En byrålåda i taget

Att välja svider

Det känns! Konsekvensen av mitt val svider mer än inflammationen i bröstkorgen. Jag valde min hälsa eftersom jag värderat den till det viktigaste värdet av de två. Skapa värde utanför mig själv (genom mitt bolag) är också en viktig värdering MEN jag har valt att rangordna den lägre. Och nu blev det ett läge där jag behövde prioritera. Jag valde hälsa i form av veckor av stretch, korta promenader och vila. Och det fick konsekvenser. Som avbokade möten, stillastående idéer och missade tillfällen med spännande människor.

Gissa om jag hellre hade velat ringa i säljklockan än stretcha Pectoralis Minor muskeln varannan timme. Men jag gjorde ett val.

Balans?

Jag ser det hela tiden runt mig. Och som jag sett det i mig själv. Hur vi så gärna vill ha allt. “Prioriteringar” som görs men egentligen är omöjliga att lyckas med. Vi pratar om att vi behöver hitta en balans mellan våra olika saker, men går det verkligen?  Familjen, karriären, den personliga utvecklingen, ja å-så självklart hälsan; som i träning, kost, avslappning, men också roliga saker, gärna med vänner – för det behöver själen. Sen ska vi såklart förvalta; hemmet, relationerna osv…

Balansen blir där nånstans ursäkten för att inte behöva välja bort. Vi smetar ut, lägger in halvdana försök men går egentligen ständigt runt och känner oss otillräckliga.

På våra #jobbasmart-seminarier brukar vi säga att det går inte ihop. Balans finns inte, det är på höjd något du skapar dig en kort, kort stund. Vi behöver välja och välja bort!

Byrån med sina lådor

Ulla-Lisa Thordén brukar inspirera oss med sina talande liknelser och hon brukar prata om byrån. En vanlig byrå med lådor. Föreställ dig att varje låda är ett område i ditt liv; barnen, jobbet, träningen, vännerna osv. Du balanserar och drar ut alla lådorna. Men du kommer bara åt innehållet i den översta, eller hur. Du tänker då vara lite smart och öppnar en låda halvvägs, du får då precis in handen i den men det är för trångt för att få med dig något ut därifrån eller så blir det ett väldigt litet eller skrynkligt plagg du lyckas få ut. Du ser det va? Symboliken.

Du kan bara öppna en låda i taget. Fullt ut. Sedan behöver du stänga. Öppna en ny. osv. Det hjälper inte att köpa en större byrå i hopp om att mer får plats, för du kan fortfarande bara öppna och nå innehållet i en låda i taget! Öppna. Stäng. Öppna.

Det kan ju vara bra att veta vilka lådor som är viktigast för oss, vi har nog alla olika innehåll i de där lådorna och skulle säkert välja olika. Just nu hade jag rätt bra koll på mina värderingar vilket gjorde det lättare att prioritera och öppna rätt låda först. Den här gången sved mitt val och följderna av det rejält för mig, jag missade både roliga och viktiga saker – men i gengäld håller jag så mycket längre!

 

 

Nä, det blir inte bättre sen!

Don´t kill the messenger – men det blir inte bättre sen! Ta in det, på riktigt. Ta tag i det som är viktigt nu! Jag skulle kunna stanna där.

Om jag nu ska fortsätta skriva kan det hända att jag låter lite för brysk men jag har tröttnat ur på alla sen...

Tro mig, av egen erfarenhet har jag all förståelse för att vi har mycket att göra, många saker som ska hinnas med och kroppar&knoppar som är trötta. Kanske särskilt så här års meeeen… Någon gång måste vi väl genomskåda våra “sanningar” (läs ursäkter) som håller oss från att göra det vi behöver göra. Jag var lite inne på det i förra veckans blogg också som du kan läsa här.

Jag och Liselotte går ganska hårt åt våra #jobbasmart seminariedeltagare när vi far Sverige runt på vår turné med Akademikerförbundet.

Alla vill så klart ha quick-fix men vi menar att det inte går! Vi behöver ändra saker på riktigt och det är inget som bara händer av sig självt. Mångas liv går faktiskt inte ihop och det enda som kan förändra är att skära bort saker, prioritera. Det är svårt! Oftast tror vi bara att vi prioriterar men i själva verket vill vi inte välja. Låt mig berätta en liten story kring mig själv här:

När mitt företag var ganska nystartat hade jag blivit inspirerad till att göra en värderingsövning. Alltså en övning där man tydligare ser vad man värderar mest och börja agera mer för att uppnå det. Hade strax innan fått en fråga av en mentor och vän, AnneLee Holmberg, om vad jag ansåg jämställdhet var. Just då levde jag på mat betald av min man och gillade det icke!. Jag var upprörd över att inte försörja mig själv! AnneLee vred lite på perspektivet och fick mig att se att säga upp sig, starta ett bolag och skapa ett hållbart bolag kanske på sikt var just jämställt och något mina barn skulle få med sig.

Hur som, jämställdhet var en värdering jag satt högt upp när jag skulle prioritera, sedan hade jag ett tiotal lappar (japp post-it lappar här med) som jag skulle rangordna. Några fler exempel var må gott, ha kul, utvecklande uppdrag, göra gott, ja ni fattar. Nu kommer poängen: ALLA lappar hamnade högst upp. Alla blev högst prioriterade. Och där och då trillade min pollett ner: det går ju inte. Men hur svårt är det inte välja bort något av alla dessa viktiga värden i mitt liv…

Och precis där tror jag vi har svaret. Vi måste fatta att det går inte, på riktigt måste vi välja. NU! Hela tiden. Göra jobbet. Och kom för f-n inte och säg att det lugnar ner sig nästa vecka, i januari eller efter påsk. Jag har hört det där så öronen blöder och vi vet ju alla att det alltid dyker upp nya problem.

Reclaim your Life! För att vi är skyldiga oss själva det. Vi är skyldiga våra barn det. För morsor (och farsor) som mår bra är så mycket bättre!

#Jobbasmart-turné

Så roligt att få berätta att vi har tagit vårt samarbete med Akademikerförbundet SSR vidare och under hösten kommer köra en #jobbasmart- turné för deras medlemmar! Akademikerförbundet arbetar aktivt för att knäcka ohälsan och där känner vi att #jobbasmart på riktigt kan bidra.

Ny forskning om ohälsa

Ny forskning om orsaker till utmattning och utbrändhet (psykiskt ohälsa är vår vanligaste!!! orsak till sjukskrivning idag) visar att det är kraven som är största problemet. Det man tidigare hävdat; att möjligheter att påverka minskar stressen, har visat sig vara mindre effektfullt. Inte heller stöd i form av tex samtal har en avgörande effekt. Kraven i sig är alltså boven.

Foto: Colourbox

Krav

Ja dessa krav. Vi människor är ju programmerade för ren överlevnad. Drivkrafterna att “höra till” och få vara med i gruppen har gjort oss till överlevare. Men det är på riktigt stooor skillnad på att jämföra oss med de närmsta i en familj, klan eller liten by jämfört med de miljoners människor vi är länkade till genom webben, tv etc. (Jag tycker Lasse Bergs böcker är bra om du är nyfiken på våra överlevnadsinstinkter)

Att vara bäst, lika bra som, eller ens i närheten av de absolut bästa – inom alla områden – är såklart omöjligt. Men ändå är det som att vi inte ser att vi inte räcker till till allt. Skriver om min egna additionssjuka här.

I det här sammanhanget älskar jag ännu mer att få jobba med vårt koncept #jobbasmart. Få upp helheten, ta medvetna beslut, säga stopp när det inte håller! Men också hur viktigt det är att lära känna sig själv och sätta ord på våra behov. Verktyg som tex hjälper oss prioritera ska ju såklart användas för att sätta vår egen hälsa i fokus. Om vi inte fungerar kan vi inte göra eller uppleva något!  Tänkvärt!

Viktigt/bråttom matris. Ett sätt att “få syn” på alla krav

Stärkande feedback

En otroligt fin respons vi fått av Akademikerförbundet är just att vi lyckas stötta personer utan att göra det till enbart en individfråga. Utan att det blir ett sorts glatt Quick fix eller “du är din egen lyckas smed”.  Med #jobbasmart vill vi ju istället hitta ett mer hållbart arbetssätt där vi kan lära oss se och uttrycka vår situation/behov men också förstå vad som ligger inom vår påverkanscirkel eller inte.

Och såklart blir jag också extra glad när de upplever oss som ickedömande med tanke på min egna rädsla över att “domdera” och slå folk på fingrarna med mina tips.

Är du medlem hos Akademikerförbundet så håll utkik efter inbjudan i din inbox!

Att skapa plats för livet

Blev så inspirerad av vad en vän till mig skrev i ett inlägg på Facebook, om att ha tid är att vara rik. Och jag tänker verkligen att det är så för många, att tiden är en resurs som är mycket värdefull.

Effektivt och/eller värdefullt?

Jag har ju i ett tidigare inlägg skrivit om det här med att det finns en gräns för vad som är effektivt, och när vi passerat den så tappar vi meningen och glädjen i det vi håller på med. Och när vi har bråttom är det ju så lockande att ta bort det som är enklast att ta bort, för att hinna göra klart den där akuta grejen. Tyvärr är min upplevelse  att det oftast är saker som är viktiga för oss som prioriteras bort i en sån sits. Kanske sker inte det där valet heller helt reflekterat och medvetet. Fortsätter vi så över tid kommer snart lusten och orken att ta slut.

 

Det finns en gräns…

Hållbart jag

Jag har haft en otroligt stökig vecka, samtidigt som det har hänt massor av härliga och fina saker. Helt enkelt livet som sker. Jag var ärligt talat ganska pressad av en lång att-göra-lista och med en planering som från början var optimistisk. Och så kommer det ett telefonsamtal från min farfar som behöver mitt sällskap när min pappa är bortrest…

Men tack vare att jag har tid, eller snarare försökt skapa mig ett liv med luft, och medvetet försökt prioritera utifrån vad som betyder mest för mig, har jag fått till det ganska bra!

För mig är familjen viktigast och när både mina småttingar och gamlingar ikring mig behöver mig lite extra så vill jag finnas där. Det betyder inte att det dåliga samvetet inte skrikit i mitt öra, utan tvärt om har jag gått runt med en ganska tung känsla av att inte vara tillräckligt aktiv/smart som företagare. Men på sikt – i längden, är jag ju inte bara företagare utan ska hålla som människa och driva mitt företag över tid. Det är ju effektivitet på riktigt även om veckans prioriteringar fick konsekvenser för mitt “företagar jag”. Jag försöker acceptera att jag faktiskt inte räcker till till allt.

Görbart?

Ganska många saker som händer här i livet kan vi inte förutse. Då mår vi bra av att kunna prioritera om och vara flexibla. Men till viss del kan vi påverka genom att ställa oss frågan innan vi bokar in något: är det här görbart? Och då är det inte bara en aktivitet vi pratar om utan kopplat till HELA situationen/livet…

Kanske kan en sån tidig tanke också leda till att vi slipper “drabba andra” genom att ställa in i panik…

Jag kommer att tänka på en boktitel som jag gillar, den ringar in mitt tänk ganska väl:

Att leva ett liv och inte vinna ett krig!

 

Emoji med hjärnspret

Älskar den här nya emojin; Exploding head (mind-blown face)

 

Tror den egentliga användningen av den är när man tagit till sig något riktigt uppseendeväckande, men för mig är det mer det sjukt talande i bilden där man riktigt ser hur hjärnan exploderar och spräcker skallen… Exploding head! För mig är det så där när mitt hjärnspret fått härja fritt ett tag.

Hjärnspret

Känner du igen dig i att ha hjärnspret?

Den här veckan har jag haft en typisk hjärnspretsvecka där jag inte riktigt får ordning på någonting. En molande huvudvärk. Lite strul på hemmafronten där logistik och släcka bränder dominerat. Roliga saker som man vill hinna med. Mycket jobb. Väldigt lite vardagslunk med tråkiga soffkvällar.

Vila = noll
Ipren= en hel karta
Hjärnspret = etthundra procent

Så det har varit att öva, öva, öva. Påminner mig om mina egna tips (jag har ju för fasen nyss spelat in en kurs med verktyg för att få lite mer lugn och ordning). Sortera, skriv post it-lappar, kom igen nu Caroline, you can do it!!!

Håll till godo, här är ett klipp med tips på hur du kan få ordning på hjärnspretet. Gillar du det (och behöver öva) kan du köpa e-kursen Jobba smart här.