Mina absoluta favoriter till dig!

 

Jag vill ge dig en julklapp i år. Några tips som gett mig så mycket, mina absoluta favoriter under året som gått! Kanske väljer du att testa några av dem under jul/nyår- för din skull helt enkelt – because you´re worth it!

Håll till godo!

TRÖST
Självmedkänsla, E-bok
Slut frid med din inre kritiker! Bästa trösten, som honung för själen, är Marie Bengtssons texter om Självmedkänsla. Så mitt i prick vad jag och säkert många med mig behöver läsa. Nedan kan du ladda ner hennes korta och konkreta e-bok Självmedkänsla gratis.

Självmedkänsla – så blir du en bättre vän till dig själv

BALANS
Yoga with Adriene. Youtube
För oss som vill släppa garden en aning. Inget perfekt, långt yoga pass som får oss att känna oss otillräckliga. Nej, Adriene skämtar och plockar fram lekfullheteten i oss. Sök på Youtube och välj tema efter humör.

 

KRAFT
Hitta din sanna story, (övnings)bok av Katrin Sandberg
Årets bok, helt klart. Jag har jobbat med Katrin vid några tillfällen kring min story och hur jag vill bygga mitt företag (jag har skrivit om det i tidigare bloggar som du hittar här och här). Genom boken kan jag ge dig en liten, liten bit av det Katrin utstrålar och det jag stärkts av. Här kan du hitta din inre drivkraft genom enkla och roliga övningar. Förstå din egen väg och vad som får dig att bli kraftfull. Sedan är det mycket lättare att skapa mer av detta i ditt liv. Går att låna på bibblan om du inte vill köpa.

 

FEELGOOD
Carpoole Karoke med James Corden på Youtube.
Har du missat dessa inslag där James Corden kör runt i en bil och sjunger med kändisar har du något underbart framför dig. Sök upp Carpool Karoke på Youtube och NJUT!
Mina personliga favoriter är Adele, Michelle Obama och Sia.

 

SÅNG
Önskar dig en stilla natt med Bo Kaspers
En julsång för tacksamhet. Inte ny men för evigt vacker.

 

LISTA
Fuck-it list
Skippa Bucket-lists och börja skapa din egna Fuck-it-list istället. Så klart finns det massor vi vill göra i våra liv men att medvetet skriva upp saker vi ska sluta göra ger så mycket utrymme och energi att jag har svårt att tro att simma med delfiner på Malidiverna skulle slå det.

Foto: Nick Veasey

 

VERKTYG 
Viktigt-bråttom matrisen
Om du verkligen bara ska börja använda ett nytt arbetssätt under nästa år så är viktigt-bråttom-matrisen den som hjälper mig mest. Kolla in min film och instruktion här.

Vill du också dela med dig av dina bästa tips? Kommentera gärna!

 

 

 

 

 

Att vara nöjd

För ett antal år sedan fick jag en fråga som jag fortfarande kommer att tänka på ibland: När är du nöjd Caroline?

När allt springer på och vi ständigt försöker lösa våra utmaningar (och moder jords för all del) är det lätt att vi glömmer bort att se och ta in det vi faktiskt uppnår och låta oss känna glädje.

Den person som ställde den här frågan heter Anne Leé Holmberg och betyder mycket för mig. Hon ställer ofta frågor som dröjer sig kvar och väcker något i mig. Jag har tidigare skrivit ett hyllning till henne och några andra viktiga personer som du kan läsa här.

Anne Leé har bloggat på det här temat och jag tycker det hon tar upp om firande är en så bra påminnelse:

Även om vi inte når hela vägen ända fram på en gång, önskar jag att vi var fler som ville fira delmål. Tidsaspekten gör annars att vi kanske behöver vänta både ett, två eller fem år för att fira de långsiktiga målen. Och med största sannolikhet har även förutsättningarna under den här tiden ändrats så mycket att det inte heller är helt tydligt vad vi ska fira. Sannolikheten är stor att det inte blir något firande över huvud taget.

Tänk så tråkigt, nästan lite sorgligt om vi inte får njuta av det braiga vi skapar. Det vi strävsamt närmar oss. Men också det vi redan har mitt framför oss, här och nu. Här kan du läsa Anne Leés blogg i sin helhet.

Själv har jag planerat att fira höstens framgångar, kanske inte med pompa och ståt utan mer lågmält och med något jag verkligen gillar. Jag ska bland annat besöka en liten fin butik på Hornsgatan i Stockholm… Mer om det en annan dag.

Närvarande och nöjd

Nått målet på min vandring (från Oppdal tidigare i höst)

Julen är här(lig) – ge dig själv förutsättningar

November/decembers mörka morgontimmar är så vackra och i år kan jag njuta i fulla drag. Min arbetsplats är ju oftast hemifrån och att sitta vid köksbordet med tända ljus och värma sig med en kopp te sätter liksom stämningen för hela dagen.

Men så ser ju inte hela verkligheten ut… November/december sätter press på de flesta. Inte nog med deadlines utan även en sorts press på oss att ta vara på och njuta av advents- och juletid…

Nu är det lätt att ”glömma” vad som är viktigt. Ju mer vi stressar ju mer kör vi på autopilot och utifrån våra reptilhjärnor. Så visst är det passande att jag kommer med några påminnande (och enkla) verktyg för en lugnare och roligare ledighet men också smartare start på det nya året.

Sätta punkt och öppna upp
Jag försöker alltid sätta punkt inför- och öppna upp efter- en ledighet. Det är egentligen en sorts kalenderstruktur där jag planerar in reflektions- och summeringstid innan ledighet och en planeringstid direkt efter. Jag  tipsade om det här sättet att jobba innan sommaren och jag vet att det är flera av er som testat och märkt av skillnaden.

Boka in en dag, eller några timmar om du inte får loss mer, veckan innan din ledighet för att summera din höst. Hitta ditt nuläge, dina resultat, viktigaste lärdomar och kanske vad du vill förändra framåt. Boka även in en liknande dag när du är tillbaka där du tittar igenom summeringen och sätter en plan som känns aktuell.

Fördelen när jag gör så här inför en semester (eller ännu hellre innan varje helg etc) är att jag kan känna mig helt ledig. Jag känner att jag har kontroll och kan släppa. Jag vet att jag har en tid bokad när jag är tillbaka där jag kan justera saker om det behövs. Och vem vet vilka insikter som kommer till oss när vi släpper taget och tänker på annat. Prova! Känslan av att vara klar är underbar.

Att göra listan
Nu när det är bara några veckor kvar till jul och listan är lång tänker jag att vi behöver skära ganska hårt på vår att göra lista. Men helt ärlig är jag inte säker på att det är så tokigt. De flesta saker vi försöker skicka iväg (bort från listan men egentligen inte löst) skulle faktiskt må bättre av att flyttas till januari. Möten som vi lägger in nu (för att vi inte hunnit fått till det på hela hösten) måste det ändå tas ett omtag på i januari. Kanske lika bra att boka av och istället lägga in reflektions-/summeringstid. Vill du ha mer hjälp med att prioritera kolla gärna min film här.

Kom igen, nu slutar vi sätta knut på oss själva med fullbokade kalendrar och omöjliga ekvationer. Apropå ett tidigare inlägg– ta makten, påverka stort genom det lilla, passar även utmärkt när det gäller vårt personliga ledarskap.

Fulltecknade kalendrar – riktig jä*la dubbelknut

Får jag fråga…?

Den här veckan var det svårt att skriva blogg. Känner att jag inte alls vill dela mina tankar, som jag brukar vilja. Det känns svårt och jag har fokus på er läsare. Jag känner mig ängslig liksom. Vad tycker ni om det jag delar.


Ängsligt värre…4 utkast att välja bland

Bidrar jag med den där härligt icke perfekta bloggen?
Skriver jag saker som du lätt kan ta till dig?
Kan jag sätta ord på viktiga saker?

Eller är bloggen bara nått som åker runt i ett flöde? Kanske till och med bara påminner om att du inte räcker till?

De allra flesta dagar skriver jag inte så mycket med fokus på er, mina läsare, utan jag skriver för att jag vill. Behöver få ”outa” det jag ser. Det guld jag finner på min upptäcktsfärd. Det guld jag intuitivt också vet bidrar till er på lite olika sätt. Jag behöver inte fråga er, söka er bekräftelse.

Men idag undrar jag. Hur ska vi ha det med bloggar, tips och pepp. Och med ryt när det får vara nog? Orkar vi läsa mer? Blir vi inspirerade? Kan vi ta nästa steg och börja göra på lite nya andra sätt?

Vore intressant att höra, hur tänker du? Varför klickade du in på den här veckans blogg?

Jag har lagt till min mailadress här, då jag har förstått att det är flera som inte gärna kommenterar offentligt:

mail@carolinepalm.se

Give a shit!

Jag har påverkats av #metoo #tystnadtagning och många berättelser som kräver styrka för att våga berättas. Har tänkt en del kring hur en tystnadskultur blir till och kan fortsätta men också såklart kring vad vi kan göra för att bryta en skadlig kultur.

Jag tänkte inte stanna vid #metoo och tystnadskultur kring sexuella trakasserier utan tänker bredare kring kulturer där saker inte tas på allvar eller till och med tystas ner. Kulturer där ingen bryter ett negativt skeende. Där rädslan att förlora något styr – ett anseende, ett jobb, en grupptillhörighet eller helt enkelt rädslan för att låta gnällig eller okunnig.

Ibland finns det någon som vinner på det – som ett medvetet sätt att få behålla sin makt. Men en del gånger kan också ickereaktionen/-agerandet vara helt oskyldigt då den är ett resultat av att skydda sig själv, som en överlevnadsstrategi. Där man inte ser sitt ansvar som chef, kollega eller människa. Det är såklart inte alltid man kan påverka allt, men man kan alltid säga ifrån, säga vad man ser och hur man reagerar på det. Sedan kanske man inte kan styra resten. Men det är just den här markeringen jag tycker är viktig. Avgörande för att inte en skadlig kultur ska få fäste. Stopp liksom. Stopp på riktigt!


Svårt att vara den som bryter? Teckning: Hans Lindström

Jag har ett starkt personligt (nästan kroppsligt) minne från en tidigare arbetsplats där grupptänkandet var starkt och alla satt på ett möte och tyckte massa saker men ingen sa något (kanske inlärd hjälplöshet? Det är ju ändå ingen idé liksom…). En extern part i rummet bryter plötsligt genom att säga: -Nej men så jobbar inte jag, jag tror inte det fungerar. Och tystnaden går att ta på i rummet. Diskussionen tog en annan vändning efter det.

Här krävdes medvetenhet, integritet och att inte styras av rädslan. Motsatsen:

En kompis berättar om hur hon hämtar chefen då kollegan kollapsat av stress på arbetsplatsen, glömt bort vart hen parkerat bilen, inte sovit på veckor osv. När chefen får träffa kollegan och blir informerad om läget (detta sker på en måndag) svarar hen att hen har en tid för ett samtal på torsdag…

Här styrs situationen av en chef som har en fullbokad agenda och antagligen själv håller på att brista (eller så är hen bara oempatisk eller dum i huvudet…).

Jag övar som tusan på att göra mer medvetna val. Att våga stå kvar, att våga säga stopp! Det här känns inte ok. Kanske även om jag inte har några färdiga svar eller lösningar. Våga säga det jag ser, helt enkelt: give a shit!

Ska asap se Ruben Östlunds The Square som jag förstått tänjer på allt kring gränssättning och drev.

(Foto: Give a shit är grafikern Ylva Skarps budskap som står i motsats till att inte bry sig… )