Jag behöver en söndagspredikan

Vet ni vad jag behöver? Jag har kommit på att jag verkligen behöver en sorts söndagspredikan. Något som håller mig på banan liksom. Så här tänker jag:

”Fasen vad modig du är Caroline, det där skulle jag aldrig ha vågat”

Så många som hejat på mig under min resa från att säga upp mig, starta eget och omsätta det jag tror på i en verksamhet som kan dra in pengar. Och med handen på hjärtat har jag ibland förvånat mig själv över hur bra det gått. Det funkar verkligen, jag står på egna ben. Meeen… alltid det där men:et…

Foto: Mikael Ström 

Ibland är jag bara helt genomskinlig. Ömhudad, ensam och kanske tömd. Mitt jobb går ofta ut på att stå stabilt och se. Se för att sedan ge, kanske ett annat perspektiv. Även om jag egentligen vet att mitt sätt att arbeta fungerar letar sig osäkerheten in ibland. Bitvis lägger jag orimligt mycket energi på att övertala mig själv om att det inte blir bättre om jag säljer det som är enklast att sälja.

”Fan att jag måste krångla till det så för kunden, kan jag inte bara klappa medhårs och sälja billiga kreativitetsövningar eller nått” tänker jag.

Sedan får jag köra ett litet domslut i huvudet där jag resonerar mig fram till att ”-Nä men det här är ju riktigt bra! Wow, har jag kommit på det där?” Lika förvånad varje gång över att jag har något att erbjuda och att jag faktiskt är unik i det jag säljer!

Jag har funderat en del på vad det är som hjälper mig i att se det där, påminna mig om att jag är på rätt väg.

Det jag ser är att jag, och många av dem jag jobbar med, skulle behöva en påminnare lite då och då. Få upp hela bilden och skapa lite distans och på så sätt kunna se på oss själva med snälla ögon. Påminna oss om vad som faktiskt är viktigt och stämma av de val vi gör dagligdags; är vi på rätt väg?

Jag skulle vilja ha söndagspredikningar som varje vecka påminde mig om de viktiga värden som jag tror på, fyllda av värme och kraft. Kanske små minimässor åtminstone. Som en stående rit, tid för reflektion och tid att landa.

Halleluja och Amen!

Mässa, Basilica di Santa Maria di Nazareth, Sestri Levante

Firarweekend

Den här helgen firar jag!  Förutom att jag har fått klartecken på ett antal  roliga saker här i veckan, har jag blivit så otroligt medveten om min egna utveckling sedan jag startade mitt företag. Och det vill jag verkligen fira!

Jag har tidigare bloggat om hur viktigt det är att fira. Hur lätt det är att vi bara flyttar målet och höjer ribban utan att på riktigt ta in de små, helt avgörande stegen. För att kunna göra det, tror jag att vi då och då behöver backa ett steg och försöka se oss själva med en utifrånblick. Eller kanske ovanifrånblick. Min poäng är att helheten på så sätt blir tydligare. Jag tycker det blir lättare att se hur saker bakåt i tiden hänger ihop och också om det jag gör i vardagen ligger i linje med de värden jag står för och den riktning jag vill gå i.

Trixet för att kunna göra det är att avsätta tid. Reflektions tid. Se och begrunda helt enkelt. Leta efter  hur de olika saker vi tar oss an, men också säger nej till, leder oss framåt. Vad har hjälpt, vad behöver vi ändra på?

Sen firar vi!

Ibland kan det också vara tänkvärt att fundera över vilken typ av firande du gillar: vad är lyx, något extra som ger dig energi och glädje, just för dig? Är det att skåla i champagne, baka en tårta, vila på soffan eller min favorit – en naturupplevelse. Det handlar ju om att erkänna dig själv så se till att välja något som gör just dig glad!

Och här kommer några firarbilder från min helg! Hoppas de utstrålar lite av den magi och levnadsglädje som jag fick känna. Spåren var aningen sträva, så jag fick plocka fram lite sisu, kämparglöd där ett tag, men mest sol i ansiktet och vidunderlig utsikt.

 

2017 Det tar tid att vända båten

Så var 2017 snart slut. Ett så mycket bättre år för min del. Sorg har ändrat form och blivit till saknad och varma tankar. Frustration bytts mot kreativitet och en gnagande osäkerhet har blivit till allt längre stunder av kraft och jävlaranamma. 2017 – året jag startade mitt företag.

Summera året
Som vanligt har jag summerat mitt år innan jag går på ledighet och det gör jag utifrån de här frågorna:


Fast det här skrev jag i maj så Vad är prio handlar såklart om våren 2018.

Du kan också kolla min tidigare blogg och film här kring hur du kan jobba med reflektion för en skönare ledighet.

Mitt 2017
Jag skulle kunna dela med mig om mina lärdomar kring konsultrollen och att ta betalt. Hur jag har gillat att leta verklig och värdefull utveckling tillsammans med kunder och potentiella kunder. Eller skriva om hur lång tid det tar att ekonomiskt få ett företag på rull. Men mitt verkligt viktiga resultat handlar om mig som person: Caroline 2.0.

Jag har insett att det viktigaste har varit det sammanhang jag skapat mig genom mitt företag – ett utrymme. Ett utrymme där jag har kunnat utmana mig, testa, falla, ställa mig upp, studsa runt med andra, tänka mörka tankar, tvivla, MÖTA, ta små beslut och gå vidare. Insikter har blivit till handling och jag har lämnat saker jag inte behöver längre. En del saker har varit nödvändiga för att komma dit jag är idag, men behövs inte längre. Så nu har varit ett bra läge att göra upp med dem och klippa av.

Jag behöver till exempel inte vara så förbannat duktig längre.  Det var viktigt för mig som ung och en härlig drivkraft men idag har jag andra styrkor också. Som utbildning, erfarenhet, kompetens och ett nätverk av bra människor som jag kan be om hjälp. Jag utgår mer ifrån vem jag är, vad jag kan och vad jag behöver än att det ska se bra ut i andras ögon.

Det sägs att det tar tid att vända Atlantångaren. Den drar fram med en väldig kraft och även om vi rattar helt om tar det väldigt lång tid att ändra kurs.

Och som jag rattat om. Svettigt jag lovar, och en väldigt fördröjd effekt vilket gör att det kan se lönlöst ut. Men nu är båten vänd. Ny riktning och vem vet, kanske på väg mot ett nytt hav?!


Bild lånad från italnordic.se

Får jag fråga…?

Den här veckan var det svårt att skriva blogg. Känner att jag inte alls vill dela mina tankar, som jag brukar vilja. Det känns svårt och jag har fokus på er läsare. Jag känner mig ängslig liksom. Vad tycker ni om det jag delar.


Ängsligt värre…4 utkast att välja bland

Bidrar jag med den där härligt icke perfekta bloggen?
Skriver jag saker som du lätt kan ta till dig?
Kan jag sätta ord på viktiga saker?

Eller är bloggen bara nått som åker runt i ett flöde? Kanske till och med bara påminner om att du inte räcker till?

De allra flesta dagar skriver jag inte så mycket med fokus på er, mina läsare, utan jag skriver för att jag vill. Behöver få ”outa” det jag ser. Det guld jag finner på min upptäcktsfärd. Det guld jag intuitivt också vet bidrar till er på lite olika sätt. Jag behöver inte fråga er, söka er bekräftelse.

Men idag undrar jag. Hur ska vi ha det med bloggar, tips och pepp. Och med ryt när det får vara nog? Orkar vi läsa mer? Blir vi inspirerade? Kan vi ta nästa steg och börja göra på lite nya andra sätt?

Vore intressant att höra, hur tänker du? Varför klickade du in på den här veckans blogg?

Jag har lagt till min mailadress här, då jag har förstått att det är flera som inte gärna kommenterar offentligt:

mail@carolinepalm.se

Paus

Efter en härlig vecka med workshop- och faciliteringsuppdrag checkar jag nu ut en stund. Höstlov! En ganska bra tid på året att ta en liten paus och byta perspektiv för att komma tillbaka med nytt fokus.

I år känner jag inte ett så stort behov av att vara ledig men det ska bli riktigt roligt och skönt att få extra mycket tid med familjen.

Räknar väl kanske inte med bästa vädret men med höstrugg ute letar man liksom automatiskt upp det mysiga, lugnande, varma och goda. Så jag ser framför mig hur understället åker på, vila varvas med bus med familjen, gokaffe, tända ljus och långa promenader.

Vi får väl se var det landar…

Back in business v.45

De vackra bilderna är från miljöerna på kursgården Balingsholm där jag faciliterade workshop i veckan