Checkar ut

I förra veckan passade jag på att summera och utvärdera för att kunna stänga igen inför semestern på ett bra sätt. Jag landade i ungefär det här:

En del av mig ville mer denna våren.

Mer framgång,
mer händelser,
mer avtal och leveranser.

Men så som jag gjorde det är mer sant och snällt. Snällt mot mig själv och hållbart. På det här sättet lever jag som jag lär och fortsätter bygga mitt företag på ett hållbart sätt. Och det är här någonstans jag kan fortsätta vara människa. Må bra.

Följa med,
hantera varsamt,
vänta ut,
vänta in!

Jag har gett hjärnan vad den behöver och hjärtat har fått plats. Jag har haft tid att känna kroppen. Viktigaste reflektionen är hur fri och tacksam jag känner mig.

Med en grov höstplan på plats checkar jag nu ut, lite trött men nöjd och glad!   Åter på kontoret v.33.

Håller du också på att avsluta sista: kolla in min vlogg för att känna dig klar och ledig som jag gjorde inför förra sommaren här.  Här får du lite tips för att stänga igen inför semestern  på ett sätt som gör att du kan känna dig ledig och få en schysst uppstart i höst. Vill du också fortsätta boosta ditt personliga ledarskap över sommaren (kanske från hängmattan) kan du alltid streama #jobbasmart kursen. Du får just nu 30% sommarrabatt när du anger koden: smart30

Tusen tack för samarbete, pepp och  tänkvärd feedback! Jag lär mig nya saker varje dag. Men också tack till all världens orättvisa och galenskap som ger mig eld i baken för att få bra saker gjorda. Annars kanske min lathet tog över…?

Önskar er en skön lat eller aktivt härlig sommar, beroende på vad just du behöver. Jag ska mest gå runt barfota och ha det gott.

Att lämna med huvudet högt…

Ja, jag tog på mig en knytblus idag. Inte av samma sort kanske, men den typen jag har i min garderob. Jag agerade för att jag tror på kraften i att inte bara stå och titta på, något jag bloggat om tidigare tex här

Svineri

Jag gillar inte att kvinna-får-betala-för-svins-skit. Jag gillar inte heller att folk ska avgå/hängas när det egentligen är stanna kvar och städa som är det enda som kan förändra något på riktigt. Annars börjar bara ruttenkulturen gro på en annan plats eller i en annan form. Det här är anledningen till att jag bär knytblus idag fast jag egentligen inte alls tror på slutna institutioner som Svenska akademin.

Sen är det en sak till som Sara Danius sätter igång hos mig:

Lämnar med huvudet högt…

Sättet hon lämnar på – med stolt hållning och rak rygg är så starkt. Det påminner mig om hur jag vill vara. Jag vill lämna saker med huvudet högt, veta att jag gjort det jag kan. Att jag kan stå för det jag gjort -även de gånger utfallet inte blev som jag önskat. Inser också att det är lika viktigt för mig att gå in i samarbeten med samma stolthet och framförallt genomföra med glädje och engagemang. För att jag ska kunna göra det behöver jag veta vad jag står för och säga nej när mitt jag signalerar att det inte är rätt… Inte så lätt men viktigt! To Walk the Talk!

Om jag ska kasta in handduken någon gång vill jag verkligen känna att jag kan stå för det jag skapat. Och det är ju en bra ledstjärna när jag tar mina dagliga beslut – ja och nej.

Nu börjar helgen, det vet jag när jag tar bort silkespappret kring dessa:

Emoji med hjärnspret

Älskar den här nya emojin; Exploding head (mind-blown face)

 

Tror den egentliga användningen av den är när man tagit till sig något riktigt uppseendeväckande, men för mig är det mer det sjukt talande i bilden där man riktigt ser hur hjärnan exploderar och spräcker skallen… Exploding head! För mig är det så där när mitt hjärnspret fått härja fritt ett tag.

Hjärnspret

Känner du igen dig i att ha hjärnspret?

Den här veckan har jag haft en typisk hjärnspretsvecka där jag inte riktigt får ordning på någonting. En molande huvudvärk. Lite strul på hemmafronten där logistik och släcka bränder dominerat. Roliga saker som man vill hinna med. Mycket jobb. Väldigt lite vardagslunk med tråkiga soffkvällar.

Vila = noll
Ipren= en hel karta
Hjärnspret = etthundra procent

Så det har varit att öva, öva, öva. Påminner mig om mina egna tips (jag har ju för fasen nyss spelat in en kurs med verktyg för att få lite mer lugn och ordning). Sortera, skriv post it-lappar, kom igen nu Caroline, you can do it!!!

Håll till godo, här är ett klipp med tips på hur du kan få ordning på hjärnspretet. Gillar du det (och behöver öva) kan du köpa e-kursen Jobba smart här.

 

2017 Det tar tid att vända båten

Så var 2017 snart slut. Ett så mycket bättre år för min del. Sorg har ändrat form och blivit till saknad och varma tankar. Frustration bytts mot kreativitet och en gnagande osäkerhet har blivit till allt längre stunder av kraft och jävlaranamma. 2017 – året jag startade mitt företag.

Summera året
Som vanligt har jag summerat mitt år innan jag går på ledighet och det gör jag utifrån de här frågorna:


Fast det här skrev jag i maj så Vad är prio handlar såklart om våren 2018.

Du kan också kolla min tidigare blogg och film här kring hur du kan jobba med reflektion för en skönare ledighet.

Mitt 2017
Jag skulle kunna dela med mig om mina lärdomar kring konsultrollen och att ta betalt. Hur jag har gillat att leta verklig och värdefull utveckling tillsammans med kunder och potentiella kunder. Eller skriva om hur lång tid det tar att ekonomiskt få ett företag på rull. Men mitt verkligt viktiga resultat handlar om mig som person: Caroline 2.0.

Jag har insett att det viktigaste har varit det sammanhang jag skapat mig genom mitt företag – ett utrymme. Ett utrymme där jag har kunnat utmana mig, testa, falla, ställa mig upp, studsa runt med andra, tänka mörka tankar, tvivla, MÖTA, ta små beslut och gå vidare. Insikter har blivit till handling och jag har lämnat saker jag inte behöver längre. En del saker har varit nödvändiga för att komma dit jag är idag, men behövs inte längre. Så nu har varit ett bra läge att göra upp med dem och klippa av.

Jag behöver till exempel inte vara så förbannat duktig längre.  Det var viktigt för mig som ung och en härlig drivkraft men idag har jag andra styrkor också. Som utbildning, erfarenhet, kompetens och ett nätverk av bra människor som jag kan be om hjälp. Jag utgår mer ifrån vem jag är, vad jag kan och vad jag behöver än att det ska se bra ut i andras ögon.

Det sägs att det tar tid att vända Atlantångaren. Den drar fram med en väldig kraft och även om vi rattar helt om tar det väldigt lång tid att ändra kurs.

Och som jag rattat om. Svettigt jag lovar, och en väldigt fördröjd effekt vilket gör att det kan se lönlöst ut. Men nu är båten vänd. Ny riktning och vem vet, kanske på väg mot ett nytt hav?!


Bild lånad från italnordic.se

Jag säljer upptäcktsfärder

Ni som följt mig kommer kanske ihåg att jag klev av mitt förra jobb utan att veta vad jag skulle göra. Eller så visste jag inuti men vågade inte säga det högt, ens för mig själv… Efter många skogspromenader och stora brödbak bestämde jag mig för att tro på det som pågick inom mig – jag vill starta Företaget. Det bara måste funka med min kompetens, mitt härliga stöttarteam och mitt nätverk.

Många av de råd jag fått har handlat om att göra mig själv och mina konsulttjänster säljbara. Det är viktigt såklart! Men inom mig var det något viktigare som ville fram.  Jag vill ha fler stunder där jag kan vara mitt bästa jag.  Stunder där det är roligt att jobba och lätt att se möjligheter och som är fyllda av goda samtal.

När jag delade mitt blogginlägg om fatcats och gatekeepers blev det ett himla liv i luckan: ”Men är det inte dina eventuellt blivande kunder du skriver om?  Vem skulle vilja ta in en arg och i någras ögon raljerande konsult? Vill man inte ha in en konsult som avlastar och förenklar?” De här diskussionerna ledde till ett långt samtal med säljexperten Anders Lindh som boostade mig i att våga  fortsätta gå på det jag ser – att det är det som gör mig unik! Även om det jag fångar upp inte alltid är den fina versionen. Det blev som en vattendelare för mig.

Så jag har bestämt mig för att inte sälja in mig med förenklade fyrkanter (lite likt en trojansk häst) för att senare leverera runda former…
Jag säljer upptäcktsfärder. Där vi tillsammans letar efter det som glittrar och ger dig det där glimret i ögonen. Där jag bidrar med andra perspektiv. Där vi hittar olika pusselbitar som leder oss vidare. Där vi kan använda oss av mina metoder och kontakter för att börja göra saker – kanske på ett litet annat sätt. Som tar oss åt det håll vi vill.

Det är när jag är mitt bästa jag, i mina ansträngningslösa zoner där jag har flow och superkrafter, som jag också kan bidra till andra. Och det är också då som jag kan bidra till min mission om det där braiga samhället.

Nästa vecka skriver jag storyn om mig och vad jag går igång på.


Bild: Bokomslag Hitta din sanna story av Katrin Sandberg

(Jag kommer skriva mer om Katrin/boken här på bloggen lite längre fram)