Hey, härligt med höst tycker jag! Jag fick en fråga i veckan som fick mig att fundera lite…
-”Du verkar bara få saker å funka! Hur kan du va immun mot all hysteri runt omkring oss?”
Det som hjälper mig mest…
Den lilla tjejen och jag
Jag fick en fotografering i present av min syster, förra året när jag fyllde 40. Visste inte om det kändes som ett straff eller gåva, men jag släpade mig iväg till studion till slut. Jag skulle alltså stylas, sminkas & fotograferas, och jag såg framför mig hur stela och onaturliga mina foton skulle bli. Men jag blev faktiskt nöjd och tänker att de kan vara riktigt användbara på min hemsida, här i bloggen etc.
När jag visade min dotter började hon prata om några bilder hon sett på mig, tagna under en fotokurs på högstadiet. Hon tyckte att det var likt och jag letade upp bilderna. Tänkte dela bilderna med er av två anledningar 1) lite kul att jämföra he he men framförallt 2) mitt egna jobb med att låta den här unga tjejen ta plats igen. Ska berätta mer men först bilderna:
Kanske inte lika mystisk idag…
Så det har ju gått några år mellan bilderna, den unga tjejen och den Caroline jag är idag. Samma person där inne fast jag nästan tappade bort henne ett tag. Med en massa spännande äventyr sökte jag mig bort från så mycket. En del flykt och en del lust. Och det är först de senaste åren jag förstått hur viktig hon, den där lilla tjejen, är för mig idag – med alla medfödda drivkrafter, drömmar och naivitet. Jag har jobbat hårt för att hitta igen henne och finna ett mer autentiskt jag.
Tänker att jag lyckats, åtminstone lite. Återerövrar det jag älskar att göra & det jag också bidrar mest med. Caroline 0.0 eller 2.0 – originalet påfyllt med en jäkla massa erfarenheter.
Nog med navelskåderi, nu tar vi helg med fokus på nästa generation: fotboll och trumövningar!
Uppstart
Uppstart eller snarare rivstart
Skönt att hösten är här tycker jag. Det rev ju igång rejält efter semestern. Körde tre uppstarter redan första veckan och det med en hjärna som vilat länge… Så trög att jag inte fattade själv att jag inte hängde med. Fast det är ju ganska skönt det där tillståndet tycker jag, när det är ok att vara disträ.
Sedan har det gått en tid där jag försökt behålla flipp-flopp-känslan och njuta av sensommar värmen. Har väl gått så där om jag ska vara ärlig. Tycker mer det har handlat om att hinna med och få ihop logistiken.
Jobba smart?
Så hur jobbar jag smart här? Leva som man lär var det väl!? Försöker verkligen vara snäll med mig själv när det väl geggat ihop sig. Är så lätt att börja slå på mig själv och min röra, men det hjälper ju inte. Det jag sett hjälper är verkligen att ta hand om mig. Träna, äta, stänga av, glo på tv, baka eller nått annat jag gillar. Det får mig att snabbare ta tillbaka kraften och göra om planen.
Reclaim your life liksom!
Tog en extra lång helg för att fortsätta mitt (och fina vänners) 40års firande! Yey!!!
Fira mera ✨?? Med vänner på Baia del Silenzio, Sestri Levante
För dig som vill läsa mer om #jobbasmart hittar du som vanligt mer info på www.jobbasmrt.se Rabatt på e-kursen ligger kvar september ut?
(Ange: SMART30 för 30%)
Checkar in
Lååång sommar. Vaaarm sommar. Går fortfarande runt med lite flipp-flopp känsla och hjärnan är (ovanligt) trög. Här kommer en drös best of – bilder som gör mig glad, sommarens avtryck! (Konstigt nog hittade jag inga bilder på arga, missnöjda, stressade eller uttråkade människor hehe)
Uppstarten berättar jag mer om en annan dag, idag har jag satt ribban för bloggandet så hög att det bara blir tradigt, korrekt och ointressant.
Och så en liten blänkare på vår e-kurs i #jobbasmart, rabatten på 30% gäller september ut! Här hittar du teaser och kan köpa, ange smart30
Att skapa plats för livet
Blev så inspirerad av vad en vän till mig skrev i ett inlägg på Facebook, om att ha tid är att vara rik. Och jag tänker verkligen att det är så för många, att tiden är en resurs som är mycket värdefull.
Effektivt och/eller värdefullt?
Jag har ju i ett tidigare inlägg skrivit om det här med att det finns en gräns för vad som är effektivt, och när vi passerat den så tappar vi meningen och glädjen i det vi håller på med. Och när vi har bråttom är det ju så lockande att ta bort det som är enklast att ta bort, för att hinna göra klart den där akuta grejen. Tyvärr är min upplevelse att det oftast är saker som är viktiga för oss som prioriteras bort i en sån sits. Kanske sker inte det där valet heller helt reflekterat och medvetet. Fortsätter vi så över tid kommer snart lusten och orken att ta slut.
Det finns en gräns…
Hållbart jag
Jag har haft en otroligt stökig vecka, samtidigt som det har hänt massor av härliga och fina saker. Helt enkelt livet som sker. Jag var ärligt talat ganska pressad av en lång att-göra-lista och med en planering som från början var optimistisk. Och så kommer det ett telefonsamtal från min farfar som behöver mitt sällskap när min pappa är bortrest…
Men tack vare att jag har tid, eller snarare försökt skapa mig ett liv med luft, och medvetet försökt prioritera utifrån vad som betyder mest för mig, har jag fått till det ganska bra!
För mig är familjen viktigast och när både mina småttingar och gamlingar ikring mig behöver mig lite extra så vill jag finnas där. Det betyder inte att det dåliga samvetet inte skrikit i mitt öra, utan tvärt om har jag gått runt med en ganska tung känsla av att inte vara tillräckligt aktiv/smart som företagare. Men på sikt – i längden, är jag ju inte bara företagare utan ska hålla som människa och driva mitt företag över tid. Det är ju effektivitet på riktigt även om veckans prioriteringar fick konsekvenser för mitt ”företagar jag”. Jag försöker acceptera att jag faktiskt inte räcker till till allt.
Görbart?
Ganska många saker som händer här i livet kan vi inte förutse. Då mår vi bra av att kunna prioritera om och vara flexibla. Men till viss del kan vi påverka genom att ställa oss frågan innan vi bokar in något: är det här görbart? Och då är det inte bara en aktivitet vi pratar om utan kopplat till HELA situationen/livet…
Kanske kan en sån tidig tanke också leda till att vi slipper ”drabba andra” genom att ställa in i panik…
Jag kommer att tänka på en boktitel som jag gillar, den ringar in mitt tänk ganska väl:
Att leva ett liv och inte vinna ett krig!