Det som hjälper mig mest…

Hey, härligt med höst tycker jag! Jag fick en fråga i veckan som fick mig att fundera lite…

-”Du verkar bara få saker å funka! Hur kan du va immun mot all hysteri runt omkring oss?”

Lugn som en filbunke?

Nä så är det såklart inte. Det funkar inte bara för mig. Jag kämpar också på med vardagen, valen och att räcka till. Men kanske är grejen att jag på riktigt fattat att det liksom inte går ihop sig. Det finns ingen balans. Prova själv att ta in att det inte går ihop. Med en sån inställning är det lättare att se att det finns några saker som jag (om och om och om igen) behöver öva på. Sortera. Välja. Äga. Mitt liv.

När vi är ute och håller #jobbasmart workshops får vi ofta frågan om vilket verktyg som funkar bäst för oss. Och det finns två saker som hjälper mig mest. Om och om och om igen. Skogen och reflektionen.

Skogen

Världen snurrar på rätt snabbt nuförtiden! Och med min inre drivkraft som ständigt söker nya utmaningar och en vilja att göra skillnad på riktigt – tar min energi rätt snabbt slut. Att gå i skogen är ett sätt för mig att återhämta mig. Men det är en väldigt torr och mild beskrivning av vad som händer i mig…

Jag fullkomligt äääääälskar skogen. Har alltid gjort. Att glo på talltoppar och känna doft av varm tallmo är ett av mina starkaste barndomsminnen. Det har alltid varit så naturligt och tryggt för mig där och ÄR helt enkelt min kraftplats på jorden.

Skogen var också den plats där jag laddade för mitt beslut att säga upp mig, starta eget och där det mesta av min affärsutveckling sker idag. Där har jag njutit av lugnet, sparkat på stubbar och skrikit mig hes av ilska.

Reflektion

Reflektionen är min andra livlina. Eftersom jag vill att saker jag gör ska vara hållbara och leda till förbättring – på riktigt, försöker jag ha ett holistiskt perspektiv samtidigt som jag jobbar med detaljer i mina uppdrag. Det där kan göra mig rätt snurrig… Jag kan tappa fokus och får svårt att se mina framsteg och helt ärligt, ibland faktiskt svårt att se min riktning överhuvudtaget.

Lite distans och en stund med mig själv räcker oftast för att komma tillbaka. Visst behöver vi göra lite plats för att kunna reflektera, men keep it simple tänker jag. En kopp kaffe, papper & penna. Eller så avancerar man och svarar på några reflekterande frågor, kanske tillsammans med en vän/kollega för att bli lyssnad på och speglad.

Några reflektionsfrågor….

Pirret…

Jag vet att jag är något bra på spåret när det pirrar i mig och det gör det nu… Jag vill göra något med det här. Förena, kombinera. Gick igång på en dokumentär på Vetenskapens värld/SVT Play om skogsbad/Shinrin Yoku som är en sorts närvarometod. Tänker att jag skulle vilja skapa något där… Kanske går du också igång på det här? Reflektera. Skapa distans. Vara närvarande. Hör av dig om du vill hjälpa mig spåna på vad det där kan bli…

 

För dig som vill veta mer om mig och vad jag gör klickar du in dig på min hemsida här. Och för små tips i vardagen och mer om #jobbasmart klicka här.