No Guts no Beauty in the World
Ja ni som vet, vet. Jag kan vara riktigt envis när jag bestämt mig. Nästan lika bestämd och vrång som snart femåriga Lotta på Bråkmakargatan när hon ska cykla. Så många råd jag fått under mina fem företagarår om att trycka in det jag gör i mer lättköpta, förenklade fyrkanter. Men det var liksom inte min grej… Fortsätt läsa ”Jag kan visst sälja rundilar, så de så!”
2 år som företagare och insikten slår nästan omkull mig: jag driver ett företag! Här och nu!
Fotocred: Pamela Schultz Nybacka, Södertörns högskola
Att jag är egenföretagare är inte beroende på om jag har kunder i morgon eller hur bra jag var igår. Det är inte beroende av om jag lyckas eller inte eller huruvida de beslut jag tog var rätt eller fel.
Jag är företagare för att jag går upp på morgonen och gör de saker jag vill och behöver göra. Jag försöker bidra med värde och försöker ta hand om mig själv på ett hållbart sätt. Sedan går jag och lägger mig och går upp nästa morgon och börjar om igen.
Den här insikten är nog den finaste 2-årspresent jag kan få!
För mitt i all strävan jag varit i under mina ”nybörjar-år” känns det så befriande att förstå att jag redan är framme. Jag behöver inte vänta med att känna mig nöjd tills sen nån gång, då jag är ”framgångsrik” med hög lön och massförfrågningar. Jag kan faktiskt istället känna mig sjukt stolt över att jag gört -här och nu! Även om saker och ting längre fram inte skulle gå den väg jag vill så har jag gjort det här, och lärt mig mer än av något annat i min karriär.
Så hur firar jag nu 2-års jubileet på bästa sätt? Jag älskar ju att fira så vad tror ni? Ge mig ditt bästa tips!
Så här skrev jag för precis ett år sedan. Sedan dess har jag vidareutvecklat mina två koncept som testats och visat sig funka riktigt bra. Det känns också lättare att kommunicera dem nu. Klarare! #jobbatvärs som fokuserar på organisationen/processen och hur samverkan/samproduktion sker både internt och externt och #jobbasmart som fokuserar på individen och det personliga ledarskapet: hur vi på ett lättare sätt ”lever” våra värden och det vi står för, konkret, varje dag. (Klickbara länkar för dig som vill läsa mer)
Bilder från en av mina många café arbetsstunder under åren och mitt hemmakontor som jag fixat klart nu!
– Ja men det där jobba tvärs då Caroline, vad är det?
En fråga jag fått ganska ofta och som ofta skapat både ett och annat garv. Den som frågat spekulerar i att det handlar om att sätta sig på tvären, gå tvärs mot alla andra osv. Jo men lite kanske, fast mest tvärs som tvärs över befintliga strukturer. Om du tänker dig mer hängränna istället för stuprör.
#Jobbatvärs är alltså det område där jag arbetar med organisationer/grupper som vill utvecklas på olika sätt. I offentliga verksamheter kallas det ofta samverkan eller samproduktion men för mig har de orden pratats sönder. Därför gillar jag att använda #jobbatvärs för att trycka på att det är ett lite annat sätt att göra på.
#Jobbatvärs är starkt kopplat till vårt #jobbasmart koncept då det självklart är människornas görande som bygger gruppen och kulturen. Verktygen är i stort detsamma även om vi kanske har lite olika ingångar i uppdragen.
Under året har jag haft ett uppdrag för Södertörns högskola och vi har i allra högsta grad arbetat tvärs! Jag har processlett ett arbete för att öka kvalitet och relevans i utbildningen genom nya sätt att arbeta och samverka. Och nu snackar vi mod. Jag har varit modig som sagt det jag sett, även om jag inte alltid haft universallösningar på utmaningarna. Deltagarna har varit modiga som utmanat sig själva och tagit sig ut ur sin trygga bekvämlighetszon. Och ledningen har varit modig som initierat och tagit till sig av det vi fångat upp ur det dagliga görandet. Det är så mycket enklare att lägga allt fokus på att skriva strategiska dokument än att implementera nya sätt att jobba på.
Lyssna för att lära! Pamela Schultz Nybacka, Erik Falk, Peter Gunnarsson, Mona Petersson &Madeleine Bonow.
Lunch med Kerstin Cassel (prorektor) för att dela lärdomar kring vardagssamverkan!
Och som jag älskar att se när de jag jobbar med får syn på något de inte sett tidigare. När polletten trillar ner och ögonen börjar glimra. Tacksam och stolt över att få vara med på och bidra i deras utveckling.
Erik Falk, projektledare i gröngräset. Viktig reflektion på bästa sätt!
Pamela ”Linslusen” Schultz Nybacka i äkta glädjerus 🙂
Äntligen är filmen ute från Skördefesten där vi firade våra lärdomar och resultat. Kändes pirrigt att se den, men den blev ju galet bra – eller hur?Journalistikstudenterna Amanda Zälle & Karl Barrsjö gjorde ett grymt jobb! Kolla in filmen nedan!
Nu försöker jag bara sitta still i båten och invänta beslut om fortsättning! Här gäller det att öva live på konsultlivets osäkerhet!
Du kan också läsa mer här på Södertörns högskolas hemsida
och du hittar min sida här
Vet ni vad jag behöver? Jag har kommit på att jag verkligen behöver en sorts söndagspredikan. Något som håller mig på banan liksom. Så här tänker jag:
”Fasen vad modig du är Caroline, det där skulle jag aldrig ha vågat”
Så många som hejat på mig under min resa från att säga upp mig, starta eget och omsätta det jag tror på i en verksamhet som kan dra in pengar. Och med handen på hjärtat har jag ibland förvånat mig själv över hur bra det gått. Det funkar verkligen, jag står på egna ben. Meeen… alltid det där men:et…
Foto: Mikael Ström
Ibland är jag bara helt genomskinlig. Ömhudad, ensam och kanske tömd. Mitt jobb går ofta ut på att stå stabilt och se. Se för att sedan ge, kanske ett annat perspektiv. Även om jag egentligen vet att mitt sätt att arbeta fungerar letar sig osäkerheten in ibland. Bitvis lägger jag orimligt mycket energi på att övertala mig själv om att det inte blir bättre om jag säljer det som är enklast att sälja.
–”Fan att jag måste krångla till det så för kunden, kan jag inte bara klappa medhårs och sälja billiga kreativitetsövningar eller nått” tänker jag.
Sedan får jag köra ett litet domslut i huvudet där jag resonerar mig fram till att ”-Nä men det här är ju riktigt bra! Wow, har jag kommit på det där?” Lika förvånad varje gång över att jag har något att erbjuda och att jag faktiskt är unik i det jag säljer!
Jag har funderat en del på vad det är som hjälper mig i att se det där, påminna mig om att jag är på rätt väg.
Det jag ser är att jag, och många av dem jag jobbar med, skulle behöva en påminnare lite då och då. Få upp hela bilden och skapa lite distans och på så sätt kunna se på oss själva med snälla ögon. Påminna oss om vad som faktiskt är viktigt och stämma av de val vi gör dagligdags; är vi på rätt väg?
Jag skulle vilja ha söndagspredikningar som varje vecka påminde mig om de viktiga värden som jag tror på, fyllda av värme och kraft. Kanske små minimässor åtminstone. Som en stående rit, tid för reflektion och tid att landa.
Halleluja och Amen!
Mässa, Basilica di Santa Maria di Nazareth, Sestri Levante
Fanfar och hurra! Caroline Palm Consulting AB firar ett år ida´ (nej, egentligen förra veckan men det rimmar bättre så).
Den här ettåringen har precis lärt sig gå, det går ibland ganska vingligt men mycket bestämt framåt. När hon ramlar blir hon asförbannad, hur svårt kan det va? Vilja saknas icke…
Ett år sedan registreringen…
Känns som jag lite tjatat hål i huvudet på er om vikten av att fira. Men kanske har jag då också fått fram det allra viktigaste: hur vill just du fira? Jag skrev ju bland annat om det i den här bloggen (där jag också avslöjade att en utomhusaktivitet kan göra mig riktigt nöjd…)
För ett tag sedan satt jag mig ner över en lunch och funderade ut de mest storslagna planer på ettårsfirandet, vilket jubileum! Men det liksom infann sig ingen glädje och kraft i stora middagar, jubileumsfester, pompa och ståt. Tråkigt tänkte jag först, men sen smög sig andra känslor på: Nöjdhet! Klarhet!
Det blev så himla tydligt för mig vad jag skapat under det här året, vilka värden jag varit med och bidragit till, vilka människor som bidragit till mig och vilken ram att utgå från som jag faktiskt skapat genom mitt företag. Jag har byggt Caroline Palm Consulting AB på ett organiskt och hållbart sätt där jag dessutom känner att mitt ”jobb-jag” inte skiljer sig åt från mitt ”jag-jag”. HUR jag gjort det? Jo genom de där pytte små stegen åt rätt håll. Utan att vara säker, utan att ha svaren. Nu såg jag allt det här klart framför mig och kunde ta in framgången. Ett år är ganska kort tid för allt det där.
Att känna det där i kroppen var ett riktigt stort firande-ögonblick för mig. Nu har jag lagt till några handskrivna tackkort till de som betytt mycket för mig och verksamheten under året och bokat in en firarlunch på stan. Perfekt, för mig, denna gång.
Tackkort till några av dem som på lite olika sätt bidragit till det första året
Liselotte och jag pratar om det här med att se och fira myrsteg i vår e-utbildning i #Jobbasmart. Kolla in tipset nedan och köp sedan kursen här om du vill boosta ditt personliga ledarskap: