Go go go girl, eller…

Ok, jag väljer att ta det här spacet och den här vinklingen denna dag. När andra sociala medier känns för trånga för det jag vill få fram är det skönt att ha en blogg en kan bre ut sig i…

Internationella kvinnodagen
”Grattis!” eller ”Hurra!” Nja knappast va. Finns såklart massor att vara glad över i hur långt vi kommit, kanske med färskaste framgången i att vi har en kvinna på vår statsministerpost. DET är en viktig signal för våra barn om att vissa poster inte är reserverade enbart till män.

Ni som känner mig vet att jag jobbat med och engagerar mig för kvinnors företagande och att vårt kön inte ska begränsa oss när det är något vi vill göra. Men idag är det något som skaver i mig, och kanske finns det ingen bättre dag än denna att försöka förklara vad jag ser.

Signalerna
Ok, så vi vill ha ett jämlikt näringsliv. Fler kvinnor på höga positioner i samhället. Kvinnor som är med där de verkligt viktiga besluten tas. Så hur skapar vi bättre förutsättningar för våra unga? En sak är vad vi sänder ut för signaler tänker jag.

Läser här på morgonen Dagens Industris bilaga Jämställt näringsliv där man listar näringslivets mäktigaste kvinnor.  Mitt i tidningen finns ett uttalande av en psykolog om den skenande psykiska ohälsan hos kvinnor. Hur höga krav unga kvinnor har på sig själva och utmaningen i att få ihop vardagen:

När jag sedan fortsätter läsa vidare porträtteras olika kvinnor kring sina roller, prestationer och arbetsplatser (annonser för företag tror jag att det egentligen är). Det är nu det börjar skava i mig. Klipper ur några exempel på de signaler som sänds ut, här kommer de:

Kvinnor ska ta kampen! Bryta sig igenom, krossa tak, bidra med perspektiv och ta hand om skav…

Kvinnor ska accelerera sina karriärer, kombinera familj och karriär, brinna för sina yrken och vara förebilder…

Kvinnor ska leda utveckling & innovation och vilja utvecklas…

Kvinnor skapar gärna förutsättningar för laget, tar ansvar för språket och tonen, skapar bra stämning och tänker att allt är möjligt…

Och på temat allt är möjligt; kvinnor nöjer sig inte, meningar som ”det går inte” är triggers, vi kämpar på kompromisslöst…

Och självklart; nätverka!

Raljant eller vansinne?
Visst raljerar jag och medvetet klippt meningarna ur sitt (säkert) välmenande sammanhang. Men min poäng är: vad matas vi med? Vad sänder vi för signaler till våra unga? 

”Det går inte ihop” brukar jag och Liselotte Norén mässa ut när vi håller våra #jobbasmart workshops. Vi behöver vara medvetna. Och välja! Att vi skulle få ihop alla dessa förväntningar och krav, både inifrån och utifrån är vansinne i min värld. Och jag tror det är bland annat det vi ser i de höga sjukskrivningstalen. Det håller inte! I alla fall inte i längden.

Pessimistiskt tycker säkert du meeeeen det roliga i kråksången är ju att du kan ta tillbaka kontrollen och bli mer medveten. Se vad du matas med, ta aktiv ställning och gör medvetna val. Inte plättlätt men kanske nödvändigt…

Låt oss hjälpas åt, både kvinnor och män! Endast så kan vi bli jämställda och hålla över tid.

En byrålåda i taget

Att välja svider

Det känns! Konsekvensen av mitt val svider mer än inflammationen i bröstkorgen. Jag valde min hälsa eftersom jag värderat den till det viktigaste värdet av de två. Skapa värde utanför mig själv (genom mitt bolag) är också en viktig värdering MEN jag har valt att rangordna den lägre. Och nu blev det ett läge där jag behövde prioritera. Jag valde hälsa i form av veckor av stretch, korta promenader och vila. Och det fick konsekvenser. Som avbokade möten, stillastående idéer och missade tillfällen med spännande människor.

Gissa om jag hellre hade velat ringa i säljklockan än stretcha Pectoralis Minor muskeln varannan timme. Men jag gjorde ett val.

Fortsätt läsa ”En byrålåda i taget”

Den lilla tjejen och jag

Jag fick en fotografering i present av min syster, förra året när jag fyllde 40. Visste inte om det kändes som ett straff eller gåva, men jag släpade mig iväg till studion till slut. Jag skulle alltså stylas, sminkas & fotograferas, och jag såg framför mig hur stela och onaturliga mina foton skulle bli. Men jag blev faktiskt nöjd och tänker att de kan vara riktigt användbara på min hemsida, här i bloggen etc.

När jag visade min dotter började hon prata om några bilder hon sett på mig, tagna under en fotokurs på högstadiet. Hon tyckte att det var likt och jag letade upp bilderna. Tänkte dela bilderna med er av två anledningar 1) lite kul att jämföra he he men framförallt 2) mitt egna jobb med att låta den här unga tjejen ta plats igen.  Ska berätta mer men först bilderna:

Kanske inte lika mystisk idag…

 

Så det har ju gått några år mellan bilderna, den unga tjejen och den Caroline jag är idag. Samma person där inne fast jag nästan tappade bort henne ett tag. Med en massa spännande äventyr sökte jag mig bort från så mycket. En del flykt och en del lust. Och det är först de senaste åren jag förstått hur viktig hon, den där lilla tjejen, är för mig idag – med alla medfödda drivkrafter, drömmar och naivitet. Jag har jobbat hårt för att hitta igen henne och finna ett mer autentiskt jag.

Tänker att jag lyckats, åtminstone lite. Återerövrar det jag älskar att göra & det jag också bidrar mest med. Caroline 0.0 eller 2.0 – originalet påfyllt med en jäkla massa erfarenheter.

Nog med navelskåderi, nu tar vi helg med fokus på nästa generation: fotboll och trumövningar!

Ett år med #jobbasmart

Tiden går fort när man har roligt! Ett helt år har gått sedan #jobbasmart kom ut ur garderoben. Efter många års samarbete  med Liselotte Norén var tillslut #jobbasmart ett egen koncept som ville ut.

”Vi jobbar med det personliga ledarskapet och hur vi ”lever” våra värden och det vi står för, konkret, varje dag. Det handlar egentligen mer om HUR du gör, än vad du gör”

Foto: Mikael Ström

De små medvetna valen

Vi har gjort massor av små val längs vägen. Vi valde att prata om Det personliga ledarskapet framför Självledarskap då det känns så fel med själv… Vi speglar ju oss i andra och det är ofta i mötet med andra som vårt lärande och utveckling kan ske.

Och så hade vi ju så svårt att släppa organisationen. Vi är ju alltid i någon sorts sammanhang och de strukturer/kulturer som vi är i påverkar ju såklart hur vi har det. Vi hade ju sett att det där lite mer klämkäcka Du är din egen lyckas smed, kanske inte alltid var helt sant. Så #jobbatvärs blev det koncept som kom fram som ett komplement riktat mot teamet och organisationen.

”Vi tänker att det som har störst värde för dig ska hinnas med. Så genom ökad medvetenhet kan du ta kontroll på det du gör och tillsammans med humor, självdistans och lite självmedkänsla kommer vi ganska långt”

Ett år med #jobbasmart och hur summerar vi?

Vi är glada när vi går till jobbet
Koncept, webbsida, e-kurs, reflektionsbrev, workshops, turné och väldigt många idéer om nästa steg nerklottrade på servetter…
Alltså vi har väldigt kul när vi jobbar ihop. Testar oss fram, noga med att rätt känsla är med. Skruvar där det behövs. Rätt vad det är bokar vi av och går och simmar istället.

Vi är stolta över att vi försöker leva som vi lär
Går ju sådär… Men vi är på den igen. Öva, öva, öva! Och inte döma för det är f-n mycket lättare att bara följa strömmen än göra medvetna beslut. Så respekt till alla som försöker!

Vi är nöjda över bra respons från kunder
Särskilt återkoppling om att vi autentiskt delar med oss och inte ”pekpinnar” eller dömer någon.

Och eftersom du troligtvis känner oss väl vid det här laget, så kan du ju gissa att vi har firat så mycket det bara går… Passade på när vi var i Göteborg i veckan som levererade sol, rosdoft, Bob Dylan utställning & god middag. Ja du fattar, egentligen var det väl bara en tur med Paddanbåtarna vi saknade.

 

Vill du läsa mer om oss/#jobbasmart kan du klicka dig till hemsidan här: www.jobbasmrt.se