Etikett: #viktigt

Publicerat

Jag behöver en söndagspredikan

Vet ni vad jag behöver? Jag har kommit på att jag verkligen behöver en sorts söndagspredikan. Något som håller mig på banan liksom. Så här tänker jag:

”Fasen vad modig du är Caroline, det där skulle jag aldrig ha vågat”

Så många som hejat på mig under min resa från att säga upp mig, starta eget och omsätta det jag tror på i en verksamhet som kan dra in pengar. Och med handen på hjärtat har jag ibland förvånat mig själv över hur bra det gått. Det funkar verkligen, jag står på egna ben. Meeen… alltid det där men:et…

Foto: Mikael Ström 

Ibland är jag bara helt genomskinlig. Ömhudad, ensam och kanske tömd. Mitt jobb går ofta ut på att stå stabilt och se. Se för att sedan ge, kanske ett annat perspektiv. Även om jag egentligen vet att mitt sätt att arbeta fungerar letar sig osäkerheten in ibland. Bitvis lägger jag orimligt mycket energi på att övertala mig själv om att det inte blir bättre om jag säljer det som är enklast att sälja.

–”Fan att jag måste krångla till det så för kunden, kan jag inte bara klappa medhårs och sälja billiga kreativitetsövningar eller nått” tänker jag.

Sedan får jag köra ett litet domslut i huvudet där jag resonerar mig fram till att ”-Nä men det här är ju riktigt bra! Wow, har jag kommit på det där?” Lika förvånad varje gång över att jag har något att erbjuda och att jag faktiskt är unik i det jag säljer!

Jag har funderat en del på vad det är som hjälper mig i att se det där, påminna mig om att jag är på rätt väg.

Det jag ser är att jag, och många av dem jag jobbar med, skulle behöva en påminnare lite då och då. Få upp hela bilden och skapa lite distans och på så sätt kunna se på oss själva med snälla ögon. Påminna oss om vad som faktiskt är viktigt och stämma av de val vi gör dagligdags; är vi på rätt väg?

Jag skulle vilja ha söndagspredikningar som varje vecka påminde mig om de viktiga värden som jag tror på, fyllda av värme och kraft. Kanske små minimässor åtminstone. Som en stående rit, tid för reflektion och tid att landa.

Halleluja och Amen!

Mässa, Basilica di Santa Maria di Nazareth, Sestri Levante

Publicerat

#Jobbasmart-turné

Så roligt att få berätta att vi har tagit vårt samarbete med Akademikerförbundet SSR vidare och under hösten kommer köra en #jobbasmart- turné för deras medlemmar! Akademikerförbundet arbetar aktivt för att knäcka ohälsan och där känner vi att #jobbasmart på riktigt kan bidra.

Ny forskning om ohälsa

Ny forskning om orsaker till utmattning och utbrändhet (psykiskt ohälsa är vår vanligaste!!! orsak till sjukskrivning idag) visar att det är kraven som är största problemet. Det man tidigare hävdat; att möjligheter att påverka minskar stressen, har visat sig vara mindre effektfullt. Inte heller stöd i form av tex samtal har en avgörande effekt. Kraven i sig är alltså boven.

Foto: Colourbox

Krav

Ja dessa krav. Vi människor är ju programmerade för ren överlevnad. Drivkrafterna att ”höra till” och få vara med i gruppen har gjort oss till överlevare. Men det är på riktigt stooor skillnad på att jämföra oss med de närmsta i en familj, klan eller liten by jämfört med de miljoners människor vi är länkade till genom webben, tv etc. (Jag tycker Lasse Bergs böcker är bra om du är nyfiken på våra överlevnadsinstinkter)

Att vara bäst, lika bra som, eller ens i närheten av de absolut bästa – inom alla områden – är såklart omöjligt. Men ändå är det som att vi inte ser att vi inte räcker till till allt. Skriver om min egna additionssjuka här.

I det här sammanhanget älskar jag ännu mer att få jobba med vårt koncept #jobbasmart. Få upp helheten, ta medvetna beslut, säga stopp när det inte håller! Men också hur viktigt det är att lära känna sig själv och sätta ord på våra behov. Verktyg som tex hjälper oss prioritera ska ju såklart användas för att sätta vår egen hälsa i fokus. Om vi inte fungerar kan vi inte göra eller uppleva något!  Tänkvärt!

Viktigt/bråttom matris. Ett sätt att ”få syn” på alla krav

Stärkande feedback

En otroligt fin respons vi fått av Akademikerförbundet är just att vi lyckas stötta personer utan att göra det till enbart en individfråga. Utan att det blir ett sorts glatt Quick fix eller ”du är din egen lyckas smed”.  Med #jobbasmart vill vi ju istället hitta ett mer hållbart arbetssätt där vi kan lära oss se och uttrycka vår situation/behov men också förstå vad som ligger inom vår påverkanscirkel eller inte.

Och såklart blir jag också extra glad när de upplever oss som ickedömande med tanke på min egna rädsla över att ”domdera” och slå folk på fingrarna med mina tips.

Är du medlem hos Akademikerförbundet så håll utkik efter inbjudan i din inbox!

Publicerat

Checkar in

Lååång sommar. Vaaarm sommar. Går fortfarande runt med lite flipp-flopp känsla och hjärnan är (ovanligt) trög. Här kommer en drös best of – bilder som gör mig glad, sommarens avtryck! (Konstigt nog hittade jag inga bilder på arga, missnöjda, stressade eller uttråkade människor hehe)

Uppstarten berättar jag mer om en annan dag, idag har jag satt ribban för bloggandet så hög att det bara blir tradigt, korrekt och ointressant.

Och så en liten blänkare på vår e-kurs i #jobbasmart, rabatten på 30% gäller september ut! Här hittar du teaser och kan köpa, ange smart30

Publicerat

Att skapa plats för livet

Blev så inspirerad av vad en vän till mig skrev i ett inlägg på Facebook, om att ha tid är att vara rik. Och jag tänker verkligen att det är så för många, att tiden är en resurs som är mycket värdefull.

Effektivt och/eller värdefullt?

Jag har ju i ett tidigare inlägg skrivit om det här med att det finns en gräns för vad som är effektivt, och när vi passerat den så tappar vi meningen och glädjen i det vi håller på med. Och när vi har bråttom är det ju så lockande att ta bort det som är enklast att ta bort, för att hinna göra klart den där akuta grejen. Tyvärr är min upplevelse  att det oftast är saker som är viktiga för oss som prioriteras bort i en sån sits. Kanske sker inte det där valet heller helt reflekterat och medvetet. Fortsätter vi så över tid kommer snart lusten och orken att ta slut.

 

Det finns en gräns…

Hållbart jag

Jag har haft en otroligt stökig vecka, samtidigt som det har hänt massor av härliga och fina saker. Helt enkelt livet som sker. Jag var ärligt talat ganska pressad av en lång att-göra-lista och med en planering som från början var optimistisk. Och så kommer det ett telefonsamtal från min farfar som behöver mitt sällskap när min pappa är bortrest…

Men tack vare att jag har tid, eller snarare försökt skapa mig ett liv med luft, och medvetet försökt prioritera utifrån vad som betyder mest för mig, har jag fått till det ganska bra!

För mig är familjen viktigast och när både mina småttingar och gamlingar ikring mig behöver mig lite extra så vill jag finnas där. Det betyder inte att det dåliga samvetet inte skrikit i mitt öra, utan tvärt om har jag gått runt med en ganska tung känsla av att inte vara tillräckligt aktiv/smart som företagare. Men på sikt – i längden, är jag ju inte bara företagare utan ska hålla som människa och driva mitt företag över tid. Det är ju effektivitet på riktigt även om veckans prioriteringar fick konsekvenser för mitt ”företagar jag”. Jag försöker acceptera att jag faktiskt inte räcker till till allt.

Görbart?

Ganska många saker som händer här i livet kan vi inte förutse. Då mår vi bra av att kunna prioritera om och vara flexibla. Men till viss del kan vi påverka genom att ställa oss frågan innan vi bokar in något: är det här görbart? Och då är det inte bara en aktivitet vi pratar om utan kopplat till HELA situationen/livet…

Kanske kan en sån tidig tanke också leda till att vi slipper ”drabba andra” genom att ställa in i panik…

Jag kommer att tänka på en boktitel som jag gillar, den ringar in mitt tänk ganska väl:

Att leva ett liv och inte vinna ett krig!

 

Publicerat

40 år – Högst upp på ålderstrappan

De säger att jag står högst upp på ålderstrappan nu. Kommer bara vagt ihåg den där tavlan med ungdomens uppförsbacke, toppen och sedan den branta backen utför som avslutas med bilden av krökta gummor och gubbar.

Jag fyllde 40 i helgen som var. Funderar lite kring den där trappan: toppen av vad? Har det varit tufft hela vägen hit och blir lättare nu nerför? Är 40 den bästa tiden? Eller ska den symbolisera självständigheten? Att man som barn och gammal är beroende av andra på ett annat sätt och att 40 är den absoluta frihetstiden?

Hur det nu är tänkt föreställer jag mig livet på ett litet annat sätt. Mer som en svagt uppåtriktad rörelse som liksom går lite upp och ner mest hela tiden. Utvecklingen och lärandet pågår ständigt. Frihet & beroende, enkelhet & tandagnisslan, glädje & gråt varvas. Det svarta ger det vita lyster. Det vita lättar upp det svarta. Jag tycker 40 är en utmärkt ålder! Tänk att jag blivit så vuxen så att jag kan beskriva min egen ”livstrappa” ha ha.

Som ni vet älskar jag att fira och som ni också hört några gånger: fira med det du själv älskar. Så självklart fick det bli ett firande i min stil! Strålande sol, ljumma vindar och en varm badsjö. Och bara det att alla höll sig friska och kunde komma… Här kommer en drös bilder som fångar lite av känslan av magi! Oförglömligt!

Passar också på att tacka alla som grattat och firat mig på olika sätt! Ni är alla en del av mitt fina minne!