Ett år med #jobbasmart

Tiden går fort när man har roligt! Ett helt år har gått sedan #jobbasmart kom ut ur garderoben. Efter många års samarbete  med Liselotte Norén var tillslut #jobbasmart ett egen koncept som ville ut.

”Vi jobbar med det personliga ledarskapet och hur vi ”lever” våra värden och det vi står för, konkret, varje dag. Det handlar egentligen mer om HUR du gör, än vad du gör”

Foto: Mikael Ström

De små medvetna valen

Vi har gjort massor av små val längs vägen. Vi valde att prata om Det personliga ledarskapet framför Självledarskap då det känns så fel med själv… Vi speglar ju oss i andra och det är ofta i mötet med andra som vårt lärande och utveckling kan ske.

Och så hade vi ju så svårt att släppa organisationen. Vi är ju alltid i någon sorts sammanhang och de strukturer/kulturer som vi är i påverkar ju såklart hur vi har det. Vi hade ju sett att det där lite mer klämkäcka Du är din egen lyckas smed, kanske inte alltid var helt sant. Så #jobbatvärs blev det koncept som kom fram som ett komplement riktat mot teamet och organisationen.

”Vi tänker att det som har störst värde för dig ska hinnas med. Så genom ökad medvetenhet kan du ta kontroll på det du gör och tillsammans med humor, självdistans och lite självmedkänsla kommer vi ganska långt”

Ett år med #jobbasmart och hur summerar vi?

Vi är glada när vi går till jobbet
Koncept, webbsida, e-kurs, reflektionsbrev, workshops, turné och väldigt många idéer om nästa steg nerklottrade på servetter…
Alltså vi har väldigt kul när vi jobbar ihop. Testar oss fram, noga med att rätt känsla är med. Skruvar där det behövs. Rätt vad det är bokar vi av och går och simmar istället.

Vi är stolta över att vi försöker leva som vi lär
Går ju sådär… Men vi är på den igen. Öva, öva, öva! Och inte döma för det är f-n mycket lättare att bara följa strömmen än göra medvetna beslut. Så respekt till alla som försöker!

Vi är nöjda över bra respons från kunder
Särskilt återkoppling om att vi autentiskt delar med oss och inte ”pekpinnar” eller dömer någon.

Och eftersom du troligtvis känner oss väl vid det här laget, så kan du ju gissa att vi har firat så mycket det bara går… Passade på när vi var i Göteborg i veckan som levererade sol, rosdoft, Bob Dylan utställning & god middag. Ja du fattar, egentligen var det väl bara en tur med Paddanbåtarna vi saknade.

 

Vill du läsa mer om oss/#jobbasmart kan du klicka dig till hemsidan här: www.jobbasmrt.se

 

 

Att skapa plats för livet

Blev så inspirerad av vad en vän till mig skrev i ett inlägg på Facebook, om att ha tid är att vara rik. Och jag tänker verkligen att det är så för många, att tiden är en resurs som är mycket värdefull.

Effektivt och/eller värdefullt?

Jag har ju i ett tidigare inlägg skrivit om det här med att det finns en gräns för vad som är effektivt, och när vi passerat den så tappar vi meningen och glädjen i det vi håller på med. Och när vi har bråttom är det ju så lockande att ta bort det som är enklast att ta bort, för att hinna göra klart den där akuta grejen. Tyvärr är min upplevelse  att det oftast är saker som är viktiga för oss som prioriteras bort i en sån sits. Kanske sker inte det där valet heller helt reflekterat och medvetet. Fortsätter vi så över tid kommer snart lusten och orken att ta slut.

 

Det finns en gräns…

Hållbart jag

Jag har haft en otroligt stökig vecka, samtidigt som det har hänt massor av härliga och fina saker. Helt enkelt livet som sker. Jag var ärligt talat ganska pressad av en lång att-göra-lista och med en planering som från början var optimistisk. Och så kommer det ett telefonsamtal från min farfar som behöver mitt sällskap när min pappa är bortrest…

Men tack vare att jag har tid, eller snarare försökt skapa mig ett liv med luft, och medvetet försökt prioritera utifrån vad som betyder mest för mig, har jag fått till det ganska bra!

För mig är familjen viktigast och när både mina småttingar och gamlingar ikring mig behöver mig lite extra så vill jag finnas där. Det betyder inte att det dåliga samvetet inte skrikit i mitt öra, utan tvärt om har jag gått runt med en ganska tung känsla av att inte vara tillräckligt aktiv/smart som företagare. Men på sikt – i längden, är jag ju inte bara företagare utan ska hålla som människa och driva mitt företag över tid. Det är ju effektivitet på riktigt även om veckans prioriteringar fick konsekvenser för mitt ”företagar jag”. Jag försöker acceptera att jag faktiskt inte räcker till till allt.

Görbart?

Ganska många saker som händer här i livet kan vi inte förutse. Då mår vi bra av att kunna prioritera om och vara flexibla. Men till viss del kan vi påverka genom att ställa oss frågan innan vi bokar in något: är det här görbart? Och då är det inte bara en aktivitet vi pratar om utan kopplat till HELA situationen/livet…

Kanske kan en sån tidig tanke också leda till att vi slipper ”drabba andra” genom att ställa in i panik…

Jag kommer att tänka på en boktitel som jag gillar, den ringar in mitt tänk ganska väl:

Att leva ett liv och inte vinna ett krig!

 

Att lämna med huvudet högt…

Ja, jag tog på mig en knytblus idag. Inte av samma sort kanske, men den typen jag har i min garderob. Jag agerade för att jag tror på kraften i att inte bara stå och titta på, något jag bloggat om tidigare tex här

Svineri

Jag gillar inte att kvinna-får-betala-för-svins-skit. Jag gillar inte heller att folk ska avgå/hängas när det egentligen är stanna kvar och städa som är det enda som kan förändra något på riktigt. Annars börjar bara ruttenkulturen gro på en annan plats eller i en annan form. Det här är anledningen till att jag bär knytblus idag fast jag egentligen inte alls tror på slutna institutioner som Svenska akademin.

Sen är det en sak till som Sara Danius sätter igång hos mig:

Lämnar med huvudet högt…

Sättet hon lämnar på – med stolt hållning och rak rygg är så starkt. Det påminner mig om hur jag vill vara. Jag vill lämna saker med huvudet högt, veta att jag gjort det jag kan. Att jag kan stå för det jag gjort -även de gånger utfallet inte blev som jag önskat. Inser också att det är lika viktigt för mig att gå in i samarbeten med samma stolthet och framförallt genomföra med glädje och engagemang. För att jag ska kunna göra det behöver jag veta vad jag står för och säga nej när mitt jag signalerar att det inte är rätt… Inte så lätt men viktigt! To Walk the Talk!

Om jag ska kasta in handduken någon gång vill jag verkligen känna att jag kan stå för det jag skapat. Och det är ju en bra ledstjärna när jag tar mina dagliga beslut – ja och nej.

Nu börjar helgen, det vet jag när jag tar bort silkespappret kring dessa: