Konsten att fira utan att ha gått i mål

Igår träffades jag och min ”kollega” och vän Liselotte på Falafelbarens uteservering för att stänga året. Vi brukar ha den traditionen att summera, utvärdera och sätta en prel-plan för fortsatt arbete.

Foto: Falafelbaren

Det här året var allt väldigt annorlunda. Från mitt håll: inga pågående uppdrag, ett vilande bolag, hemarbetande man, hemstuderande dotter, osäkra och väldigt annorlunda julplaner… och så vidare (ja ni vet ju själva allt som är skruvat just nu)

Fortsätt läsa “Konsten att fira utan att ha gått i mål”

En byrålåda i taget

Att välja svider

Det känns! Konsekvensen av mitt val svider mer än inflammationen i bröstkorgen. Jag valde min hälsa eftersom jag värderat den till det viktigaste värdet av de två. Skapa värde utanför mig själv (genom mitt bolag) är också en viktig värdering MEN jag har valt att rangordna den lägre. Och nu blev det ett läge där jag behövde prioritera. Jag valde hälsa i form av veckor av stretch, korta promenader och vila. Och det fick konsekvenser. Som avbokade möten, stillastående idéer och missade tillfällen med spännande människor.

Gissa om jag hellre hade velat ringa i säljklockan än stretcha Pectoralis Minor muskeln varannan timme. Men jag gjorde ett val.

Fortsätt läsa “En byrålåda i taget”

Den lilla tjejen och jag

Jag fick en fotografering i present av min syster, förra året när jag fyllde 40. Visste inte om det kändes som ett straff eller gåva, men jag släpade mig iväg till studion till slut. Jag skulle alltså stylas, sminkas & fotograferas, och jag såg framför mig hur stela och onaturliga mina foton skulle bli. Men jag blev faktiskt nöjd och tänker att de kan vara riktigt användbara på min hemsida, här i bloggen etc.

När jag visade min dotter började hon prata om några bilder hon sett på mig, tagna under en fotokurs på högstadiet. Hon tyckte att det var likt och jag letade upp bilderna. Tänkte dela bilderna med er av två anledningar 1) lite kul att jämföra he he men framförallt 2) mitt egna jobb med att låta den här unga tjejen ta plats igen.  Ska berätta mer men först bilderna:

Kanske inte lika mystisk idag…

 

Så det har ju gått några år mellan bilderna, den unga tjejen och den Caroline jag är idag. Samma person där inne fast jag nästan tappade bort henne ett tag. Med en massa spännande äventyr sökte jag mig bort från så mycket. En del flykt och en del lust. Och det är först de senaste åren jag förstått hur viktig hon, den där lilla tjejen, är för mig idag – med alla medfödda drivkrafter, drömmar och naivitet. Jag har jobbat hårt för att hitta igen henne och finna ett mer autentiskt jag.

Tänker att jag lyckats, åtminstone lite. Återerövrar det jag älskar att göra & det jag också bidrar mest med. Caroline 0.0 eller 2.0 – originalet påfyllt med en jäkla massa erfarenheter.

Nog med navelskåderi, nu tar vi helg med fokus på nästa generation: fotboll och trumövningar!