Min morfar sa alltid att han skulle på besiktning när han skulle på läkarkoll. Han undrade om han skulle gå igenom och vilka ettor han skulle få av doktor Engberg. När han satt och sörplade kaffe på fat med mig efter besöket, småflinade han; ” – he he jaa, det gick ju bra det där… Nu får man köra ett år till!”
Bilförarn: morfar Tore, min syster och jag tar en paus (det gjorde vi ofta)
Jag tänker på det där varje höst. När jag drar igång igen efter sommaren öppnar jag upp och sätter planen. Jag gör lite ändringar utifrån summeringen innan sommaren och justerar lite utifrån de insikter jag fått under lugna eller tjoande sommaräventyr.
Där någonstans inser jag att det är dags för besiktning. Vad har jag för ettor och nollor? Kan jag köra ett år till eller behöver jag ändra åkstil? Byta drivmedel? Ja ni fattar, man kan göra liknelser i det oändliga mellan oss människor och bilar…
Så idag har jag bokat in ett antal tider i min kalender. Att ringa runt och sitta i telefonkö för att slutligen få en tid lååångt fram i höst är rätt tråkigt, men helt klart värt det för äkta körglädje ett år framåt. Och så galet skönt att ha bokat in allt på en gång. Först ut blir ny synundersökning.
Dags för nya brillor för att se klart och vem vet, kanske nya perspektiv visar sig