Ta en kopp kaffe

Fick lite kli på kroppen igår när jag läste en text om hur man kunde bli effektivare och spara tid genom att kapa ner möten från tex 60 till 45 minuter.

Ni som känner mig, eller brukar läsa mina texter, vet att jag tycker effektivitet är viktigt och bra – men bara så länge som den är effektiv. Så vad menar jag med det? Jo, att om din så kallade effektivisering ger minuter till övers men inget verkligt resultat/värde, ja då är det ju så klart inte effektivt. Då kanske mötet i grunden är värdelöst och du skulle ställt in det istället för att stressa igenom det. Så om du ska hantera dåliga möten tror jag snarare att det ger mer om du tänker förberedelse, prioritering och att säga ja eller nej. Läs min tidigare blogg om det här : Förberedd eller klädd i offerkofta.

Så jag vill istället säga: öka tiden. Och mängden. Helt enkelt fika mera! Lägg på en kvart och ha tid för en extra kopp kaffe – i de fall där du verkligen valt att säga JA till mötet. Ge tid till det goda samtalet, det goda kaffet och relationsbyggandet. Det där som gör att vi kommer närmre varandra och har lättare att både be om hjälp och hjälpa till när det behövs. Att ha sådana personer ikring sig är guld värt och effektivt om något!

Här kan du läsa min tidigare blogg Effektivt att vara effektiv som är ett härligt och viktigt boktips på temat!

Förberedd eller klädd i offerkofta?

Den här veckan har kretsat kring möten. För att jag har haft en del möten men också för att många i kring mig pratar om sina möten.

Oftast pratas det om möten som dåliga möten. Jävla möten, stressande möten, möten som inte ger ett skit eller det mest vanliga; möten som löser av varandra – ”Åh idag är en sån där jävla mötesdag”.

Föreställ dig det omvända. Vissa dagar vet jag att jag kommer ha bra möten. Jag ska träffa folk som i tidigare möten lämnat mig med ny energi, ny kunskap eller kanske det mest givande, nya frågor. Det är ju här vi vill vara. Så kan vi påverka hur våra möten blir?

Härliga möten utomhus med kaffe och sol

Möten i olika former (här bokrelease för Katrin Sandberg på en liten innergård i Ga:Stan)

Jag tror vi alla vet att förberedelserna inför ett möte spelar stor roll för hur mötet blir. Det är bra om vi:

Läser på eller på annat sätt tar reda på info om den vi ska träffa (googla, fråga nån som känner nån osv)
-Gör en liten omvärldscheck, vad är på gång på området, är det något nytt som vi borde känna till?
-Funderar över mitt mål med mötet. Kanske vill vi lära känna varandra bättre eller kanske vill bestämma oss för något.
-Visualiserar. För den som gillar bilder kan det vara givande att visualisera (känslan/stämningen) mötet. Hur vill du att det ska bli?
-Kanske kan du påverka mötesmiljön?

Men om den vi ska träffa inte har förberett sig, då är vi väl ett offer klädd i vår stickigaste offerkofta – eller? Om jag har gjort mitt och personen ändå kommer till mötet oförberedd, då kan jag väl säga att det blev ett jävligt dåligt möte och vara sur för det? Nja, tänker jag.

Fundera på varför det där mötet på tex tisdag ska ske? Och då menar jag inte – ”jag blev kallad till det”. Utan jag menar varför ska du gå på det här mötet? Om du inte ser meningen tycker jag du ska fundera på att tacka nej eller boka en tid längre fram när ni hunnit prata igenom vad ni vill ha ut med er träff. Om du ser ditt syfte med mötet, och syftet är viktigt för dig, kan du faktiskt välja att riskeliminera lite:

-Det går att ställa frågan -”Du, hur tänker du kring vår träff på tisdag?” Här kan man försöka luska mer kring vad den personens förväntningar på mötet är. Ses ni för att lära känna varandra, informera om något, rapportera nuläge, sälja in något eller kanske bestämma om nästa steg.
-Ge lite kort info redan innan mötet, på morgonkaffet om ni arbetar nära eller i ett kort telesamtal eller mail. Gör det enkelt! Här duger inte ”jag bifogar min avhandling på 300 sidor!
-Slå en signal eller skicka ett meddelande kvällen före/på morgonen för att försäkra dig om att personen du ska träffa verkligen kan ses just den här dagen. Jag har flera gånger stått snopen när personen jag rest en bit för att träffa skickar ett mess fem i och skriver att hen är sjuk/vabbar. Eller ännu värre inte hör av sig alls.

Visst är väl det här mest sunt förnuft. Jag gillar att möta människor, gärna många olika. För att det tidsmässigt ska fungera behöver de mötena faktiskt bli ganska bra. Jag kan förbereda mig själv men har också insett att jag kan hjälpa mig själv genom att hjälpa den jag ska träffa. Och offerkoftan får allt oftare ligga kvar i garderoben…

Offerkoftorna lämnade kvar 😉

Årlig besiktning

Min morfar sa alltid att han skulle på besiktning när han skulle på läkarkoll. Han undrade om han skulle gå igenom och vilka ettor han skulle få av doktor Engberg. När han satt och sörplade kaffe på fat med mig efter besöket, småflinade han; ” – he he jaa, det gick ju bra det där… Nu får man köra ett år till!”


Bilförarn: morfar Tore, min syster och jag tar en paus (det gjorde vi ofta)

Jag tänker på det där varje höst. När jag drar igång igen efter sommaren öppnar jag upp och sätter planen. Jag gör lite ändringar utifrån summeringen innan sommaren och justerar lite utifrån de insikter jag fått under lugna eller tjoande sommaräventyr.

Där någonstans inser jag att det är dags för besiktning. Vad har jag för ettor och nollor? Kan jag köra ett år till eller behöver jag ändra åkstil? Byta drivmedel? Ja ni fattar, man kan göra liknelser i det oändliga mellan oss människor och bilar…

Så idag har jag bokat in ett antal tider i min kalender. Att ringa runt och sitta i telefonkö för att slutligen få en tid lååångt fram i höst är rätt tråkigt, men helt klart värt det för äkta körglädje ett år framåt. Och så galet skönt att ha bokat in allt på en gång. Först ut blir ny synundersökning.

Dags för nya brillor för att se klart och vem vet, kanske nya perspektiv visar sig

 

Känsla av sammanhang

Wow, vilken härlig start på hösten det blev.  En spännande hållbarhetsfestival här i Stockholm – The Stockholm Act, gav en ordentlig trendspaning inför hösten och möjlighet att testköra lite seminarieupplägg för min del. För mig är ju hållbarhet mycket bredare än bara miljö (även om det i sig självt är nog så viktigt). När jag jobbar med människors- och organisationers utveckling utgår jag alltid från en hållbar person och en hållbar organisation. Då finns ett helhetstänk med, kvalitet, långsiktighet, mänsklighet och också hållbara resultat. Att det vi gör är på riktigt! Skapar värden på riktigt. Hela vägen, hela kedjan.

Kulturhuset i Stockholm, en av arenorna för The Stockholm Act Foto: Matilda Rahm/Kulturhuset

The Stockholm Act är ett  initiativ som samlar politik, kultur, företagande och forskning för att agera på FN:s 17 globala mål för hållbar utveckling till 2030. Största anledningen till varför jag gillar idéen så mycket är fokuset på ACT. Dels i det självklara att det inte blir någon ändring om vi inte gör saker men också för att vi får syn på det som redan görs. Det finns massor av (små) initiativ som det inte står om på löpsedeln men som faktiskt, på riktigt, varje dag, jobbar med att göra världen lite mera hållbar. Redan under invigningen kände jag en enorm kraft som gav en skön motvikt till den förlamande känslan av att världen går under som vi kan läsa oss till dagligen. Och som jag skrev om i min tidigare blogg om att orka göra skillnad, brukar det inte komma så mycket bra aktivitet ur den handlingsförlamningen.

Invignings(Dröm!?)panel med Isabella Lövin, José González, Gunhild Stordalen och Johan Rockström

Min spaning från veckan:

  • Att ge och dela med sig
    Ett generös och öppen kultur kommer skapa grunden för ett hållbart samhälle. Att ge upp sitt egna behov av andras ”gillande” och istället bli tillfredsställd mer på djupet när man kan ge och bidra till andra utan önskan om motprestation.
  • Kulturens roll är viktig
    Att kultur/konst är en arena där vi kan vara jämlika – i de riktigt stora frågorna blir vi alla mer lika än olika. Kultursektorn har också en stor och viktig roll i att nå ut till många med kunskap och uppmana till handling.
  • Forskningen ger svar…
    Johan Rockström menar att forskningen gett svaret för länge sedan; vi vet redan att vi måsta agera för planetens överlvnad, nu handlar det bara om hur snabba vi behöver vara och om vi hinner.
  • …men forskning är inte allt
    Gunhild Stordalen,  gillar såklart forskning men menar att den i sig själv inte kan göra någon förändring, det måste företag, organisationer och personer som du och jag göra. De små stegen blir de stora i sin helhet. Så vad kan du och jag göra? Se över din konsumtion, ta hand om dig själv, gör medvetna val, stötta aktörer som arbetar för något du tycker är viktigt.
  • Känsla av sammanhang för välmående
    Isabella Lövin delade med sig av en viktig reflektion som jag tror stämmer så väl. Att vi som individer inte mår särskilt bra om vi inte hör till ett sammanhang som vi trivs med/kan stå för. Hon ser ett samband mellan det stora antalet människor med utbrändhetssymtom/diagnos och vår dystra framtidstro.  Då tänker jag att det blir så otroligt viktigt att börja påverka i det lokala/lilla, få tillbaka kraften och komma bort från känslan av maktlöshet. Här är det  verkligen hållbarhet brett vi talar om!


Big Fox på Stora scenen Stadsteatern Kulturhuset  i Stockholm

Så jag tänker att genom att se till att vi är i en känsla av sammanhang, att känna att vi kan påverka och att vi kan agera i vårt lilla, gör att vi mår bättre och kan åstadkomma mer gott. Och så blev det verkligen för mig den här veckan. Mer energi och ett härligt sammanhang att jobba vidare med kring min lansering av konceptet #jobbasmart. Nya möten och workshops är på G, nästa gång blir den 20 september så – save the date! Ska bli grymt kul.

Stort tack till Refo som bjöd in mig till Refo med vänner på Nordiska museet. Coolt sammanhang och ställe att köra koncept test på! Mäktig utställningsyta på Nordiska museet för Refo med vänner där jag och Liselotte Noren körde drop- in övning ”Bli mer hållbar själv och få en lugnare höst”

 

4 minuter med mig för att känna dig klar & ledig

I den här vloggen får du under 4 minuter (sorry det blev inte kortare, även om jag verkligen försökte…) ta del av hur jag sätter punkt inför min semester.

Genom att reflektera och sammanfatta sätter jag punkt för det som varit och kan ta med mig det viktigaste till uppstarten i höst. Semestern blir också skönare och roligare då en känsla av kontroll och att kunna vara klar och ledig infinner sig. Helt enkelt mentalt underbart!

Värt att testa,  det gör verkligen stor skillnad för mig!

Den här bilden som jag pratar om i klippet visar hur jag jobbar med att sätta punkt och öppna upp efter en ledighet. Du kan också läsa mer i min tidigare blogg.

Här är frågorna jag visar i filmklippet.

Dela gärna med er om ni har andra braiga frågor eller tips om hur ni hur ni gör inför semestern.