Det som hjälper mig mest…

Hey, härligt med höst tycker jag! Jag fick en fråga i veckan som fick mig att fundera lite…

-“Du verkar bara få saker å funka! Hur kan du va immun mot all hysteri runt omkring oss?”

Lugn som en filbunke?

Nä så är det såklart inte. Det funkar inte bara för mig. Jag kämpar också på med vardagen, valen och att räcka till. Men kanske är grejen att jag på riktigt fattat att det liksom inte går ihop sig. Det finns ingen balans. Prova själv att ta in att det inte går ihop. Med en sån inställning är det lättare att se att det finns några saker som jag (om och om och om igen) behöver öva på. Sortera. Välja. Äga. Mitt liv.

När vi är ute och håller #jobbasmart workshops får vi ofta frågan om vilket verktyg som funkar bäst för oss. Och det finns två saker som hjälper mig mest. Om och om och om igen. Skogen och reflektionen.


Skogen

Världen snurrar på rätt snabbt nuförtiden! Och med min inre drivkraft som ständigt söker nya utmaningar och en vilja att göra skillnad på riktigt – tar min energi rätt snabbt slut. Att gå i skogen är ett sätt för mig att återhämta mig. Men det är en väldigt torr och mild beskrivning av vad som händer i mig…

Jag fullkomligt äääääälskar skogen. Har alltid gjort. Att glo på talltoppar och känna doft av varm tallmo är ett av mina starkaste barndomsminnen. Det har alltid varit så naturligt och tryggt för mig där och ÄR helt enkelt min kraftplats på jorden.

Skogen var också den plats där jag laddade för mitt beslut att säga upp mig, starta eget och där det mesta av min affärsutveckling sker idag. Där har jag njutit av lugnet, sparkat på stubbar och skrikit mig hes av ilska.

Reflektion

Reflektionen är min andra livlina. Eftersom jag vill att saker jag gör ska vara hållbara och leda till förbättring – på riktigt, försöker jag ha ett holistiskt perspektiv samtidigt som jag jobbar med detaljer i mina uppdrag. Det där kan göra mig rätt snurrig… Jag kan tappa fokus och får svårt att se mina framsteg och helt ärligt, ibland faktiskt svårt att se min riktning överhuvudtaget.

Lite distans och en stund med mig själv räcker oftast för att komma tillbaka. Visst behöver vi göra lite plats för att kunna reflektera, men keep it simple tänker jag. En kopp kaffe, papper & penna. Eller så avancerar man och svarar på några reflekterande frågor, kanske tillsammans med en vän/kollega för att bli lyssnad på och speglad.

Några reflektionsfrågor….

Pirret…

Jag vet att jag är något bra på spåret när det pirrar i mig och det gör det nu… Jag vill göra något med det här. Förena, kombinera. Gick igång på en dokumentär på Vetenskapens värld/SVT Play om skogsbad/Shinrin Yoku som är en sorts närvarometod. Tänker att jag skulle vilja skapa något där… Kanske går du också igång på det här? Reflektera. Skapa distans. Vara närvarande. Hör av dig om du vill hjälpa mig spåna på vad det där kan bli…

 

För dig som vill veta mer om mig och vad jag gör klickar du in dig på min hemsida här. Och för små tips i vardagen och mer om #jobbasmart klicka här.

Hängivelse

Mia Skäringer (och jag) skriver historia

Jag har precis bokat in Mia Skäringer i Globen för andra gången!

Med små myrsteg går jag åt ett håll där jag är mer sann. Jag har redan ganska lätt för att vara mig själv när jag är med andra, så för mig handlar det framförallt om att bli mer sann mot mig själv. Min utmaning ligger i att acceptera hela mig. Ja, hela mig. Alltså även de där sidorna jag förnekar, avskyr och gör allt för att bli av med. Kriget jag aldrig verkar kunna vinna. Kanske känner du också igen dig?

För min självkritiska sida har självmedkänsla svept in som en ljummen bris och närt mig. Sen har det faktiskt varit en hel del hårt jobb för att leda mig åt rätt håll. I det ligger det att varje dag göra medvetna val; vilka omger jag mig med? Vad lyssnar jag på? Vad lägger jag tid på?

Och kanske har jag med tiden också börjat fatta att jag är hela alltet liksom. Att jag inte går att få med bara de “rätta” egenskaperna utan skiten finns där också för att det gottiga ska få ett värde.

När jag var och såg Mia Skäringer den första gången med min svärmor, var kanske den starkaste insikten; att inte skämmas för den man är. Att det ibland faktiskt är hela jävla systemet som är fel. Och om vi tystar oss själva kan saker som är fel fortsätta. Så jag har börjat ta samtalen. Slutat blama och shama mig själv för att jag är gnällig, krånglig, grinig osv. Jag hänger mig till det som är viktigt -för mig, och står upp för de värden jag tror på. Mia är allt det här manifesterat i en kropp och själ, som just nu skriver historia med sina utsålda Globar och arenor. Och på ett sätt är jag ju också en del av den historien.

Jobba smart – Reclaim your life

Så hur coolt är det inte att få jobba med att föra vidare de här metoderna som hjälpt mig och de runt i kring mig. Och tillsammans är det ju mycket roligare att öva 🙂

Nästa vecka kör jag och Liselotte Norén en drop-in på The Lobby i Stockholm. Kom förbi och gör en #jobbasmartövning och träffa oss! Mer info här

Bilden på Mia Skäringer har jag lånat från hennes instagramkonto. Fotocred: Gabriel Lázár.

Skit i vad andra vill ha!?

Alltså som vi borde hylla Karin af Klintberg. Känns som en fantastisk förebild som jag vill lyfta så fler kan bli inspirerade! Jag är helt knockad av en intervju med henne i podden Mod (Kattis Ahlström).

Hela jag går igång på det hon säger. Får rysningar, wow-feeling, skräck och eufori på samma gång när jag lyssnar på hennes självklara sätt att prata om sitt ledarskap. Vilken jäkla kvinna!

“Jag skiter i vad tittaren vill se, jag skiter i vad kanalen vill ha &  jag skiter i vad som säljer” Karin af Klintberg

Karin menar att det bara är genom att skita i allt det, som det blir möjligt att skapa det som tittarna älskar, men inte viste att de ville ha.

Och som jag kan dra paralleller till det jag gör som företagare. Hur jag kan känna/se vad som skulle vara kul, givande, viktigt – på riktigt, men ändå bromsas av att det behöver stoppas in i en färdig mall/fyrkant för att det är så vi är vana att se på saker. Sådana gånger stoppar jag liksom mig själv och min kreativitet innan jag ens har börjat.

Men ibland vågar jag också vara modig. Som när jag sa nej till ett lönsamt och prestigefullt uppdrag för att de inte vill göra saker på riktigt, utan faktiskt bara checka av en sak på listan. Eller när jag stod kvar vid det jag såg behövdes i en process där det svajade rejält och uppdraget riskerades att ställas in.

Med Karins synsätt får allt bygga på en tillit till det man själv gör. Sedan kan man gå ut, stämma av & vidareutveckla i mötet med andra. Att våga tro på sin intuition på det sättet kräver verkligen mod.

Lyssna på podden! En halvtimme lång, finns på tex Acast eller klicka här.

Ett år med #jobbasmart

Tiden går fort när man har roligt! Ett helt år har gått sedan #jobbasmart kom ut ur garderoben. Efter många års samarbete  med Liselotte Norén var tillslut #jobbasmart ett egen koncept som ville ut.

“Vi jobbar med det personliga ledarskapet och hur vi ”lever” våra värden och det vi står för, konkret, varje dag. Det handlar egentligen mer om HUR du gör, än vad du gör”

Foto: Mikael Ström

De små medvetna valen

Vi har gjort massor av små val längs vägen. Vi valde att prata om Det personliga ledarskapet framför Självledarskap då det känns så fel med själv… Vi speglar ju oss i andra och det är ofta i mötet med andra som vårt lärande och utveckling kan ske.

Och så hade vi ju så svårt att släppa organisationen. Vi är ju alltid i någon sorts sammanhang och de strukturer/kulturer som vi är i påverkar ju såklart hur vi har det. Vi hade ju sett att det där lite mer klämkäcka Du är din egen lyckas smed, kanske inte alltid var helt sant. Så #jobbatvärs blev det koncept som kom fram som ett komplement riktat mot teamet och organisationen.

“Vi tänker att det som har störst värde för dig ska hinnas med. Så genom ökad medvetenhet kan du ta kontroll på det du gör och tillsammans med humor, självdistans och lite självmedkänsla kommer vi ganska långt”

Ett år med #jobbasmart och hur summerar vi?

Vi är glada när vi går till jobbet
Koncept, webbsida, e-kurs, reflektionsbrev, workshops, turné och väldigt många idéer om nästa steg nerklottrade på servetter…
Alltså vi har väldigt kul när vi jobbar ihop. Testar oss fram, noga med att rätt känsla är med. Skruvar där det behövs. Rätt vad det är bokar vi av och går och simmar istället.

Vi är stolta över att vi försöker leva som vi lär
Går ju sådär… Men vi är på den igen. Öva, öva, öva! Och inte döma för det är f-n mycket lättare att bara följa strömmen än göra medvetna beslut. Så respekt till alla som försöker!

Vi är nöjda över bra respons från kunder
Särskilt återkoppling om att vi autentiskt delar med oss och inte “pekpinnar” eller dömer någon.

Och eftersom du troligtvis känner oss väl vid det här laget, så kan du ju gissa att vi har firat så mycket det bara går… Passade på när vi var i Göteborg i veckan som levererade sol, rosdoft, Bob Dylan utställning & god middag. Ja du fattar, egentligen var det väl bara en tur med Paddanbåtarna vi saknade.

 

Vill du läsa mer om oss/#jobbasmart kan du klicka dig till hemsidan här: www.jobbasmrt.se

 

 

Jag behöver en söndagspredikan

Vet ni vad jag behöver? Jag har kommit på att jag verkligen behöver en sorts söndagspredikan. Något som håller mig på banan liksom. Så här tänker jag:

“Fasen vad modig du är Caroline, det där skulle jag aldrig ha vågat”

Så många som hejat på mig under min resa från att säga upp mig, starta eget och omsätta det jag tror på i en verksamhet som kan dra in pengar. Och med handen på hjärtat har jag ibland förvånat mig själv över hur bra det gått. Det funkar verkligen, jag står på egna ben. Meeen… alltid det där men:et…

Foto: Mikael Ström 

Ibland är jag bara helt genomskinlig. Ömhudad, ensam och kanske tömd. Mitt jobb går ofta ut på att stå stabilt och se. Se för att sedan ge, kanske ett annat perspektiv. Även om jag egentligen vet att mitt sätt att arbeta fungerar letar sig osäkerheten in ibland. Bitvis lägger jag orimligt mycket energi på att övertala mig själv om att det inte blir bättre om jag säljer det som är enklast att sälja.

“Fan att jag måste krångla till det så för kunden, kan jag inte bara klappa medhårs och sälja billiga kreativitetsövningar eller nått” tänker jag.

Sedan får jag köra ett litet domslut i huvudet där jag resonerar mig fram till att “-Nä men det här är ju riktigt bra! Wow, har jag kommit på det där?” Lika förvånad varje gång över att jag har något att erbjuda och att jag faktiskt är unik i det jag säljer!

Jag har funderat en del på vad det är som hjälper mig i att se det där, påminna mig om att jag är på rätt väg.

Det jag ser är att jag, och många av dem jag jobbar med, skulle behöva en påminnare lite då och då. Få upp hela bilden och skapa lite distans och på så sätt kunna se på oss själva med snälla ögon. Påminna oss om vad som faktiskt är viktigt och stämma av de val vi gör dagligdags; är vi på rätt väg?

Jag skulle vilja ha söndagspredikningar som varje vecka påminde mig om de viktiga värden som jag tror på, fyllda av värme och kraft. Kanske små minimässor åtminstone. Som en stående rit, tid för reflektion och tid att landa.

Halleluja och Amen!

Mässa, Basilica di Santa Maria di Nazareth, Sestri Levante