Mina absoluta favoriter till dig!

 

Jag vill ge dig en julklapp i år. Några tips som gett mig så mycket, mina absoluta favoriter under året som gått! Kanske väljer du att testa några av dem under jul/nyår- för din skull helt enkelt – because you´re worth it!

Håll till godo!

TRÖST
Självmedkänsla, E-bok
Slut frid med din inre kritiker! Bästa trösten, som honung för själen, är Marie Bengtssons texter om Självmedkänsla. Så mitt i prick vad jag och säkert många med mig behöver läsa. Nedan kan du ladda ner hennes korta och konkreta e-bok Självmedkänsla gratis.

Självmedkänsla – så blir du en bättre vän till dig själv

BALANS
Yoga with Adriene. Youtube
För oss som vill släppa garden en aning. Inget perfekt, långt yoga pass som får oss att känna oss otillräckliga. Nej, Adriene skämtar och plockar fram lekfullheteten i oss. Sök på Youtube och välj tema efter humör.

 

KRAFT
Hitta din sanna story, (övnings)bok av Katrin Sandberg
Årets bok, helt klart. Jag har jobbat med Katrin vid några tillfällen kring min story och hur jag vill bygga mitt företag (jag har skrivit om det i tidigare bloggar som du hittar här och här). Genom boken kan jag ge dig en liten, liten bit av det Katrin utstrålar och det jag stärkts av. Här kan du hitta din inre drivkraft genom enkla och roliga övningar. Förstå din egen väg och vad som får dig att bli kraftfull. Sedan är det mycket lättare att skapa mer av detta i ditt liv. Går att låna på bibblan om du inte vill köpa.

 

FEELGOOD
Carpoole Karoke med James Corden på Youtube.
Har du missat dessa inslag där James Corden kör runt i en bil och sjunger med kändisar har du något underbart framför dig. Sök upp Carpool Karoke på Youtube och NJUT!
Mina personliga favoriter är Adele, Michelle Obama och Sia.

 

SÅNG
Önskar dig en stilla natt med Bo Kaspers
En julsång för tacksamhet. Inte ny men för evigt vacker.

 

LISTA
Fuck-it list
Skippa Bucket-lists och börja skapa din egna Fuck-it-list istället. Så klart finns det massor vi vill göra i våra liv men att medvetet skriva upp saker vi ska sluta göra ger så mycket utrymme och energi att jag har svårt att tro att simma med delfiner på Malidiverna skulle slå det.

Foto: Nick Veasey

 

VERKTYG 
Viktigt-bråttom matrisen
Om du verkligen bara ska börja använda ett nytt arbetssätt under nästa år så är viktigt-bråttom-matrisen den som hjälper mig mest. Kolla in min film och instruktion här.

Vill du också dela med dig av dina bästa tips? Kommentera gärna!

 

 

 

 

 

Give a shit!

Jag har påverkats av #metoo #tystnadtagning och många berättelser som kräver styrka för att våga berättas. Har tänkt en del kring hur en tystnadskultur blir till och kan fortsätta men också såklart kring vad vi kan göra för att bryta en skadlig kultur.

Jag tänkte inte stanna vid #metoo och tystnadskultur kring sexuella trakasserier utan tänker bredare kring kulturer där saker inte tas på allvar eller till och med tystas ner. Kulturer där ingen bryter ett negativt skeende. Där rädslan att förlora något styr – ett anseende, ett jobb, en grupptillhörighet eller helt enkelt rädslan för att låta gnällig eller okunnig.

Ibland finns det någon som vinner på det – som ett medvetet sätt att få behålla sin makt. Men en del gånger kan också ickereaktionen/-agerandet vara helt oskyldigt då den är ett resultat av att skydda sig själv, som en överlevnadsstrategi. Där man inte ser sitt ansvar som chef, kollega eller människa. Det är såklart inte alltid man kan påverka allt, men man kan alltid säga ifrån, säga vad man ser och hur man reagerar på det. Sedan kanske man inte kan styra resten. Men det är just den här markeringen jag tycker är viktig. Avgörande för att inte en skadlig kultur ska få fäste. Stopp liksom. Stopp på riktigt!


Svårt att vara den som bryter? Teckning: Hans Lindström

Jag har ett starkt personligt (nästan kroppsligt) minne från en tidigare arbetsplats där grupptänkandet var starkt och alla satt på ett möte och tyckte massa saker men ingen sa något (kanske inlärd hjälplöshet? Det är ju ändå ingen idé liksom…). En extern part i rummet bryter plötsligt genom att säga: -Nej men så jobbar inte jag, jag tror inte det fungerar. Och tystnaden går att ta på i rummet. Diskussionen tog en annan vändning efter det.

Här krävdes medvetenhet, integritet och att inte styras av rädslan. Motsatsen:

En kompis berättar om hur hon hämtar chefen då kollegan kollapsat av stress på arbetsplatsen, glömt bort vart hen parkerat bilen, inte sovit på veckor osv. När chefen får träffa kollegan och blir informerad om läget (detta sker på en måndag) svarar hen att hen har en tid för ett samtal på torsdag…

Här styrs situationen av en chef som har en fullbokad agenda och antagligen själv håller på att brista (eller så är hen bara oempatisk eller dum i huvudet…).

Jag övar som tusan på att göra mer medvetna val. Att våga stå kvar, att våga säga stopp! Det här känns inte ok. Kanske även om jag inte har några färdiga svar eller lösningar. Våga säga det jag ser, helt enkelt: give a shit!

Ska asap se Ruben Östlunds The Square som jag förstått tänjer på allt kring gränssättning och drev.

(Foto: Give a shit är grafikern Ylva Skarps budskap som står i motsats till att inte bry sig… )