Etikett: #stress

Publicerat

Ser vi hela bilden?

Är du en av dem som blev lite stressad över alla bilder i sociala medier under sommaren? Mycket solnedgångar, rosévin och massor av vänner och familj som fladdrade förbi i flödet. Det är verkligen intressant det där hur vår känsla direkt kan påverkas av det vi ser. Pratade med några vänner om det där, hur viktigt det är att vi påminner oss om att saker inte alltid är så som de först ser ut. Vi kan aldrig få hela bilden i en ögonblicksbild på sociala medier.

Man kan ha lite olika strategier för att hantera det där. Några kompisar till mig väljer att stänga av flödet helt ibland. Själv ser jag till att följa dem som ger en mer ”sann” bild och inspirerar mig på ett djupare plan. Men framför allt tror jag på just det där med att påminna oss själva och de runt ikring oss, att det inte är hela sanningen som visas upp. (Gäller ju för övrigt även in real life med…)

Jag hade tänkt lägga ut lite semesterbilder – har ju varit låååångledig och samlat på mig massor av nya minnen och energi – men fick en annan  idé utifrån det här. Väljer att lägga ut fram och baksidan på det (fantastiska) hotell vi bodde på i Slite på Gotland. Och även två fotovinklar från samma utflykt på Asunden. Bara för att medvetandegöra 🙂 Ganska kul faktiskt…

Vårt hotell i Slite, vackert och idylliskt…

…vilket det var, meeeen – tittar vi noga från en annan vinkel har vi en hel cementfabrik (som för övrigt är en av de största utsläppsbovarna i Sverige) i bakgrunden. Det är inte så ofta det fladdrar förbi sådana i flödet ha ha ha.

Och här nedan är en vacker bild som jag älskar, från vår utflykt till Asunden.  Ljuset är magiskt!

Men om vi vrider kameran helt om, ja vad hittar vi väl där….

Jag menar inte att raljera över Cementa fabriken i Slite. Den är en del av orten och dess historia och har varit det som gjort bygden levande i de 100 år den stått där. Det är långt före turismen (med dess idyll-önskan?) blev viktig. Som ni fattar är det just vad de olika vinklarna kan väcka i oss, jag vill få fram.

Den här veckan blev det inte så mycket tid över att kolla bilder på insta för mig. Jag är igång igen efter semestern och det blev en rivstart. På ett bra sätt! Jag var så sugen på att få ha jobbfokus igen efter vårens ovisshet. Startat med riktigt sköna telefon/Skype samtal.  Har satt datumen för #Jobbasmart som känns så galet rätt i tiden just nu. Och på tisdag har jag första workshopen med gänget från Södertörns högskola så preppar för fullt här. Är stolt över upplägget vi skapat och tacksam över äran att boosta de här personerna i sina viktiga jobb. Mer om det en annan gång!

Fortsätt läsa ”Ser vi hela bilden?”

Publicerat

Nä, det blir inte bättre sen!

Don´t kill the messenger – men det blir inte bättre sen! Ta in det, på riktigt. Ta tag i det som är viktigt nu! Jag skulle kunna stanna där.

Om jag nu ska fortsätta skriva kan det hända att jag låter lite för brysk men jag har tröttnat ur på alla sen...

Tro mig, av egen erfarenhet har jag all förståelse för att vi har mycket att göra, många saker som ska hinnas med och kroppar&knoppar som är trötta. Kanske särskilt så här års meeeen… Någon gång måste vi väl genomskåda våra ”sanningar” (läs ursäkter) som håller oss från att göra det vi behöver göra. Jag var lite inne på det i förra veckans blogg också som du kan läsa här.

Jag och Liselotte går ganska hårt åt våra #jobbasmart seminariedeltagare när vi far Sverige runt på vår turné med Akademikerförbundet.

Alla vill så klart ha quick-fix men vi menar att det inte går! Vi behöver ändra saker på riktigt och det är inget som bara händer av sig självt. Mångas liv går faktiskt inte ihop och det enda som kan förändra är att skära bort saker, prioritera. Det är svårt! Oftast tror vi bara att vi prioriterar men i själva verket vill vi inte välja. Låt mig berätta en liten story kring mig själv här:

När mitt företag var ganska nystartat hade jag blivit inspirerad till att göra en värderingsövning. Alltså en övning där man tydligare ser vad man värderar mest och börja agera mer för att uppnå det. Hade strax innan fått en fråga av en mentor och vän, AnneLee Holmberg, om vad jag ansåg jämställdhet var. Just då levde jag på mat betald av min man och gillade det icke!. Jag var upprörd över att inte försörja mig själv! AnneLee vred lite på perspektivet och fick mig att se att säga upp sig, starta ett bolag och skapa ett hållbart bolag kanske på sikt var just jämställt och något mina barn skulle få med sig.

Hur som, jämställdhet var en värdering jag satt högt upp när jag skulle prioritera, sedan hade jag ett tiotal lappar (japp post-it lappar här med) som jag skulle rangordna. Några fler exempel var må gott, ha kul, utvecklande uppdrag, göra gott, ja ni fattar. Nu kommer poängen: ALLA lappar hamnade högst upp. Alla blev högst prioriterade. Och där och då trillade min pollett ner: det går ju inte. Men hur svårt är det inte välja bort något av alla dessa viktiga värden i mitt liv…

Och precis där tror jag vi har svaret. Vi måste fatta att det går inte, på riktigt måste vi välja. NU! Hela tiden. Göra jobbet. Och kom för f-n inte och säg att det lugnar ner sig nästa vecka, i januari eller efter påsk. Jag har hört det där så öronen blöder och vi vet ju alla att det alltid dyker upp nya problem.

Reclaim your Life! För att vi är skyldiga oss själva det. Vi är skyldiga våra barn det. För morsor (och farsor) som mår bra är så mycket bättre!

Publicerat

Att skapa plats för livet

Blev så inspirerad av vad en vän till mig skrev i ett inlägg på Facebook, om att ha tid är att vara rik. Och jag tänker verkligen att det är så för många, att tiden är en resurs som är mycket värdefull.

Effektivt och/eller värdefullt?

Jag har ju i ett tidigare inlägg skrivit om det här med att det finns en gräns för vad som är effektivt, och när vi passerat den så tappar vi meningen och glädjen i det vi håller på med. Och när vi har bråttom är det ju så lockande att ta bort det som är enklast att ta bort, för att hinna göra klart den där akuta grejen. Tyvärr är min upplevelse  att det oftast är saker som är viktiga för oss som prioriteras bort i en sån sits. Kanske sker inte det där valet heller helt reflekterat och medvetet. Fortsätter vi så över tid kommer snart lusten och orken att ta slut.

 

Det finns en gräns…

Hållbart jag

Jag har haft en otroligt stökig vecka, samtidigt som det har hänt massor av härliga och fina saker. Helt enkelt livet som sker. Jag var ärligt talat ganska pressad av en lång att-göra-lista och med en planering som från början var optimistisk. Och så kommer det ett telefonsamtal från min farfar som behöver mitt sällskap när min pappa är bortrest…

Men tack vare att jag har tid, eller snarare försökt skapa mig ett liv med luft, och medvetet försökt prioritera utifrån vad som betyder mest för mig, har jag fått till det ganska bra!

För mig är familjen viktigast och när både mina småttingar och gamlingar ikring mig behöver mig lite extra så vill jag finnas där. Det betyder inte att det dåliga samvetet inte skrikit i mitt öra, utan tvärt om har jag gått runt med en ganska tung känsla av att inte vara tillräckligt aktiv/smart som företagare. Men på sikt – i längden, är jag ju inte bara företagare utan ska hålla som människa och driva mitt företag över tid. Det är ju effektivitet på riktigt även om veckans prioriteringar fick konsekvenser för mitt ”företagar jag”. Jag försöker acceptera att jag faktiskt inte räcker till till allt.

Görbart?

Ganska många saker som händer här i livet kan vi inte förutse. Då mår vi bra av att kunna prioritera om och vara flexibla. Men till viss del kan vi påverka genom att ställa oss frågan innan vi bokar in något: är det här görbart? Och då är det inte bara en aktivitet vi pratar om utan kopplat till HELA situationen/livet…

Kanske kan en sån tidig tanke också leda till att vi slipper ”drabba andra” genom att ställa in i panik…

Jag kommer att tänka på en boktitel som jag gillar, den ringar in mitt tänk ganska väl:

Att leva ett liv och inte vinna ett krig!

 

Publicerat

Kan vi inte bara sluta stressa…?

Ja så tänker jag ganska ofta – kan vi inte bara sluta stressa?

Det regnar bomber?

Varken jag eller de flesta i min närhet, har några direkta katastrofer ikring oss som på riktigt hotar oss. Jag har mat på bordet, jag är frisk, mina nära är friska, det faller inga bomber, jag andas frisk luft osv… Om jag vore ensamstående mamma som både skulle försörja mina barn, jobba dubbla skift samt få ihop logistiken är det klart att stressandet (och pressen) skulle öka. Men det är jag inte… och ändå fastnar jag där ibland, i stressen.

Ohälsa

Långvarig negativ stress är inte hälsosam. Stress och press bryter ner oss om vi inte får återhämtning. Hjärnan börjar fungera sämre och våra beteenden kommer allt oftare från vår urtidshjärna i form av reaktioner på olika hot. Kamp och flykt. Det sker automatiskt och är en del av vårt arv sedan urminnes tider, du vet när lejonen hotade oss och döden på riktigt var konsekvensen. Det är därför våra inbyggda system pumpar ut hormoner och reaktioner på våra hot, även då hoten faktiskt inte är reella utan ”upplevda” (Som att jag håller på att missa bussen…). En ren överlevnadsinstinkt. Stark.

Så utifrån det så, NEJ, det är inte så lätt att bara sluta stressa. När vi satt ihop verktyg och tips till vårt #Jobbasmart koncept utgick vi från våra erfarenheter men också från hur hjärnan fungerar. Jag fick då möjlighet att nörda ner mig totalt i forskning om hjärnan och hur vi tar beslut. Några lästips till dig som själv är nyfiken tänker jag Lasse Bergs Kalahariböcker eller något med Katarina Gospic till exempel Neuroledarskap.

Ibland tänker jag att vår tids destruktiva stressbeteenden (kan man verkligen säga så? har det inte alltid funnits men med olika namn?)  är liksom lite som att skära sig i armen eller knarka fast mildare, men också oftast väldigt mycket mer utdraget över tid. Ibland leder det till katastrofala följder för tex de som blir sjukskrivna med kanske år av rehab.

Vi är värda mer

Vi är människor med kroppar och hjärnor som har behov. Som vi ibland slutar lyssna på. Det blir inte så bra då, i alla fall inte över tid. Vi är ju värda mer. Jag vill att du tar hand om dig. Fundera på om deadlinen, chefen, rätt färg på bikinin och damsugade golv verkligen är lejon. De flesta av oss har det ju ganska gott, tänk om vi skulle ta och sänka ribban lite (vi som faktiskt kan!).

Jag är så glad över att konkret kunna vara med och påminna fler att hjälpa hjärnan på bästa sätt. På måndag kommer vi ha en workshop på Akademikerförbundet där vi går igenom några verktyg som hur vi prioriterar och hur vi kan hjälpa hjärnan att våga släppa taget när vi är lediga. Delar lite mer med er i nästa vecka om det. Nu ska jag pausa – min nya favoritsysselsättning!