Min intuition
Ibland kan jag höra den. Min viskning. Intuitionen – hon som vet. Hon viskar till mig långt före mitt tänkande jag fattat.
Jag har samlat så mycket genom åren. Samlat på mig fakta, kunskap, erfarenheter och upplevelser. Gått vilse, hittat hem och efter ett tag, förvirrad och vilse igen. Men med skillnaden nu att jag har lärt mig att lyssna inåt. Leta efter det jag behöver veta på insidan. Hon finns där alltid men ibland skriker världen och livet så högt på utsidan att hon inte hörs. När jag ställer frågor till henne då kan det hända att jag inte får något svar. Men numera vet jag, hon svarar tids nog bara jag bemödar mig att stilla mig och vänta in henne.
– Heeej, jag är här nu! Vad behöver du? Vad kan jag hjälpa dig med? Vad längtar du efter?
Hon gör mig trygg. Hon är jag.
Ställer frågan
Känner att jag står på en platå. Fem år med bolaget. Jag har summerat, hämtat hem, fullbordat och stängt om det som varit. Nu vänder jag mig inåt. Jag ställer frågan till henne – hon som vet: Vad är det som ska komma? Vilka moln ska jag segla på? Vilka vindar ska blåsa? Vad drömmer jag om nu?
Målsättning och handlingsplan?
Du ska inte tro att hon svarar så där med det språk en är som mest van vid, nej hon är subtil. Hon vet inte vad ord som mål och plan är. Hon vet och kan bara hjärtats språk. Intellekt är vi så bra på ändå. Hon vill tillföra kärlekens språk.
Kärlekens väg är mjuk och följsam. Den leder oss framåt med små mjuka puffar snarare än forcerade skallkrav. Den VET! Förnimmat redan innan våra hjärnor hunnit räknat ut och löst något. Ibland blir jag förskräckt för vilket håll den vill ta mig men när jag väl har tillit och vågar mig in i den nya portalen blir det självklart. Enkelt.
Öppnar upp
Så jag öppnar upp för det som ska komma nu. Är i lugnet och mellanrummet. Nyfiken på vad som ska visa sig. Vad ska hon viska till mig? Håller mig stilla och lyssnar. Har tillit. Står kvar modigt. Fortsätter mina små steg åt det håll jag värderat som rätt. För varje steg jag tar blir det ringar på vattnet. Mjuka ringar som flyter ut över vattenytan.
Kan du höra dina viskningar? Det du intuitivt vet. Vågar du lyssna?
Den här bloggen är en av flera i en serie jag delar under jubileumsveckan, mitt företag fyller fem år!!! Här kan du läsa om varför jag vill dela med mig.
Vill du läsa mer om hur jag jobbar och tänker hittar du min hemsida här.
Underbar start på helgen att läsa dessa jubileumsbloggar! Grattis till 5 år! Det är mycket som inspirerar här och visst går min hjärna i spinn exakt som du skrev 🙂
Jag vill också hylla dina frågor i dessa bloggar, särskilt i denna. De kräver lite av en och som du skriver. Vågar du lyssna? Ja ibland blir nog svaret. Svårare är nog att ta steget och agera på resultatet.
Tack Camilla!
Vad fint att du läser och får ut nått! Frågor är ett superverktyg! Väcker ofta en process.
Tänker att det är att våga lyssna som gör den stora skillnaden. Sen kanske det inte alltid är läge att direkt tuta och köra utan det kan behöva mogna och falla på plats. Finna sin plats! Snälla ögon och små steg🥰