Författare: Caroline Palm

Publicerat

En Story

Jag har alltid gillat att se på saker från olika håll. Studsa runt mina intryck i olika provprat. Se hur de olika delarna så småningom börjar forma sig till något igenkänningsbart och större. Hur det hänger ihop och hur det ändras. Nästan lite filosofiskt. Låt mig ta dig tillbaka till Dalarna en sommardag 1988.

Vi ligger på en gräsmatta och jag känner mig lite kall och fuktig på ryggen. Yllefilten värmer men daggen går igenom och luktar lite regn. Jag värms av solen men hängbjörkarna  runt om mig skuggar lagom. Sommar. Jag har bara ben, långt blont hår och är tio år gammal.

Morfar hittar det första och pekar ”Där! En bil. Men den har inget tak.” Jag tittar lite till vänster dit han pekar och håller med: ”Ja visst är det en bil. Men kolla nu morfar, ser du inte att det är en båt nu?” Morfar plirar med blicken och skrockar till slut: ”Hö hö, nej det är ju en gubbe med jättenäsa.” Himlen är ljust blå och de vita molnen lätta och tussiga. Med lagom mycket vind kan varje moln ändra skepnad minst tre gånger.

Målning av Rolf Lidberg

Vi tittar ofta på moln jag och morfar och jag älskar det. Liggandes på backen har jag full vidvinkel och kan ta in helheten. Jag kan följa de små rörelserna, se vad som börjar forma sig för att snart förändras igen. Jag kan orda med morfar om vad vi tror vi ser, inte är vi alltid överens inte! Inte vinner jag argumentationen särskilt ofta heller. Men det gör inget för jag kan se på, ta in, följa flöden som aldrig slutar, fundera, beskriva det jag ser. Och när vi inte ser varandras figurer får vi kämpa lite med att vrida huvudet i rätt vinkel så att vi kan se det den andre sett

– ”Javisst är det en stor näsa morfar, inte en båt.”

Och jag älskar det!

Så det här är en saga, en historia och ett härligt minne från min barndom. Men som också säger mig allt. En story som symboliserar vad jag går igång på och som jag just därför vill bygga mitt företag på. Ett företag jag fyller med upptäcktsresor där vi studsar runt det vi ser och provpratar. Vrider lite till på våra huvuden för att få perspektiven, tills det börjar ta form och vi kan förstå hur det hänger ihop. This is me!

 

Publicerat

Jag säljer upptäcktsfärder

Ni som följt mig kommer kanske ihåg att jag klev av mitt förra jobb utan att veta vad jag skulle göra. Eller så visste jag inuti men vågade inte säga det högt, ens för mig själv… Efter många skogspromenader och stora brödbak bestämde jag mig för att tro på det som pågick inom mig – jag vill starta Företaget. Det bara måste funka med min kompetens, mitt härliga stöttarteam och mitt nätverk.

Många av de råd jag fått har handlat om att göra mig själv och mina konsulttjänster säljbara. Det är viktigt såklart! Men inom mig var det något viktigare som ville fram.  Jag vill ha fler stunder där jag kan vara mitt bästa jag.  Stunder där det är roligt att jobba och lätt att se möjligheter och som är fyllda av goda samtal.

När jag delade mitt blogginlägg om fatcats och gatekeepers blev det ett himla liv i luckan: ”Men är det inte dina eventuellt blivande kunder du skriver om?  Vem skulle vilja ta in en arg och i någras ögon raljerande konsult? Vill man inte ha in en konsult som avlastar och förenklar?” De här diskussionerna ledde till ett långt samtal med säljexperten Anders Lindh som boostade mig i att våga  fortsätta gå på det jag ser – att det är det som gör mig unik! Även om det jag fångar upp inte alltid är den fina versionen. Det blev som en vattendelare för mig.

Så jag har bestämt mig för att inte sälja in mig med förenklade fyrkanter (lite likt en trojansk häst) för att senare leverera runda former…
Jag säljer upptäcktsfärder. Där vi tillsammans letar efter det som glittrar och ger dig det där glimret i ögonen. Där jag bidrar med andra perspektiv. Där vi hittar olika pusselbitar som leder oss vidare. Där vi kan använda oss av mina metoder och kontakter för att börja göra saker – kanske på ett litet annat sätt. Som tar oss åt det håll vi vill.

Det är när jag är mitt bästa jag, i mina ansträngningslösa zoner där jag har flow och superkrafter, som jag också kan bidra till andra. Och det är också då som jag kan bidra till min mission om det där braiga samhället.

Nästa vecka skriver jag storyn om mig och vad jag går igång på.


Bild: Bokomslag Hitta din sanna story av Katrin Sandberg
(Jag kommer skriva mer om Katrin/boken här på bloggen lite längre fram)

 

 

Publicerat

Förberedd eller klädd i offerkofta?

Den här veckan har kretsat kring möten. För att jag har haft en del möten men också för att många i kring mig pratar om sina möten.

Oftast pratas det om möten som dåliga möten. Jävla möten, stressande möten, möten som inte ger ett skit eller det mest vanliga; möten som löser av varandra – ”Åh idag är en sån där jävla mötesdag”.

Föreställ dig det omvända. Vissa dagar vet jag att jag kommer ha bra möten. Jag ska träffa folk som i tidigare möten lämnat mig med ny energi, ny kunskap eller kanske det mest givande, nya frågor. Det är ju här vi vill vara. Så kan vi påverka hur våra möten blir?

Härliga möten utomhus med kaffe och sol

Möten i olika former (här bokrelease för Katrin Sandberg på en liten innergård i Ga:Stan)

Jag tror vi alla vet att förberedelserna inför ett möte spelar stor roll för hur mötet blir. Det är bra om vi:

–Läser på eller på annat sätt tar reda på info om den vi ska träffa (googla, fråga nån som känner nån osv)
-Gör en liten omvärldscheck, vad är på gång på området, är det något nytt som vi borde känna till?
-Funderar över mitt mål med mötet. Kanske vill vi lära känna varandra bättre eller kanske vill bestämma oss för något.
-Visualiserar. För den som gillar bilder kan det vara givande att visualisera (känslan/stämningen) mötet. Hur vill du att det ska bli?
-Kanske kan du påverka mötesmiljön?

Men om den vi ska träffa inte har förberett sig, då är vi väl ett offer klädd i vår stickigaste offerkofta – eller? Om jag har gjort mitt och personen ändå kommer till mötet oförberedd, då kan jag väl säga att det blev ett jävligt dåligt möte och vara sur för det? Nja, tänker jag.

Fundera på varför det där mötet på tex tisdag ska ske? Och då menar jag inte – ”jag blev kallad till det”. Utan jag menar varför ska du gå på det här mötet? Om du inte ser meningen tycker jag du ska fundera på att tacka nej eller boka en tid längre fram när ni hunnit prata igenom vad ni vill ha ut med er träff. Om du ser ditt syfte med mötet, och syftet är viktigt för dig, kan du faktiskt välja att riskeliminera lite:

-Det går att ställa frågan -”Du, hur tänker du kring vår träff på tisdag?” Här kan man försöka luska mer kring vad den personens förväntningar på mötet är. Ses ni för att lära känna varandra, informera om något, rapportera nuläge, sälja in något eller kanske bestämma om nästa steg.
-Ge lite kort info redan innan mötet, på morgonkaffet om ni arbetar nära eller i ett kort telesamtal eller mail. Gör det enkelt! Här duger inte ”jag bifogar min avhandling på 300 sidor!
-Slå en signal eller skicka ett meddelande kvällen före/på morgonen för att försäkra dig om att personen du ska träffa verkligen kan ses just den här dagen. Jag har flera gånger stått snopen när personen jag rest en bit för att träffa skickar ett mess fem i och skriver att hen är sjuk/vabbar. Eller ännu värre inte hör av sig alls.

Visst är väl det här mest sunt förnuft. Jag gillar att möta människor, gärna många olika. För att det tidsmässigt ska fungera behöver de mötena faktiskt bli ganska bra. Jag kan förbereda mig själv men har också insett att jag kan hjälpa mig själv genom att hjälpa den jag ska träffa. Och offerkoftan får allt oftare ligga kvar i garderoben…

Offerkoftorna lämnade kvar 😉

Publicerat

Årlig besiktning

Min morfar sa alltid att han skulle på besiktning när han skulle på läkarkoll. Han undrade om han skulle gå igenom och vilka ettor han skulle få av doktor Engberg. När han satt och sörplade kaffe på fat med mig efter besöket, småflinade han; ” – he he jaa, det gick ju bra det där… Nu får man köra ett år till!”


Bilförarn: morfar Tore, min syster och jag tar en paus (det gjorde vi ofta)

Jag tänker på det där varje höst. När jag drar igång igen efter sommaren öppnar jag upp och sätter planen. Jag gör lite ändringar utifrån summeringen innan sommaren och justerar lite utifrån de insikter jag fått under lugna eller tjoande sommaräventyr.

Där någonstans inser jag att det är dags för besiktning. Vad har jag för ettor och nollor? Kan jag köra ett år till eller behöver jag ändra åkstil? Byta drivmedel? Ja ni fattar, man kan göra liknelser i det oändliga mellan oss människor och bilar…

Så idag har jag bokat in ett antal tider i min kalender. Att ringa runt och sitta i telefonkö för att slutligen få en tid lååångt fram i höst är rätt tråkigt, men helt klart värt det för äkta körglädje ett år framåt. Och så galet skönt att ha bokat in allt på en gång. Först ut blir ny synundersökning.

Dags för nya brillor för att se klart och vem vet, kanske nya perspektiv visar sig

 

Publicerat

Lev i frågan

En icke-perfekt blogg som denna bjuder på missar, orosmoln och hjärnspöken. Jag bjussar gärna på det för att ge perspektiv och en mer sann helhetsbild. Ni kommer kanske ihåg bloggen med bilden på kossan som fastnade mitt i hoppet…

Jag tror det är viktigt att vi på riktigt förstår att det alltid finns saker som pågår bakom det vi först ser. Att vi inte jämför oss med andra – för tänk om den du vill vara som lever på ”lånad energi”.

Nu, när jag öppnar upp och drar igång igen efter sommaren har jag fått nyfikna frågor om mitt företag. Folk ikring mig, som bryr sig om mig, undrar hur det går? Och mitt svar är helt ärligt att det går riktigt bra. Grunden är på plats, jag är stolt och står helt och fullt för det jag bygger upp. Jag har två koncept att lansera som vi tagit fram #jobbasmart och #jobbatvärs. Att sen pengarna inte är på plats är bara en liten, liten småsak i sammanhanget ha ha ha…

Det jag vill säga är att det självklart inte bara är enkelt att starta företag. Och det är inte säkert att det kommer bära sig ekonomiskt. Men det finns några saker som hjälper mig att må bra i osäkerheten det innebär:

Lev i frågan
Det är ok att inte ha svaret, att inte veta exakt hur. Att lita på sina små steg. Det här fina citatet av Rainer Maria Rilke ger mig ro när tvivlet sätter in;

 

”Ha tålamod med allt som ligger kvar olöst i ditt hjärta.
Lev i frågan.”

 

Lyssna och ändra
När jag tänker: nä men det här blir inte så bra, försöker jag lyssna på det – och ändra på något. Lita på mig själv.

I måndags var planen att jag skulle ha kick-off med mig själv för att sätta ett antal saker. Men så på måndag morgon kände jag att jag inte var klar nog för detta, att mitt upplägg kändes fel och pretentiöst. Så jag stannade hemma och gjorde klart rensning av garderob och kontor som jag satt igång under helgen. Jag gick också runt och var lite småsur på att jag ”inte levererat” som jag tänkt. Men hör och häpna – städa verkar vara grejen! När dan är slut inser jag att ett antal nerklottrade ord på notisar och markeringar i kalendern var gjorda och kick-off utmaningarna var lösta utan att jag ens tänkt på det.


Rensning som kick-off. Ut med gammalt och ge plats för nytt. 

Bra möten
Igen och igen och igen: vi kan välja vårt sammanhang. Vi kan inte påverka allt men några saker ligger helt i våra händer. Som att säga NEJ och då också automatiskt ett starkt JA till de saker vi faktiskt väljer.  I veckan som gick blev det några svåra nej (till riktigt smickrande erbjudanden) men också starka ja till bra möten på kreativa och vackra platser.


Kreativt möte på kreativt workspace Snickarbacken7 i Stockholm

Sol, vind och vatten. Och så kaffe, bästa Liselotte och finslip på lanseringen av #jobbasmart och #jobbatvärs

Hur kör du igång din höst? Vad väljer du att lägga in i din plan?

Snart kommer mer om #jobbasmart och #jobbatvärs. Du kan redan nu boka in en save the date för den 20 september