Etikett: #livslångtlärande

Publicerat

Skördefest

Den här veckan gick rekordsnabbt! Roligt men nu är jag ärligt hyfsat projektbakis.

Har avslutat ett arbete med Södertörns högskola i en hejdundrande skördefest. Jag har processlett en grupp lärare som vill förbättra kvalitén i sin utbildning genom att samverka mer med andra. Alltid lättare att prata om än att faktiskt göra.

Som ett sätt att skörda frukterna och sätta punkt för det som varit skapade vi en skördefest. Vi fick fram några frön och lite missväxt också så nu finns det lite lärdomar att ta vara på framåt.

Gänget! Foto: Karl Barrsjö

Deltagarna i gruppen fick leka och vara kreativa när jag plockar fram min pysselkoffert. De tog fram posters på sin utveckling/sina resultat och sedan mycket modigt och proffsigt pitcha dem inför inbjudna gäster och filmkamera!

Vårt filmteam: Amanda Zälle & Karl Barrsjö, studenter vid Södertörns högskola Foto: Peter Gunnarsson

Lågt hängande frukter och några frön att ta vidare…Missväxten slängde vi i soptunnan

Jag i mitt esse 🙂 Foto: Pamela Schulz Nybacka

Efter skörd ska väl jorden vila sig lite? Fyllas på med näring inför nästa sådd… Så vi säger väl det och checkar ut en vecka för höstlov, eller faktiskt läslov som det kallas numer! Lånat Aino Trosells novellsamling på bibblan och hoppas på lästid 🙂 Åter på kontoret den 5 november!

Publicerat

Ett år med #jobbasmart

Tiden går fort när man har roligt! Ett helt år har gått sedan #jobbasmart kom ut ur garderoben. Efter många års samarbete  med Liselotte Norén var tillslut #jobbasmart ett egen koncept som ville ut.

”Vi jobbar med det personliga ledarskapet och hur vi ”lever” våra värden och det vi står för, konkret, varje dag. Det handlar egentligen mer om HUR du gör, än vad du gör”

Foto: Mikael Ström

De små medvetna valen

Vi har gjort massor av små val längs vägen. Vi valde att prata om Det personliga ledarskapet framför Självledarskap då det känns så fel med själv… Vi speglar ju oss i andra och det är ofta i mötet med andra som vårt lärande och utveckling kan ske.

Och så hade vi ju så svårt att släppa organisationen. Vi är ju alltid i någon sorts sammanhang och de strukturer/kulturer som vi är i påverkar ju såklart hur vi har det. Vi hade ju sett att det där lite mer klämkäcka Du är din egen lyckas smed, kanske inte alltid var helt sant. Så #jobbatvärs blev det koncept som kom fram som ett komplement riktat mot teamet och organisationen.

”Vi tänker att det som har störst värde för dig ska hinnas med. Så genom ökad medvetenhet kan du ta kontroll på det du gör och tillsammans med humor, självdistans och lite självmedkänsla kommer vi ganska långt”

Ett år med #jobbasmart och hur summerar vi?

Vi är glada när vi går till jobbet
Koncept, webbsida, e-kurs, reflektionsbrev, workshops, turné och väldigt många idéer om nästa steg nerklottrade på servetter… Alltså vi har väldigt kul när vi jobbar ihop. Testar oss fram, noga med att rätt känsla är med. Skruvar där det behövs. Rätt vad det är bokar vi av och går och simmar istället.

Vi är stolta över att vi försöker leva som vi lär
Går ju sådär… Men vi är på den igen. Öva, öva, öva! Och inte döma för det är f-n mycket lättare att bara följa strömmen än göra medvetna beslut. Så respekt till alla som försöker!

Vi är nöjda över bra respons från kunder
Särskilt återkoppling om att vi autentiskt delar med oss och inte ”pekpinnar” eller dömer någon.

Och eftersom du troligtvis känner oss väl vid det här laget, så kan du ju gissa att vi har firat så mycket det bara går… Passade på när vi var i Göteborg i veckan som levererade sol, rosdoft, Bob Dylan utställning & god middag. Ja du fattar, egentligen var det väl bara en tur med Paddanbåtarna vi saknade.

 

Vill du läsa mer om oss/#jobbasmart kan du klicka dig till hemsidan här: www.jobbasmrt.se

 

 

Publicerat

Jag behöver en söndagspredikan

Vet ni vad jag behöver? Jag har kommit på att jag verkligen behöver en sorts söndagspredikan. Något som håller mig på banan liksom. Så här tänker jag:

”Fasen vad modig du är Caroline, det där skulle jag aldrig ha vågat”

Så många som hejat på mig under min resa från att säga upp mig, starta eget och omsätta det jag tror på i en verksamhet som kan dra in pengar. Och med handen på hjärtat har jag ibland förvånat mig själv över hur bra det gått. Det funkar verkligen, jag står på egna ben. Meeen… alltid det där men:et…

Foto: Mikael Ström 

Ibland är jag bara helt genomskinlig. Ömhudad, ensam och kanske tömd. Mitt jobb går ofta ut på att stå stabilt och se. Se för att sedan ge, kanske ett annat perspektiv. Även om jag egentligen vet att mitt sätt att arbeta fungerar letar sig osäkerheten in ibland. Bitvis lägger jag orimligt mycket energi på att övertala mig själv om att det inte blir bättre om jag säljer det som är enklast att sälja.

–”Fan att jag måste krångla till det så för kunden, kan jag inte bara klappa medhårs och sälja billiga kreativitetsövningar eller nått” tänker jag.

Sedan får jag köra ett litet domslut i huvudet där jag resonerar mig fram till att ”-Nä men det här är ju riktigt bra! Wow, har jag kommit på det där?” Lika förvånad varje gång över att jag har något att erbjuda och att jag faktiskt är unik i det jag säljer!

Jag har funderat en del på vad det är som hjälper mig i att se det där, påminna mig om att jag är på rätt väg.

Det jag ser är att jag, och många av dem jag jobbar med, skulle behöva en påminnare lite då och då. Få upp hela bilden och skapa lite distans och på så sätt kunna se på oss själva med snälla ögon. Påminna oss om vad som faktiskt är viktigt och stämma av de val vi gör dagligdags; är vi på rätt väg?

Jag skulle vilja ha söndagspredikningar som varje vecka påminde mig om de viktiga värden som jag tror på, fyllda av värme och kraft. Kanske små minimässor åtminstone. Som en stående rit, tid för reflektion och tid att landa.

Halleluja och Amen!

Mässa, Basilica di Santa Maria di Nazareth, Sestri Levante

Publicerat

Checkar ut

I förra veckan passade jag på att summera och utvärdera för att kunna stänga igen inför semestern på ett bra sätt. Jag landade i ungefär det här:

En del av mig ville mer denna våren.

Mer framgång,
mer händelser,
mer avtal och leveranser.

Men så som jag gjorde det är mer sant och snällt. Snällt mot mig själv och hållbart. På det här sättet lever jag som jag lär och fortsätter bygga mitt företag på ett hållbart sätt. Och det är här någonstans jag kan fortsätta vara människa. Må bra.

Följa med,
hantera varsamt,
vänta ut,
vänta in!

Jag har gett hjärnan vad den behöver och hjärtat har fått plats. Jag har haft tid att känna kroppen. Viktigaste reflektionen är hur fri och tacksam jag känner mig.

Med en grov höstplan på plats checkar jag nu ut, lite trött men nöjd och glad!   Åter på kontoret v.33.

Håller du också på att avsluta sista: kolla in min vlogg för att känna dig klar och ledig som jag gjorde inför förra sommaren här.  Här får du lite tips för att stänga igen inför semestern  på ett sätt som gör att du kan känna dig ledig och få en schysst uppstart i höst. Vill du också fortsätta boosta ditt personliga ledarskap över sommaren (kanske från hängmattan) kan du alltid streama #jobbasmart kursen. Du får just nu 30% sommarrabatt när du anger koden: smart30

Tusen tack för samarbete, pepp och  tänkvärd feedback! Jag lär mig nya saker varje dag. Men också tack till all världens orättvisa och galenskap som ger mig eld i baken för att få bra saker gjorda. Annars kanske min lathet tog över…?

Önskar er en skön lat eller aktivt härlig sommar, beroende på vad just du behöver. Jag ska mest gå runt barfota och ha det gott.

Publicerat

40 år – Högst upp på ålderstrappan

De säger att jag står högst upp på ålderstrappan nu. Kommer bara vagt ihåg den där tavlan med ungdomens uppförsbacke, toppen och sedan den branta backen utför som avslutas med bilden av krökta gummor och gubbar.

Jag fyllde 40 i helgen som var. Funderar lite kring den där trappan: toppen av vad? Har det varit tufft hela vägen hit och blir lättare nu nerför? Är 40 den bästa tiden? Eller ska den symbolisera självständigheten? Att man som barn och gammal är beroende av andra på ett annat sätt och att 40 är den absoluta frihetstiden?

Hur det nu är tänkt föreställer jag mig livet på ett litet annat sätt. Mer som en svagt uppåtriktad rörelse som liksom går lite upp och ner mest hela tiden. Utvecklingen och lärandet pågår ständigt. Frihet & beroende, enkelhet & tandagnisslan, glädje & gråt varvas. Det svarta ger det vita lyster. Det vita lättar upp det svarta. Jag tycker 40 är en utmärkt ålder! Tänk att jag blivit så vuxen så att jag kan beskriva min egen ”livstrappa” ha ha.

Som ni vet älskar jag att fira och som ni också hört några gånger: fira med det du själv älskar. Så självklart fick det bli ett firande i min stil! Strålande sol, ljumma vindar och en varm badsjö. Och bara det att alla höll sig friska och kunde komma… Här kommer en drös bilder som fångar lite av känslan av magi! Oförglömligt!

Passar också på att tacka alla som grattat och firat mig på olika sätt! Ni är alla en del av mitt fina minne!