Det blir ändå sällan som man tänkt sig…

Up and running! Hoppas ledigheter, släktträffar, firande och vilande blev bra för dig. Jag kan bara konstatera än en gång att det blir sällan som man tänkt sig.

Ni vet hur man lägger massa tid innan jul på att planera, fixa och dona. Och den sköna känsla när alla saker på listan är fixade – yes, jag gjorde det! I år hade jag också möjlighet att varva ner lite den sista veckan istället för att springa ända in i kaklet, vilket jag förstås tänkte var bra för att inte bli sjuk eller så när man väl slappnar av. Så upplägget var ju så snyggt!

Sen kom verkligheten. Kräksjukt barn en hel bilresa till fjällen (bryter självklart ut när det är försent att vända). Förutom magsjuke-smittorisk går influensan from hell i släkten så vi ställer helt enkelt in julafton med storfamiljen. Nytt försök Annandagen – misslyckas också då släkting åker in akut och blir inlagd på sjukhus.

Det blir sällan som man tänkt sig – men det kan bli ganska bra ändå.

Tack och lov mår alla bra nu och vi fick det ganska bra ändå. Vår ”lilla” familj fick mer tid att bara vara tillsammans bara vi. Det blev ännu mera skidåkning, vi bastade och rullade oss i snön, kollade på filmer vi redan sett 100 gånger men skrattar gott åt och käkade massor av mandariner och hemgjord kola.

Så här kan det ju bli, det är en del av livet! Det är många inblandade och mycket är oförutsägbart. Det är därför jag gillar att jobba agilt & lättrörligt, inte överarbeta planer eller arbetshypoteser. Det blir ändå så sällan så som man tänkt sig och då är det viktigare att ha kraft över att kunna omstrukturera.

Som sagt: Up and Running! 2018 startar med rensning och rening. Mer om detta i nästa blogg. Och kanske lite om feng shui…


Nytt år, ny översiktlig och ej överarbetad 😉 plan…  Agilt och snabbrörligt!

Fotocred: The Mankato Free Press, John Cross

 

 

 

2017 Det tar tid att vända båten

Så var 2017 snart slut. Ett så mycket bättre år för min del. Sorg har ändrat form och blivit till saknad och varma tankar. Frustration bytts mot kreativitet och en gnagande osäkerhet har blivit till allt längre stunder av kraft och jävlaranamma. 2017 – året jag startade mitt företag.

Summera året
Som vanligt har jag summerat mitt år innan jag går på ledighet och det gör jag utifrån de här frågorna:


Fast det här skrev jag i maj så Vad är prio handlar såklart om våren 2018.

Du kan också kolla min tidigare blogg och film här kring hur du kan jobba med reflektion för en skönare ledighet.

Mitt 2017
Jag skulle kunna dela med mig om mina lärdomar kring konsultrollen och att ta betalt. Hur jag har gillat att leta verklig och värdefull utveckling tillsammans med kunder och potentiella kunder. Eller skriva om hur lång tid det tar att ekonomiskt få ett företag på rull. Men mitt verkligt viktiga resultat handlar om mig som person: Caroline 2.0.

Jag har insett att det viktigaste har varit det sammanhang jag skapat mig genom mitt företag – ett utrymme. Ett utrymme där jag har kunnat utmana mig, testa, falla, ställa mig upp, studsa runt med andra, tänka mörka tankar, tvivla, MÖTA, ta små beslut och gå vidare. Insikter har blivit till handling och jag har lämnat saker jag inte behöver längre. En del saker har varit nödvändiga för att komma dit jag är idag, men behövs inte längre. Så nu har varit ett bra läge att göra upp med dem och klippa av.

Jag behöver till exempel inte vara så förbannat duktig längre.  Det var viktigt för mig som ung och en härlig drivkraft men idag har jag andra styrkor också. Som utbildning, erfarenhet, kompetens och ett nätverk av bra människor som jag kan be om hjälp. Jag utgår mer ifrån vem jag är, vad jag kan och vad jag behöver än att det ska se bra ut i andras ögon.

Det sägs att det tar tid att vända Atlantångaren. Den drar fram med en väldig kraft och även om vi rattar helt om tar det väldigt lång tid att ändra kurs.

Och som jag rattat om. Svettigt jag lovar, och en väldigt fördröjd effekt vilket gör att det kan se lönlöst ut. Men nu är båten vänd. Ny riktning och vem vet, kanske på väg mot ett nytt hav?!


Bild lånad från italnordic.se

Julen är här(lig) – ge dig själv förutsättningar

November/decembers mörka morgontimmar är så vackra och i år kan jag njuta i fulla drag. Min arbetsplats är ju oftast hemifrån och att sitta vid köksbordet med tända ljus och värma sig med en kopp te sätter liksom stämningen för hela dagen.

Men så ser ju inte hela verkligheten ut… November/december sätter press på de flesta. Inte nog med deadlines utan även en sorts press på oss att ta vara på och njuta av advents- och juletid…

Nu är det lätt att ”glömma” vad som är viktigt. Ju mer vi stressar ju mer kör vi på autopilot och utifrån våra reptilhjärnor. Så visst är det passande att jag kommer med några påminnande (och enkla) verktyg för en lugnare och roligare ledighet men också smartare start på det nya året.

Sätta punkt och öppna upp
Jag försöker alltid sätta punkt inför- och öppna upp efter- en ledighet. Det är egentligen en sorts kalenderstruktur där jag planerar in reflektions- och summeringstid innan ledighet och en planeringstid direkt efter. Jag  tipsade om det här sättet att jobba innan sommaren och jag vet att det är flera av er som testat och märkt av skillnaden.

Boka in en dag, eller några timmar om du inte får loss mer, veckan innan din ledighet för att summera din höst. Hitta ditt nuläge, dina resultat, viktigaste lärdomar och kanske vad du vill förändra framåt. Boka även in en liknande dag när du är tillbaka där du tittar igenom summeringen och sätter en plan som känns aktuell.

Fördelen när jag gör så här inför en semester (eller ännu hellre innan varje helg etc) är att jag kan känna mig helt ledig. Jag känner att jag har kontroll och kan släppa. Jag vet att jag har en tid bokad när jag är tillbaka där jag kan justera saker om det behövs. Och vem vet vilka insikter som kommer till oss när vi släpper taget och tänker på annat. Prova! Känslan av att vara klar är underbar.

Att göra listan
Nu när det är bara några veckor kvar till jul och listan är lång tänker jag att vi behöver skära ganska hårt på vår att göra lista. Men helt ärlig är jag inte säker på att det är så tokigt. De flesta saker vi försöker skicka iväg (bort från listan men egentligen inte löst) skulle faktiskt må bättre av att flyttas till januari. Möten som vi lägger in nu (för att vi inte hunnit fått till det på hela hösten) måste det ändå tas ett omtag på i januari. Kanske lika bra att boka av och istället lägga in reflektions-/summeringstid. Vill du ha mer hjälp med att prioritera kolla gärna min film här.

Kom igen, nu slutar vi sätta knut på oss själva med fullbokade kalendrar och omöjliga ekvationer. Apropå ett tidigare inlägg– ta makten, påverka stort genom det lilla, passar även utmärkt när det gäller vårt personliga ledarskap.

Fulltecknade kalendrar – riktig jä*la dubbelknut

Får jag fråga…?

Den här veckan var det svårt att skriva blogg. Känner att jag inte alls vill dela mina tankar, som jag brukar vilja. Det känns svårt och jag har fokus på er läsare. Jag känner mig ängslig liksom. Vad tycker ni om det jag delar.


Ängsligt värre…4 utkast att välja bland

Bidrar jag med den där härligt icke perfekta bloggen?
Skriver jag saker som du lätt kan ta till dig?
Kan jag sätta ord på viktiga saker?

Eller är bloggen bara nått som åker runt i ett flöde? Kanske till och med bara påminner om att du inte räcker till?

De allra flesta dagar skriver jag inte så mycket med fokus på er, mina läsare, utan jag skriver för att jag vill. Behöver få ”outa” det jag ser. Det guld jag finner på min upptäcktsfärd. Det guld jag intuitivt också vet bidrar till er på lite olika sätt. Jag behöver inte fråga er, söka er bekräftelse.

Men idag undrar jag. Hur ska vi ha det med bloggar, tips och pepp. Och med ryt när det får vara nog? Orkar vi läsa mer? Blir vi inspirerade? Kan vi ta nästa steg och börja göra på lite nya andra sätt?

Vore intressant att höra, hur tänker du? Varför klickade du in på den här veckans blogg?

Jag har lagt till min mailadress här, då jag har förstått att det är flera som inte gärna kommenterar offentligt:

mail@carolinepalm.se

Jag säljer upptäcktsfärder

Ni som följt mig kommer kanske ihåg att jag klev av mitt förra jobb utan att veta vad jag skulle göra. Eller så visste jag inuti men vågade inte säga det högt, ens för mig själv… Efter många skogspromenader och stora brödbak bestämde jag mig för att tro på det som pågick inom mig – jag vill starta Företaget. Det bara måste funka med min kompetens, mitt härliga stöttarteam och mitt nätverk.

Många av de råd jag fått har handlat om att göra mig själv och mina konsulttjänster säljbara. Det är viktigt såklart! Men inom mig var det något viktigare som ville fram.  Jag vill ha fler stunder där jag kan vara mitt bästa jag.  Stunder där det är roligt att jobba och lätt att se möjligheter och som är fyllda av goda samtal.

När jag delade mitt blogginlägg om fatcats och gatekeepers blev det ett himla liv i luckan: ”Men är det inte dina eventuellt blivande kunder du skriver om?  Vem skulle vilja ta in en arg och i någras ögon raljerande konsult? Vill man inte ha in en konsult som avlastar och förenklar?” De här diskussionerna ledde till ett långt samtal med säljexperten Anders Lindh som boostade mig i att våga  fortsätta gå på det jag ser – att det är det som gör mig unik! Även om det jag fångar upp inte alltid är den fina versionen. Det blev som en vattendelare för mig.

Så jag har bestämt mig för att inte sälja in mig med förenklade fyrkanter (lite likt en trojansk häst) för att senare leverera runda former…
Jag säljer upptäcktsfärder. Där vi tillsammans letar efter det som glittrar och ger dig det där glimret i ögonen. Där jag bidrar med andra perspektiv. Där vi hittar olika pusselbitar som leder oss vidare. Där vi kan använda oss av mina metoder och kontakter för att börja göra saker – kanske på ett litet annat sätt. Som tar oss åt det håll vi vill.

Det är när jag är mitt bästa jag, i mina ansträngningslösa zoner där jag har flow och superkrafter, som jag också kan bidra till andra. Och det är också då som jag kan bidra till min mission om det där braiga samhället.

Nästa vecka skriver jag storyn om mig och vad jag går igång på.


Bild: Bokomslag Hitta din sanna story av Katrin Sandberg

(Jag kommer skriva mer om Katrin/boken här på bloggen lite längre fram)