Smart och digitalt?

Turnén fortsätter

Kört ännu ett #jobbasmart seminarium på vår turné med Akademikerförbundet SSR, den här gången i Malmö. Härligt gäng, trevligt folk i den här stan tycker jag!

Det blev tydligt under workshopen hur stressade vi alla blir av att det snart är jul (!) och ibland kan det vara riktigt jobbigt att få upp saker på bordet. Men vi konstaterade också att det faktiskt är först när man ser hur det egentligen ser ut som vi kan göra något åt det!

Digitala verktyg

En sak som ofta kommer upp på våra seminarier är frågor om digitala verktyg. Vilka vi tipsar om, vilka som fungerar, helt enkelt ”vilka kan göra mitt liv lättare”. Och så klart kan en del digitala verktyg förenkla, använder själv en del molntjänster, påminnelseappar etc, MEN det finns inte ett verktyg i världen som kan rädda dig från dig själv.

Det jag menar är att du måste få jobbet gjort. Jag gillar det engelska uttrycket To work your plan. Om och om och om igen! DET är det svåra, men också det enkla för vi  kan styra det själva. Vi behöver gå tillbaka till vad vi bestämt, hitta en struktur, testa några verktyg och se vad som fungerar och inte, för just dig och mig!  Vi är ju alla olika! När du hittar ett bra sätt, håll då fast vid det, återkom till det!

Jag brukar också försöka vara nyfiken på hur andra löst saker. Sedan testar jag runt dem, ser om det funkar på mig. Kanske behöver jag byta ut och ändra  i mitt tänk och min struktur då och då?

Själv har jag så väldigt mycket lättare att leta nya lösningar istället för att göra det jag redan vet. Som när jag hopplöst läser ännu en bok som inspirerar till smarta sätt att tänka/göra, utan att ha använt något av det jag läst i de 5 senaste…

Samma sätt samma resultat

Det är ju faktiskt så att tänker/gör du på samma sätt får du samma resultat som innan, och det gäller även om du täckt upp med ett nytt digitalt verktyg eller inspirerande bok. Att #jobbasmart är att förstå vad man kan påverka och inte, att vilja och kunna förändra sitt arbetssätt i grunden. DET leder till helt andra och nya resultat!

Är du nyfiken på mer eller vill du ha hjälp, hör av dig! Här hittar du in till #jobbasmarts webb: www.jobbasmrt.se

Ett år med #jobbasmart

Tiden går fort när man har roligt! Ett helt år har gått sedan #jobbasmart kom ut ur garderoben. Efter många års samarbete  med Liselotte Norén var tillslut #jobbasmart ett egen koncept som ville ut.

”Vi jobbar med det personliga ledarskapet och hur vi ”lever” våra värden och det vi står för, konkret, varje dag. Det handlar egentligen mer om HUR du gör, än vad du gör”

Foto: Mikael Ström

De små medvetna valen

Vi har gjort massor av små val längs vägen. Vi valde att prata om Det personliga ledarskapet framför Självledarskap då det känns så fel med själv… Vi speglar ju oss i andra och det är ofta i mötet med andra som vårt lärande och utveckling kan ske.

Och så hade vi ju så svårt att släppa organisationen. Vi är ju alltid i någon sorts sammanhang och de strukturer/kulturer som vi är i påverkar ju såklart hur vi har det. Vi hade ju sett att det där lite mer klämkäcka Du är din egen lyckas smed, kanske inte alltid var helt sant. Så #jobbatvärs blev det koncept som kom fram som ett komplement riktat mot teamet och organisationen.

”Vi tänker att det som har störst värde för dig ska hinnas med. Så genom ökad medvetenhet kan du ta kontroll på det du gör och tillsammans med humor, självdistans och lite självmedkänsla kommer vi ganska långt”

Ett år med #jobbasmart och hur summerar vi?

Vi är glada när vi går till jobbet
Koncept, webbsida, e-kurs, reflektionsbrev, workshops, turné och väldigt många idéer om nästa steg nerklottrade på servetter…
Alltså vi har väldigt kul när vi jobbar ihop. Testar oss fram, noga med att rätt känsla är med. Skruvar där det behövs. Rätt vad det är bokar vi av och går och simmar istället.

Vi är stolta över att vi försöker leva som vi lär
Går ju sådär… Men vi är på den igen. Öva, öva, öva! Och inte döma för det är f-n mycket lättare att bara följa strömmen än göra medvetna beslut. Så respekt till alla som försöker!

Vi är nöjda över bra respons från kunder
Särskilt återkoppling om att vi autentiskt delar med oss och inte ”pekpinnar” eller dömer någon.

Och eftersom du troligtvis känner oss väl vid det här laget, så kan du ju gissa att vi har firat så mycket det bara går… Passade på när vi var i Göteborg i veckan som levererade sol, rosdoft, Bob Dylan utställning & god middag. Ja du fattar, egentligen var det väl bara en tur med Paddanbåtarna vi saknade.

 

Vill du läsa mer om oss/#jobbasmart kan du klicka dig till hemsidan här: www.jobbasmrt.se

 

 

Ödmjuk nyfikenhet

Möteskultur

Tänk att jag så ofta glider in på det här med möten och arbetsmiljö. Det är som att jag ser saker kring det här hela tiden just nu.

Föreställ dig att du kommer till ditt möte och personerna du ska träffa inte tittar upp på dig. De googlar nått, kollar sms, småpratar med varandra men verkar liksom inte se dig. Du hälsar och får korta svar.

När ni väl börjar prata blir du avbruten, får anklagande frågor, småsamtal sätter fart mellan några av deltagarna men inkluderar inte dig. Någon vänder ryggen mot dig.

Vad händer i dig? Vad händer med mötet?

Det jag ser händer vid sådana här tillfällen är att den ifrågasatta börjar försvara sig, förklara sig, känna sig dum och tappa energi. De som ställt de kritiska frågorna blir än mer kritiska och känner att deras funderingar inte tas på allvar. Alla tappar energi. Alla blir omotiverade och skapar/behåller en negativ bild av gruppen och uppgiften.

För mig är vägen ur detta nyfikenhet!

En inställningsfråga tänker jag. Hm, ok jag har alltså missat info, någon har failat, men vad har jag gjort för att bidra till att rätta till det?

Om vi börjar använda en nyfiken inställning istället för en kritiserande kan vi få reda på saker som ökar vår förståelse för personen/situationen. Kanske kan vi i vårt samtal börja samarbeta för att få till det där braiga som intentionen var från början.Kanske kan vi ödmjukt sätta oss in i vad som hänt.  Kanske behöver vi inte hänga någon.

Utan Personligt Ansvar

I grund och botten handlar det här om att vi inte fastnar i UPA dvs Utan Personligt Ansvar, utan följer upp, kanske ringer upp, ställer frågor och tar reda på osv snarare än kräver att någon annan ska ge mig information. I de bästa av världar flödar all information fritt men vi vet ju alla att saker kan hända på vägen. Kanske kan vi hjälpa till?!

Veckan som gått

Nämnde förra veckan att vi skulle ha en #jobbasmart-workshop på Akademikerförbundet där vi fick möjlighet att hjälpa fler att sänka stressnivån. Så häftig grupp och roligt att se att våra verktyg om prioritering och årscykeltänk funkade. Alltid skönt att känna att konceptet håller även i lite nya format. 

Snabbt lanserade vi också vårt nästa steg, veckopåminnelser. Ett reflektionsbrev veckovis som hjälper oss bli mer medvetna och kunna fatta bättre beslut. Helt ärligt, för mig är reflektion bästa sättet att komma bort från UPA. Nu testar vi fram till midsommar, sedan utvärdera och hitta en bra prissättning. Hör av dig om du tror ett sådant reflektionsbrev skulle hjälpa dig.

Som föredragshållare pysslar man med diverse. Viktigast: att ha kul! Fotocred (och garv cred): Liselotte Norén 

Veckovisa reflektionsbrev snart på väg ut…

Reset & nystart

Januari är en månad då jag har en väldig lust till att rensa ur. Det brukar börja med att jag drar ut alla garderoberna. Barnens urväxta kläder ska lämnas vidare till kusinerna, mina kläder som sitter för tight, sticks eller har en färg jag bara inte klarar av längre hamnar i en skänk vidare hög och en återvinningshög. Sen brukar det ta mig in i förrådet och där finns det lite att göra… Där hittar jag gamla foton som leder till att jag kollar upp några bilder i datorn, börjar rensa hårddisken och säkerhetskopiera till molnet. Ja ni fattar… och känner säkert igen er.

När det är som stökigast undrar jag vad tusan jag drog igång detta för men när högarna börjar minska växer känslan av feng shui…

Det blir luftigt och tomt

Det blir utrymme

Det jag inte gillar omger jag mig inte med

Det jag har ikring mig tycker jag om

Jag får energi

Det finns plats för nytt

Det fiffiga är att jag tror vi kan rensa ut mentalt också när vi ändå håller på. Att städa ut hemma, på kontoret eller i datorn funkar superbra för att även sätta igång den mentala storstädningen. Och det kan ju stundvis bli ganska rörigt i hjärnan. Vill du ta sorteringen av tankar ett steg till tycker jag det funkar ganska bra att rita upp en ”tankesprets-karta”, gärna med post it lappar, så kan du lättare sortera och flytta runt dem.

Jag tycker det är så himla häftigt hur lika de här städprocesserna är varandra och då tänker jag framför allt på symboliken i hur allt hänger ihop. Börja dra i en tanke så ser du hur starkt kopplad den är till en annan eller hur man genom att ta ett litet beslut snabbt löser flera utmaningar. Precis som att städa ur garderoben slutar med en uppdaterad back up i molnet.

Nu har jag rensat ur, renat, sorterat och sett till att sopa framför dörren. Så nu 2018 är det fritt fram att släppa på nya spännande saker! Ikväll har jag, som kronan på verket, dessutom symboliskt eldat upp gamla anteckningar och papper som jag inte längre behöver. Reset helt enkelt och nu kör vi nystart!

Blir du nyfiken på feng shui som städhjälp kan jag rekommendera denna som jag fick i present för många år sen

 

 

Give a shit!

Jag har påverkats av #metoo #tystnadtagning och många berättelser som kräver styrka för att våga berättas. Har tänkt en del kring hur en tystnadskultur blir till och kan fortsätta men också såklart kring vad vi kan göra för att bryta en skadlig kultur.

Jag tänkte inte stanna vid #metoo och tystnadskultur kring sexuella trakasserier utan tänker bredare kring kulturer där saker inte tas på allvar eller till och med tystas ner. Kulturer där ingen bryter ett negativt skeende. Där rädslan att förlora något styr – ett anseende, ett jobb, en grupptillhörighet eller helt enkelt rädslan för att låta gnällig eller okunnig.

Ibland finns det någon som vinner på det – som ett medvetet sätt att få behålla sin makt. Men en del gånger kan också ickereaktionen/-agerandet vara helt oskyldigt då den är ett resultat av att skydda sig själv, som en överlevnadsstrategi. Där man inte ser sitt ansvar som chef, kollega eller människa. Det är såklart inte alltid man kan påverka allt, men man kan alltid säga ifrån, säga vad man ser och hur man reagerar på det. Sedan kanske man inte kan styra resten. Men det är just den här markeringen jag tycker är viktig. Avgörande för att inte en skadlig kultur ska få fäste. Stopp liksom. Stopp på riktigt!


Svårt att vara den som bryter? Teckning: Hans Lindström

Jag har ett starkt personligt (nästan kroppsligt) minne från en tidigare arbetsplats där grupptänkandet var starkt och alla satt på ett möte och tyckte massa saker men ingen sa något (kanske inlärd hjälplöshet? Det är ju ändå ingen idé liksom…). En extern part i rummet bryter plötsligt genom att säga: -Nej men så jobbar inte jag, jag tror inte det fungerar. Och tystnaden går att ta på i rummet. Diskussionen tog en annan vändning efter det.

Här krävdes medvetenhet, integritet och att inte styras av rädslan. Motsatsen:

En kompis berättar om hur hon hämtar chefen då kollegan kollapsat av stress på arbetsplatsen, glömt bort vart hen parkerat bilen, inte sovit på veckor osv. När chefen får träffa kollegan och blir informerad om läget (detta sker på en måndag) svarar hen att hen har en tid för ett samtal på torsdag…

Här styrs situationen av en chef som har en fullbokad agenda och antagligen själv håller på att brista (eller så är hen bara oempatisk eller dum i huvudet…).

Jag övar som tusan på att göra mer medvetna val. Att våga stå kvar, att våga säga stopp! Det här känns inte ok. Kanske även om jag inte har några färdiga svar eller lösningar. Våga säga det jag ser, helt enkelt: give a shit!

Ska asap se Ruben Östlunds The Square som jag förstått tänjer på allt kring gränssättning och drev.

(Foto: Give a shit är grafikern Ylva Skarps budskap som står i motsats till att inte bry sig… )