Att lämna med huvudet högt…

Ja, jag tog på mig en knytblus idag. Inte av samma sort kanske, men den typen jag har i min garderob. Jag agerade för att jag tror på kraften i att inte bara stå och titta på, något jag bloggat om tidigare tex här

Svineri

Jag gillar inte att kvinna-får-betala-för-svins-skit. Jag gillar inte heller att folk ska avgå/hängas när det egentligen är stanna kvar och städa som är det enda som kan förändra något på riktigt. Annars börjar bara ruttenkulturen gro på en annan plats eller i en annan form. Det här är anledningen till att jag bär knytblus idag fast jag egentligen inte alls tror på slutna institutioner som Svenska akademin.

Sen är det en sak till som Sara Danius sätter igång hos mig:

Lämnar med huvudet högt…

Sättet hon lämnar på – med stolt hållning och rak rygg är så starkt. Det påminner mig om hur jag vill vara. Jag vill lämna saker med huvudet högt, veta att jag gjort det jag kan. Att jag kan stå för det jag gjort -även de gånger utfallet inte blev som jag önskat. Inser också att det är lika viktigt för mig att gå in i samarbeten med samma stolthet och framförallt genomföra med glädje och engagemang. För att jag ska kunna göra det behöver jag veta vad jag står för och säga nej när mitt jag signalerar att det inte är rätt… Inte så lätt men viktigt! To Walk the Talk!

Om jag ska kasta in handduken någon gång vill jag verkligen känna att jag kan stå för det jag skapat. Och det är ju en bra ledstjärna när jag tar mina dagliga beslut – ja och nej.

Nu börjar helgen, det vet jag när jag tar bort silkespappret kring dessa:

En lite vinglig men bestämd ettåring

Fanfar och hurra! Caroline Palm Consulting AB firar ett år ida´ (nej, egentligen förra veckan men det rimmar bättre så).

Vinglig & bestämd

Den här ettåringen har precis lärt sig gå, det går ibland ganska vingligt men mycket bestämt framåt. När hon ramlar blir hon asförbannad, hur svårt kan det va? Vilja saknas icke…

Ett år sedan registreringen…

Nu ska det firas…

Känns som jag lite tjatat hål i huvudet på er om vikten av att fira. Men kanske har jag då också fått fram det allra viktigaste: hur vill just du fira? Jag skrev ju bland annat om det i den här bloggen (där jag också avslöjade att en utomhusaktivitet kan göra mig riktigt nöjd…)

För ett tag sedan satt jag mig ner över en lunch och funderade ut de mest storslagna planer på ettårsfirandet, vilket jubileum! Men det liksom infann sig ingen glädje och kraft i stora middagar, jubileumsfester, pompa och ståt. Tråkigt tänkte jag först, men sen smög sig andra känslor på: Nöjdhet! Klarhet!

Det blev så himla tydligt för mig vad jag skapat under det här året, vilka värden jag varit med och bidragit till, vilka människor som bidragit till mig och vilken ram att utgå från som jag faktiskt skapat genom mitt företag. Jag har byggt Caroline Palm Consulting AB på ett organiskt och hållbart sätt där jag dessutom känner att mitt ”jobb-jag” inte skiljer sig åt från mitt ”jag-jag”. HUR jag gjort det? Jo genom de där pytte små stegen åt rätt håll. Utan att vara säker, utan att ha svaren. Nu såg jag allt det här klart framför mig och kunde ta in framgången. Ett år är ganska kort tid för allt det där.

Att känna det där i kroppen var ett riktigt stort firande-ögonblick för mig. Nu har jag lagt till några handskrivna tackkort till de som betytt mycket för mig och verksamheten under året och bokat in en firarlunch på stan. Perfekt, för mig, denna gång.

Tackkort till några av dem som på lite olika sätt bidragit till det första året 

Liselotte och jag pratar om det här med att se och fira myrsteg i vår e-utbildning i #Jobbasmart. Kolla in tipset nedan och köp sedan kursen här om du vill boosta ditt personliga ledarskap:

 

Emoji med hjärnspret

Älskar den här nya emojin; Exploding head (mind-blown face)

 

Tror den egentliga användningen av den är när man tagit till sig något riktigt uppseendeväckande, men för mig är det mer det sjukt talande i bilden där man riktigt ser hur hjärnan exploderar och spräcker skallen… Exploding head! För mig är det så där när mitt hjärnspret fått härja fritt ett tag.

Hjärnspret

Känner du igen dig i att ha hjärnspret?

Den här veckan har jag haft en typisk hjärnspretsvecka där jag inte riktigt får ordning på någonting. En molande huvudvärk. Lite strul på hemmafronten där logistik och släcka bränder dominerat. Roliga saker som man vill hinna med. Mycket jobb. Väldigt lite vardagslunk med tråkiga soffkvällar.

Vila = noll
Ipren= en hel karta
Hjärnspret = etthundra procent

Så det har varit att öva, öva, öva. Påminner mig om mina egna tips (jag har ju för fasen nyss spelat in en kurs med verktyg för att få lite mer lugn och ordning). Sortera, skriv post it-lappar, kom igen nu Caroline, you can do it!!!

Håll till godo, här är ett klipp med tips på hur du kan få ordning på hjärnspretet. Gillar du det (och behöver öva) kan du köpa e-kursen Jobba smart här.

 

Lat och OS-fylld

Lite väl mycket choklad, kaffe och OS på tv just nu.

Ägnat större delen av veckan till att beta av på listan så idag börjar jag känna mig lite seg. Inte så motiverad helt enkelt.  Och det är väl baksidan med att ha kontoret hemma: OS på tv:n är ju ganska lätt att ta till när latheten sätter in…

Jag övar på det här med att lyssna in mig själv. Kanske är det bra att jag latar mig ibland, att det ingår i att kunna vara produktiv. Att ibland strunta i allt, för att sedan kunna vara engagerad och fokuserad. Ha lust. Eller så tycker jag bara att den arbetsuppgift jag har på listan just nu är så jäkla trist… Hur var det nu med surdegar – just do it…

Nästa vecka är det sportlov och vi tar oss en tur till Dalarna för lite skidåkning. Tar också bloggledigt och är åter på kontoret vecka 10 igen.

Bakom kulisserna – utbildningsinspelning

Har precis avslutat en utbildningsinspelning hos Diploma tillsammans med Liselotte. Innehållet är vårt jobba smart koncept där du får ett antal verktyg och tips för att göra din vardag lite roligare och för att du ska hålla bättre över tid. Ett bra sätt att börja öva på det personliga ledarskapet.

Och det där med att öva är ju absolut inget vi blir färdiga med…

Jag fick verkligen tillfälle till övning då jag rörde mig långt utanför min bekvämlighetszoon. Själva inspelningsdagen var helt ok men dagarna innan var inte att leka med. Ni vet så där så att jag en gång i timmen tänkte att jag inte ska utsätta mig för sådant här och kanske inte heller ens driva företag. Kanske bara stanna kvar under filten i soffan… Som tur är vet jag att jag mår bra av en och annan utmaning och valde i slutändan att vara lite extra snäll på mig själv och köra på!

Här kommer lite bilder från inspelningsdagen i Norrköping där Diploma har sin studio:

Ett vintrigt och vackert Norrköping. Vi fick till en kort promenad till Johannisborgs slottsruin med dess spännande historia.

Hela gänget: Liselotte, Anton,  jag och Nick. Anton och Nick var ett sådant grymt filmteam, vi kände oss avslappnade och helt trygga i deras händer!

Nick bakom kameran. Inte varje dag jag står framför filmkamera och strålkastare…

Liselotte däremot är ju van och jobbar snyggt i studion.

En sådan fantastiskt rolig dag det blev. Nu väntar vi spänt på att klippningen ska göras. Självklart låter vi dig veta så snart den är klar och köpbar!