan läsa här.

Jag och Liselotte går ganska hårt åt våra #jobbasmart seminariedeltagare när vi far Sverige runt på vår turné med Akademikerförbundet.

Alla vill så klart ha quick-fix men vi menar att det inte går! Vi behöver ändra saker på riktigt och det är inget som bara händer av sig självt. Mångas liv går faktiskt inte ihop och det enda som kan förändra är att skära bort saker, prioritera. Det är svårt! Oftast tror vi bara att vi prioriterar men i själva verket vill vi inte välja. Låt mig berätta en liten story kring mig själv här:

När mitt företag var ganska nystartat hade jag blivit inspirerad till att göra en värderingsövning. Alltså en övning där man tydligare ser vad man värderar mest och börja agera mer för att uppnå det. Hade strax innan fått en fråga av en mentor och vän, AnneLee Holmberg, om vad jag ansåg jämställdhet var. Just då levde jag på mat betald av min man och gillade det icke!. Jag var upprörd över att inte försörja mig själv! AnneLee vred lite på perspektivet och fick mig att se att säga upp sig, starta ett bolag och skapa ett hållbart bolag kanske på sikt var just jämställt och något mina barn skulle få med sig.

Hur som, jämställdhet var en värdering jag satt högt upp när jag skulle prioritera, sedan hade jag ett tiotal lappar (japp post-it lappar här med) som jag skulle rangordna. Några fler exempel var må gott, ha kul, utvecklande uppdrag, göra gott, ja ni fattar. Nu kommer poängen: ALLA lappar hamnade högst upp. Alla blev högst prioriterade. Och där och då trillade min pollett ner: det går ju inte. Men hur svårt är det inte välja bort något av alla dessa viktiga värden i mitt liv…

Och precis där tror jag vi har svaret. Vi måste fatta att det går inte, på riktigt måste vi välja. NU! Hela tiden. Göra jobbet. Och kom för f-n inte och säg att det lugnar ner sig nästa vecka, i januari eller efter påsk. Jag har hört det där så öronen blöder och vi vet ju alla att det alltid dyker upp nya problem.

Reclaim your Life! För att vi är skyldiga oss själva det. Vi är skyldiga våra barn det. För morsor (och farsor) som mår bra är så mycket bättre!

Ett år med #jobbasmart

Tiden går fort när man har roligt! Ett helt år har gått sedan #jobbasmart kom ut ur garderoben. Efter många års samarbete  med Liselotte Norén var tillslut #jobbasmart ett egen koncept som ville ut.

“Vi jobbar med det personliga ledarskapet och hur vi ”lever” våra värden och det vi står för, konkret, varje dag. Det handlar egentligen mer om HUR du gör, än vad du gör”

Foto: Mikael Ström

De små medvetna valen

Vi har gjort massor av små val längs vägen. Vi valde att prata om Det personliga ledarskapet framför Självledarskap då det känns så fel med själv… Vi speglar ju oss i andra och det är ofta i mötet med andra som vårt lärande och utveckling kan ske.

Och så hade vi ju så svårt att släppa organisationen. Vi är ju alltid i någon sorts sammanhang och de strukturer/kulturer som vi är i påverkar ju såklart hur vi har det. Vi hade ju sett att det där lite mer klämkäcka Du är din egen lyckas smed, kanske inte alltid var helt sant. Så #jobbatvärs blev det koncept som kom fram som ett komplement riktat mot teamet och organisationen.

“Vi tänker att det som har störst värde för dig ska hinnas med. Så genom ökad medvetenhet kan du ta kontroll på det du gör och tillsammans med humor, självdistans och lite självmedkänsla kommer vi ganska långt”

Ett år med #jobbasmart och hur summerar vi?

Vi är glada när vi går till jobbet
Koncept, webbsida, e-kurs, reflektionsbrev, workshops, turné och väldigt många idéer om nästa steg nerklottrade på servetter…
Alltså vi har väldigt kul när vi jobbar ihop. Testar oss fram, noga med att rätt känsla är med. Skruvar där det behövs. Rätt vad det är bokar vi av och går och simmar istället.

Vi är stolta över att vi försöker leva som vi lär
Går ju sådär… Men vi är på den igen. Öva, öva, öva! Och inte döma för det är f-n mycket lättare att bara följa strömmen än göra medvetna beslut. Så respekt till alla som försöker!

Vi är nöjda över bra respons från kunder
Särskilt återkoppling om att vi autentiskt delar med oss och inte “pekpinnar” eller dömer någon.

Och eftersom du troligtvis känner oss väl vid det här laget, så kan du ju gissa att vi har firat så mycket det bara går… Passade på när vi var i Göteborg i veckan som levererade sol, rosdoft, Bob Dylan utställning & god middag. Ja du fattar, egentligen var det väl bara en tur med Paddanbåtarna vi saknade.

 

Vill du läsa mer om oss/#jobbasmart kan du klicka dig till hemsidan här: www.jobbasmrt.se