Etikett: #jobbasmart

Publicerat

Ödmjuk nyfikenhet

Möteskultur

Tänk att jag så ofta glider in på det här med möten och arbetsmiljö. Det är som att jag ser saker kring det här hela tiden just nu.

Föreställ dig att du kommer till ditt möte och personerna du ska träffa inte tittar upp på dig. De googlar nått, kollar sms, småpratar med varandra men verkar liksom inte se dig. Du hälsar och får korta svar.

När ni väl börjar prata blir du avbruten, får anklagande frågor, småsamtal sätter fart mellan några av deltagarna men inkluderar inte dig. Någon vänder ryggen mot dig.

Vad händer i dig? Vad händer med mötet?

Det jag ser händer vid sådana här tillfällen är att den ifrågasatta börjar försvara sig, förklara sig, känna sig dum och tappa energi. De som ställt de kritiska frågorna blir än mer kritiska och känner att deras funderingar inte tas på allvar. Alla tappar energi. Alla blir omotiverade och skapar/behåller en negativ bild av gruppen och uppgiften.

För mig är vägen ur detta nyfikenhet!

En inställningsfråga tänker jag. Hm, ok jag har alltså missat info, någon har failat, men vad har jag gjort för att bidra till att rätta till det?

Om vi börjar använda en nyfiken inställning istället för en kritiserande kan vi få reda på saker som ökar vår förståelse för personen/situationen. Kanske kan vi i vårt samtal börja samarbeta för att få till det där braiga som intentionen var från början.Kanske kan vi ödmjukt sätta oss in i vad som hänt.  Kanske behöver vi inte hänga någon.

Utan Personligt Ansvar

I grund och botten handlar det här om att vi inte fastnar i UPA dvs Utan Personligt Ansvar, utan följer upp, kanske ringer upp, ställer frågor och tar reda på osv snarare än kräver att någon annan ska ge mig information. I de bästa av världar flödar all information fritt men vi vet ju alla att saker kan hända på vägen. Kanske kan vi hjälpa till?!

Veckan som gått

Nämnde förra veckan att vi skulle ha en #jobbasmart-workshop på Akademikerförbundet där vi fick möjlighet att hjälpa fler att sänka stressnivån. Så häftig grupp och roligt att se att våra verktyg om prioritering och årscykeltänk funkade. Alltid skönt att känna att konceptet håller även i lite nya format. 

Snabbt lanserade vi också vårt nästa steg, veckopåminnelser. Ett reflektionsbrev veckovis som hjälper oss bli mer medvetna och kunna fatta bättre beslut. Helt ärligt, för mig är reflektion bästa sättet att komma bort från UPA. Nu testar vi fram till midsommar, sedan utvärdera och hitta en bra prissättning. Hör av dig om du tror ett sådant reflektionsbrev skulle hjälpa dig.

Som föredragshållare pysslar man med diverse. Viktigast: att ha kul! Fotocred (och garv cred): Liselotte Norén 

Veckovisa reflektionsbrev snart på väg ut…

Publicerat

Kan vi inte bara sluta stressa…?

Ja så tänker jag ganska ofta – kan vi inte bara sluta stressa?

Det regnar bomber?

Varken jag eller de flesta i min närhet, har några direkta katastrofer ikring oss som på riktigt hotar oss. Jag har mat på bordet, jag är frisk, mina nära är friska, det faller inga bomber, jag andas frisk luft osv… Om jag vore ensamstående mamma som både skulle försörja mina barn, jobba dubbla skift samt få ihop logistiken är det klart att stressandet (och pressen) skulle öka. Men det är jag inte… och ändå fastnar jag där ibland, i stressen.

Ohälsa

Långvarig negativ stress är inte hälsosam. Stress och press bryter ner oss om vi inte får återhämtning. Hjärnan börjar fungera sämre och våra beteenden kommer allt oftare från vår urtidshjärna i form av reaktioner på olika hot. Kamp och flykt. Det sker automatiskt och är en del av vårt arv sedan urminnes tider, du vet när lejonen hotade oss och döden på riktigt var konsekvensen. Det är därför våra inbyggda system pumpar ut hormoner och reaktioner på våra hot, även då hoten faktiskt inte är reella utan ”upplevda” (Som att jag håller på att missa bussen…). En ren överlevnadsinstinkt. Stark.

Så utifrån det så, NEJ, det är inte så lätt att bara sluta stressa. När vi satt ihop verktyg och tips till vårt #Jobbasmart koncept utgick vi från våra erfarenheter men också från hur hjärnan fungerar. Jag fick då möjlighet att nörda ner mig totalt i forskning om hjärnan och hur vi tar beslut. Några lästips till dig som själv är nyfiken tänker jag Lasse Bergs Kalahariböcker eller något med Katarina Gospic till exempel Neuroledarskap.

Ibland tänker jag att vår tids destruktiva stressbeteenden (kan man verkligen säga så? har det inte alltid funnits men med olika namn?)  är liksom lite som att skära sig i armen eller knarka fast mildare, men också oftast väldigt mycket mer utdraget över tid. Ibland leder det till katastrofala följder för tex de som blir sjukskrivna med kanske år av rehab.

Vi är värda mer

Vi är människor med kroppar och hjärnor som har behov. Som vi ibland slutar lyssna på. Det blir inte så bra då, i alla fall inte över tid. Vi är ju värda mer. Jag vill att du tar hand om dig. Fundera på om deadlinen, chefen, rätt färg på bikinin och damsugade golv verkligen är lejon. De flesta av oss har det ju ganska gott, tänk om vi skulle ta och sänka ribban lite (vi som faktiskt kan!).

Jag är så glad över att konkret kunna vara med och påminna fler att hjälpa hjärnan på bästa sätt. På måndag kommer vi ha en workshop på Akademikerförbundet där vi går igenom några verktyg som hur vi prioriterar och hur vi kan hjälpa hjärnan att våga släppa taget när vi är lediga. Delar lite mer med er i nästa vecka om det. Nu ska jag pausa – min nya favoritsysselsättning!

 

Publicerat

Sätt punkt och känn dig ledig

Mindful may

I min förra blogg kunde ni riktigt känna på min önskan om att få vara närvarande och ta in maj och allt det bjussar på. För att hjälpa mig själv med det har jag anmält mig till kampanjen #mindfulmay som skickar ut en 10-minuters mindfulnes övning varje dag under maj. Tyckte det verkade kul och dessutom var jag lite nyfiken på upplägget med ”digitala övningar” som inte ligger i en app… Tänker att det kanske något att ta vidare för vårt #jobbasmart koncept.

Sätt punkt för mer närvaro under sommarledigheten

Helst vill vi väl såklart vara mindfulla och närvarande mest hela tiden men jag har tyckt det är ganska svårt att hoppa rakt in i semestern och sakta in från 100 till vilotillstånd (typ 0). Här har jag och Liselotte tagit fram en enkel teknik som gör stor skillnad för mig när det gäller att våga släppa taget.

Nu gör vi ett antal gästspel för att hjälpa fler att minska stressen, stänga igen inför semestern och få en enklare uppstart i höst – något vi kallar sätta punkt. Bland annat kommer vi om några veckor att köra ett #jobbasmart seminarium tillsammans med Akademikerförbundet och deras medlemmar, så är du medlem passa på. Klicka här så kommer du rakt in i deras kalendarium där ni hittar länk till anmälan för seminariet vi så underfundigt döpt till: Är det tiden som är slut eller är det du (Stockholm 21 maj)

Favorit i repris och inbjudan Järvaveckan

För er andra bjussar jag här på några favoriter på temat sätta punkt som jag bloggat/vloggat om tidigare.

I bloggen Sköna maj? Om att ge sig själv förutsättningar ger jag tips på hur man kan sätta punkt och skriver bla:

Jag inser att det är nu vi kan påverka. Vi kan hjälpa oss själva att skapa ett perfekt utgångsläge för att ta ledigt på riktigt, även mentalt, och känna oss nöjda och avkopplade.

Och här i 4-minuters vloggen går jag igenom en enkel teknik för att känna sig nöjd, klar och ledig.

Ännu roligare vore det förstås om du ville komma till Almedalsutmanaren Politikerveckan i Järva (v24), och gör lite övningar med oss!

 

 

 

 

Publicerat

Passar du på att ladda?

Våren är här! Blommor slår ut (eller åtminstone snön smälter för er som bor mer norrut) fåglar sjunger, ljuset är här! Mitt sinne är inställt på att njuta, ladda med all energi en slumrande natur ger oss när den låter oss frossa i vårtecken. För mig ger den här årstiden så mycket energi!

 

Promenad i vårsolen. Mariefred.

Körsbärsknoppar: Den som väntar på något gott…..

Samtidigt märker jag hos mig själv och dem jag möter nu, hur svårt vi verkar ha att få loss tid till att njuta. Det är som att det är fler saker än naturen som vaknar nu. Alla jobbprojekt som ska bli klara, semesterplaner som ska läggas, vårkläderna ska på plats, altanen/balkongen skuras…

Jag har fått tagit ett allvarligt snack med mig själv här: är det här görbart? Om jag nu får möjligheterna att ladda mina batterier på ett enkelt och härligt sätt genom tex att sätta mig ner och äta en glass i solen – då är det ju det som ska prioriteras högst upp på min lista! Då är det ju den energin som gör resten av min dag. För risken är att om vi lägger glassen sist finns det en ganska stor risk att vi aldrig kommer till den, då våra att-göra-listor tycks vara helt självpåfyllande denna årstid….

I det här lilla klippet nedan tipsar jag och Liselotte om hur du faktiskt kan få till mer glass och njut i vårsolen – ingen rocket science men tusan så svårt ändå… Mer glass åt folket 🙂

www.jobbasmrt.se/video-vad-far-du-energi-av/

 

 

 

Publicerat

Att lämna med huvudet högt…

Ja, jag tog på mig en knytblus idag. Inte av samma sort kanske, men den typen jag har i min garderob. Jag agerade för att jag tror på kraften i att inte bara stå och titta på, något jag bloggat om tidigare tex här

Svineri

Jag gillar inte att kvinna-får-betala-för-svins-skit. Jag gillar inte heller att folk ska avgå/hängas när det egentligen är stanna kvar och städa som är det enda som kan förändra något på riktigt. Annars börjar bara ruttenkulturen gro på en annan plats eller i en annan form. Det här är anledningen till att jag bär knytblus idag fast jag egentligen inte alls tror på slutna institutioner som Svenska akademin.

Sen är det en sak till som Sara Danius sätter igång hos mig:

Lämnar med huvudet högt…

Sättet hon lämnar på – med stolt hållning och rak rygg är så starkt. Det påminner mig om hur jag vill vara. Jag vill lämna saker med huvudet högt, veta att jag gjort det jag kan. Att jag kan stå för det jag gjort -även de gånger utfallet inte blev som jag önskat. Inser också att det är lika viktigt för mig att gå in i samarbeten med samma stolthet och framförallt genomföra med glädje och engagemang. För att jag ska kunna göra det behöver jag veta vad jag står för och säga nej när mitt jag signalerar att det inte är rätt… Inte så lätt men viktigt! To Walk the Talk!

Om jag ska kasta in handduken någon gång vill jag verkligen känna att jag kan stå för det jag skapat. Och det är ju en bra ledstjärna när jag tar mina dagliga beslut – ja och nej.

Nu börjar helgen, det vet jag när jag tar bort silkespappret kring dessa: