Jag säljer upptäcktsfärder

Ni som följt mig kommer kanske ihåg att jag klev av mitt förra jobb utan att veta vad jag skulle göra. Eller så visste jag inuti men vågade inte säga det högt, ens för mig själv… Efter många skogspromenader och stora brödbak bestämde jag mig för att tro på det som pågick inom mig – jag vill starta Företaget. Det bara måste funka med min kompetens, mitt härliga stöttarteam och mitt nätverk.

Många av de råd jag fått har handlat om att göra mig själv och mina konsulttjänster säljbara. Det är viktigt såklart! Men inom mig var det något viktigare som ville fram.  Jag vill ha fler stunder där jag kan vara mitt bästa jag.  Stunder där det är roligt att jobba och lätt att se möjligheter och som är fyllda av goda samtal.

När jag delade mitt blogginlägg om fatcats och gatekeepers blev det ett himla liv i luckan: ”Men är det inte dina eventuellt blivande kunder du skriver om?  Vem skulle vilja ta in en arg och i någras ögon raljerande konsult? Vill man inte ha in en konsult som avlastar och förenklar?” De här diskussionerna ledde till ett långt samtal med säljexperten Anders Lindh som boostade mig i att våga  fortsätta gå på det jag ser – att det är det som gör mig unik! Även om det jag fångar upp inte alltid är den fina versionen. Det blev som en vattendelare för mig.

Så jag har bestämt mig för att inte sälja in mig med förenklade fyrkanter (lite likt en trojansk häst) för att senare leverera runda former…
Jag säljer upptäcktsfärder. Där vi tillsammans letar efter det som glittrar och ger dig det där glimret i ögonen. Där jag bidrar med andra perspektiv. Där vi hittar olika pusselbitar som leder oss vidare. Där vi kan använda oss av mina metoder och kontakter för att börja göra saker – kanske på ett litet annat sätt. Som tar oss åt det håll vi vill.

Det är när jag är mitt bästa jag, i mina ansträngningslösa zoner där jag har flow och superkrafter, som jag också kan bidra till andra. Och det är också då som jag kan bidra till min mission om det där braiga samhället.

Nästa vecka skriver jag storyn om mig och vad jag går igång på.


Bild: Bokomslag Hitta din sanna story av Katrin Sandberg

(Jag kommer skriva mer om Katrin/boken här på bloggen lite längre fram)

 

 

Förberedd eller klädd i offerkofta?

Den här veckan har kretsat kring möten. För att jag har haft en del möten men också för att många i kring mig pratar om sina möten.

Oftast pratas det om möten som dåliga möten. Jävla möten, stressande möten, möten som inte ger ett skit eller det mest vanliga; möten som löser av varandra – ”Åh idag är en sån där jävla mötesdag”.

Föreställ dig det omvända. Vissa dagar vet jag att jag kommer ha bra möten. Jag ska träffa folk som i tidigare möten lämnat mig med ny energi, ny kunskap eller kanske det mest givande, nya frågor. Det är ju här vi vill vara. Så kan vi påverka hur våra möten blir?

Härliga möten utomhus med kaffe och sol

Möten i olika former (här bokrelease för Katrin Sandberg på en liten innergård i Ga:Stan)

Jag tror vi alla vet att förberedelserna inför ett möte spelar stor roll för hur mötet blir. Det är bra om vi:

Läser på eller på annat sätt tar reda på info om den vi ska träffa (googla, fråga nån som känner nån osv)
-Gör en liten omvärldscheck, vad är på gång på området, är det något nytt som vi borde känna till?
-Funderar över mitt mål med mötet. Kanske vill vi lära känna varandra bättre eller kanske vill bestämma oss för något.
-Visualiserar. För den som gillar bilder kan det vara givande att visualisera (känslan/stämningen) mötet. Hur vill du att det ska bli?
-Kanske kan du påverka mötesmiljön?

Men om den vi ska träffa inte har förberett sig, då är vi väl ett offer klädd i vår stickigaste offerkofta – eller? Om jag har gjort mitt och personen ändå kommer till mötet oförberedd, då kan jag väl säga att det blev ett jävligt dåligt möte och vara sur för det? Nja, tänker jag.

Fundera på varför det där mötet på tex tisdag ska ske? Och då menar jag inte – ”jag blev kallad till det”. Utan jag menar varför ska du gå på det här mötet? Om du inte ser meningen tycker jag du ska fundera på att tacka nej eller boka en tid längre fram när ni hunnit prata igenom vad ni vill ha ut med er träff. Om du ser ditt syfte med mötet, och syftet är viktigt för dig, kan du faktiskt välja att riskeliminera lite:

-Det går att ställa frågan -”Du, hur tänker du kring vår träff på tisdag?” Här kan man försöka luska mer kring vad den personens förväntningar på mötet är. Ses ni för att lära känna varandra, informera om något, rapportera nuläge, sälja in något eller kanske bestämma om nästa steg.
-Ge lite kort info redan innan mötet, på morgonkaffet om ni arbetar nära eller i ett kort telesamtal eller mail. Gör det enkelt! Här duger inte ”jag bifogar min avhandling på 300 sidor!
-Slå en signal eller skicka ett meddelande kvällen före/på morgonen för att försäkra dig om att personen du ska träffa verkligen kan ses just den här dagen. Jag har flera gånger stått snopen när personen jag rest en bit för att träffa skickar ett mess fem i och skriver att hen är sjuk/vabbar. Eller ännu värre inte hör av sig alls.

Visst är väl det här mest sunt förnuft. Jag gillar att möta människor, gärna många olika. För att det tidsmässigt ska fungera behöver de mötena faktiskt bli ganska bra. Jag kan förbereda mig själv men har också insett att jag kan hjälpa mig själv genom att hjälpa den jag ska träffa. Och offerkoftan får allt oftare ligga kvar i garderoben…

Offerkoftorna lämnade kvar 😉

Känsla av sammanhang

Wow, vilken härlig start på hösten det blev.  En spännande hållbarhetsfestival här i Stockholm – The Stockholm Act, gav en ordentlig trendspaning inför hösten och möjlighet att testköra lite seminarieupplägg för min del. För mig är ju hållbarhet mycket bredare än bara miljö (även om det i sig självt är nog så viktigt). När jag jobbar med människors- och organisationers utveckling utgår jag alltid från en hållbar person och en hållbar organisation. Då finns ett helhetstänk med, kvalitet, långsiktighet, mänsklighet och också hållbara resultat. Att det vi gör är på riktigt! Skapar värden på riktigt. Hela vägen, hela kedjan.

Kulturhuset i Stockholm, en av arenorna för The Stockholm Act Foto: Matilda Rahm/Kulturhuset

The Stockholm Act är ett  initiativ som samlar politik, kultur, företagande och forskning för att agera på FN:s 17 globala mål för hållbar utveckling till 2030. Största anledningen till varför jag gillar idéen så mycket är fokuset på ACT. Dels i det självklara att det inte blir någon ändring om vi inte gör saker men också för att vi får syn på det som redan görs. Det finns massor av (små) initiativ som det inte står om på löpsedeln men som faktiskt, på riktigt, varje dag, jobbar med att göra världen lite mera hållbar. Redan under invigningen kände jag en enorm kraft som gav en skön motvikt till den förlamande känslan av att världen går under som vi kan läsa oss till dagligen. Och som jag skrev om i min tidigare blogg om att orka göra skillnad, brukar det inte komma så mycket bra aktivitet ur den handlingsförlamningen.

Invignings(Dröm!?)panel med Isabella Lövin, José González, Gunhild Stordalen och Johan Rockström

Min spaning från veckan:

  • Att ge och dela med sig
    Ett generös och öppen kultur kommer skapa grunden för ett hållbart samhälle. Att ge upp sitt egna behov av andras ”gillande” och istället bli tillfredsställd mer på djupet när man kan ge och bidra till andra utan önskan om motprestation.
  • Kulturens roll är viktig
    Att kultur/konst är en arena där vi kan vara jämlika – i de riktigt stora frågorna blir vi alla mer lika än olika. Kultursektorn har också en stor och viktig roll i att nå ut till många med kunskap och uppmana till handling.
  • Forskningen ger svar…
    Johan Rockström menar att forskningen gett svaret för länge sedan; vi vet redan att vi måsta agera för planetens överlvnad, nu handlar det bara om hur snabba vi behöver vara och om vi hinner.
  • …men forskning är inte allt
    Gunhild Stordalen,  gillar såklart forskning men menar att den i sig själv inte kan göra någon förändring, det måste företag, organisationer och personer som du och jag göra. De små stegen blir de stora i sin helhet. Så vad kan du och jag göra? Se över din konsumtion, ta hand om dig själv, gör medvetna val, stötta aktörer som arbetar för något du tycker är viktigt.
  • Känsla av sammanhang för välmående
    Isabella Lövin delade med sig av en viktig reflektion som jag tror stämmer så väl. Att vi som individer inte mår särskilt bra om vi inte hör till ett sammanhang som vi trivs med/kan stå för. Hon ser ett samband mellan det stora antalet människor med utbrändhetssymtom/diagnos och vår dystra framtidstro.  Då tänker jag att det blir så otroligt viktigt att börja påverka i det lokala/lilla, få tillbaka kraften och komma bort från känslan av maktlöshet. Här är det  verkligen hållbarhet brett vi talar om!


Big Fox på Stora scenen Stadsteatern Kulturhuset  i Stockholm

Så jag tänker att genom att se till att vi är i en känsla av sammanhang, att känna att vi kan påverka och att vi kan agera i vårt lilla, gör att vi mår bättre och kan åstadkomma mer gott. Och så blev det verkligen för mig den här veckan. Mer energi och ett härligt sammanhang att jobba vidare med kring min lansering av konceptet #jobbasmart. Nya möten och workshops är på G, nästa gång blir den 20 september så – save the date! Ska bli grymt kul.

Stort tack till Refo som bjöd in mig till Refo med vänner på Nordiska museet. Coolt sammanhang och ställe att köra koncept test på! Mäktig utställningsyta på Nordiska museet för Refo med vänner där jag och Liselotte Noren körde drop- in övning ”Bli mer hållbar själv och få en lugnare höst”

 

4 minuter med mig för att känna dig klar & ledig

I den här vloggen får du under 4 minuter (sorry det blev inte kortare, även om jag verkligen försökte…) ta del av hur jag sätter punkt inför min semester.

Genom att reflektera och sammanfatta sätter jag punkt för det som varit och kan ta med mig det viktigaste till uppstarten i höst. Semestern blir också skönare och roligare då en känsla av kontroll och att kunna vara klar och ledig infinner sig. Helt enkelt mentalt underbart!

Värt att testa,  det gör verkligen stor skillnad för mig!

Den här bilden som jag pratar om i klippet visar hur jag jobbar med att sätta punkt och öppna upp efter en ledighet. Du kan också läsa mer i min tidigare blogg.

Här är frågorna jag visar i filmklippet.

Dela gärna med er om ni har andra braiga frågor eller tips om hur ni hur ni gör inför semestern.

Sköna maj? Om att ge sig själv förutsättningar

Jag insåg precis att det är 4 veckor kvar tills barnen checkar ut för sommarlov. Insåg! Jag har alltså vetat men inte tagit in. Och just nu vabbar jag sonen, äter maxdos allergimedicin, går på diverse skolevenemang/mingelträffar och jobbar massor för att få färdigt saker. Fullbokade kalendrar hela vägen in till semestern – eller?

Med handen på hjärtat är vi nog många som känner oss stressade i maj och inför sommarledigheterna. Vi vill njuta av sol och värme, vara med på så många roliga tillställningar det går samtidigt som saker ska slutföras på listan.

Jag hade tänkt skriva lite om det här med att ge sig själv bra förutsättningar för att vara ledig lite längre fram, men inser att det är ju nu vi kan påverka. Vi kan hjälpa oss själva att skapa ett perfekt utgångsläge för att ta ledigt på riktigt, även mentalt, och känna oss nöjda och avkopplade.

Redo för sommarlek? Foto: Terece Eriksson

Sätta punkt och öppna upp
Jag försöker alltid sätta punkt inför- och öppna upp efter- en ledighet. Det är egentligen en sorts kalenderstruktur där jag planerar in reflektions- och summeringstid innan ledighet och en planeringstid direkt efter. Testa att sätta in en dag, eller några timmar, veckan innan din ledighet för att summera lite. Hitta ditt nuläge, dina resultat, viktigaste lärdomar och kanske vad du vill förändra framåt. Boka även in en liknande dag när du är tillbaka där du tittar igenom summeringen och sätter en plan som känns aktuell.

Fördelen när jag gör så här inför en semester (eller ännu hellre innan varje helg etc) är att jag kan känna mig helt ledig. Jag känner att jag har kontroll och kan släppa. Jag vet att jag har en tid bokad när jag är tillbaka där jag kan justera saker om det behövs. Och vem vet vilka insikter som kommer till oss när vi släpper taget och tänker på annat. Prova! Känslan av att vara klar är underbar.

Att göra listan
Om det nu är några veckor kvar och listan är lång tänker jag att vi behöver skära ganska hårt på vår att göra lista. Men helt ärlig är jag inte säker på att det är så tokigt. De flesta saker vi försöker skicka iväg (bort från listan men egentligen inte löst) skulle faktiskt må bättre av att flyttas till augusti. Möten som vi lägger in midsommarveckan (för att vi inte hunnit fått till det på hela våren) måste det ändå tas ett omtag på i augusti. Kanske lika bra att boka av och istället lägga in reflektions-/summeringstid. Vill du ha mer hjälp med att prioritera kolla gärna min korta film här.

Kom igen, nu slutar vi sätta knut på oss själva med fullbokade kalendrar och omöjliga ekvationer. Apropå mitt förra inlägg – ta makten, påverka stort genom det lilla, passar även utmärkt när det gäller vårt självledarskap.

Fulltecknade kalendrar – riktig jä*la dubbelknut