Strålande jul – det blir ok va?!

God jul & gott nytt år!

Önskar dig den bästa jul du kan få. Och säkert blir den god! Men möjligtvis också bitvis katastrofal. Alltid är det nått som inte blir som vi tänkt oss.

Jag övar på att låta saker rinna av mig:

Jaha där sket det sig, som jag sett fram emot det här!  (synd om) Hur i h-vete kunde det bli så här (arg!)? Ja, ja, så kan det bli (lugnare nu). Vad lär jag mig av det här då? – och sedan det bästa och svåraste! SLÄPP!

Snällhet

Visst ska man vara snäll på jul!? Jag tänker vara mest snäll på mig själv. Acceptera mina höga förväntningar, eventuella besvikelser och mina reaktioner. Det är ok! Jag är ok!

Det blev lite mer som en bön/affirmation för mig själv det här, än som det var tänkt, en julhälsning. Men kanske är det någon som kan känna igen sig och tanka trygghet. Beslutsamhet. Jag är värd vila. Magi. Och vanlig jul med blandning av allt vad den innebär. Det blir inte alltid som man tänkt sig men kan bli riktigt bra ändå!

Njut av att du lever.

Vaknar.

Känner.

 

Jag pausar nu! Åter på kontoret den 8 januari 2019. Tack för i år!

40 år – Högst upp på ålderstrappan

De säger att jag står högst upp på ålderstrappan nu. Kommer bara vagt ihåg den där tavlan med ungdomens uppförsbacke, toppen och sedan den branta backen utför som avslutas med bilden av krökta gummor och gubbar.

Jag fyllde 40 i helgen som var. Funderar lite kring den där trappan: toppen av vad? Har det varit tufft hela vägen hit och blir lättare nu nerför? Är 40 den bästa tiden? Eller ska den symbolisera självständigheten? Att man som barn och gammal är beroende av andra på ett annat sätt och att 40 är den absoluta frihetstiden?

Hur det nu är tänkt föreställer jag mig livet på ett litet annat sätt. Mer som en svagt uppåtriktad rörelse som liksom går lite upp och ner mest hela tiden. Utvecklingen och lärandet pågår ständigt. Frihet & beroende, enkelhet & tandagnisslan, glädje & gråt varvas. Det svarta ger det vita lyster. Det vita lättar upp det svarta. Jag tycker 40 är en utmärkt ålder! Tänk att jag blivit så vuxen så att jag kan beskriva min egen ”livstrappa” ha ha.

Som ni vet älskar jag att fira och som ni också hört några gånger: fira med det du själv älskar. Så självklart fick det bli ett firande i min stil! Strålande sol, ljumma vindar och en varm badsjö. Och bara det att alla höll sig friska och kunde komma… Här kommer en drös bilder som fångar lite av känslan av magi! Oförglömligt!

Passar också på att tacka alla som grattat och firat mig på olika sätt! Ni är alla en del av mitt fina minne!