Uppstart

Uppstart eller snarare rivstart

Skönt att hösten är här tycker jag. Det rev ju igång rejält efter semestern. Körde tre uppstarter redan första veckan och det med en hjärna som vilat länge… Så trög att jag inte fattade själv att jag inte hängde med. Fast det är ju ganska skönt det där tillståndet tycker jag, när det är ok att vara disträ.

Sedan har det gått en tid där jag försökt behålla flipp-flopp-känslan och njuta av sensommar värmen. Har väl gått så där om jag ska vara ärlig. Tycker mer det har handlat om att hinna med och få ihop logistiken.

Jobba smart?

Så hur jobbar jag smart här? Leva som man lär var det väl!? Försöker verkligen vara snäll med mig själv när det väl geggat ihop sig. Är så lätt att börja slå på mig själv och min röra, men det hjälper ju inte. Det jag sett hjälper är verkligen att ta hand om mig. Träna, äta, stänga av, glo på tv, baka eller nått annat jag gillar. Det får mig att snabbare ta tillbaka kraften och göra om planen.

Reclaim your life liksom!

Tog en extra lång helg för att fortsätta mitt (och fina vänners) 40års firande! Yey!!!

Fira mera ✨💕🙏 Med vänner på Baia del Silenzio, Sestri Levante

För dig som vill läsa mer om #jobbasmart hittar du som vanligt mer info på www.jobbasmrt.se Rabatt på e-kursen ligger kvar september ut🤑

(Ange: SMART30 för 30%)

Det blir ändå sällan som man tänkt sig…

Up and running! Hoppas ledigheter, släktträffar, firande och vilande blev bra för dig. Jag kan bara konstatera än en gång att det blir sällan som man tänkt sig.

Ni vet hur man lägger massa tid innan jul på att planera, fixa och dona. Och den sköna känsla när alla saker på listan är fixade – yes, jag gjorde det! I år hade jag också möjlighet att varva ner lite den sista veckan istället för att springa ända in i kaklet, vilket jag förstås tänkte var bra för att inte bli sjuk eller så när man väl slappnar av. Så upplägget var ju så snyggt!

Sen kom verkligheten. Kräksjukt barn en hel bilresa till fjällen (bryter självklart ut när det är försent att vända). Förutom magsjuke-smittorisk går influensan from hell i släkten så vi ställer helt enkelt in julafton med storfamiljen. Nytt försök Annandagen – misslyckas också då släkting åker in akut och blir inlagd på sjukhus.

Det blir sällan som man tänkt sig – men det kan bli ganska bra ändå.

Tack och lov mår alla bra nu och vi fick det ganska bra ändå. Vår ”lilla” familj fick mer tid att bara vara tillsammans bara vi. Det blev ännu mera skidåkning, vi bastade och rullade oss i snön, kollade på filmer vi redan sett 100 gånger men skrattar gott åt och käkade massor av mandariner och hemgjord kola.

Så här kan det ju bli, det är en del av livet! Det är många inblandade och mycket är oförutsägbart. Det är därför jag gillar att jobba agilt & lättrörligt, inte överarbeta planer eller arbetshypoteser. Det blir ändå så sällan så som man tänkt sig och då är det viktigare att ha kraft över att kunna omstrukturera.

Som sagt: Up and Running! 2018 startar med rensning och rening. Mer om detta i nästa blogg. Och kanske lite om feng shui…


Nytt år, ny översiktlig och ej överarbetad 😉 plan…  Agilt och snabbrörligt!

Fotocred: The Mankato Free Press, John Cross

 

 

 

2017 Det tar tid att vända båten

Så var 2017 snart slut. Ett så mycket bättre år för min del. Sorg har ändrat form och blivit till saknad och varma tankar. Frustration bytts mot kreativitet och en gnagande osäkerhet har blivit till allt längre stunder av kraft och jävlaranamma. 2017 – året jag startade mitt företag.

Summera året
Som vanligt har jag summerat mitt år innan jag går på ledighet och det gör jag utifrån de här frågorna:


Fast det här skrev jag i maj så Vad är prio handlar såklart om våren 2018.

Du kan också kolla min tidigare blogg och film här kring hur du kan jobba med reflektion för en skönare ledighet.

Mitt 2017
Jag skulle kunna dela med mig om mina lärdomar kring konsultrollen och att ta betalt. Hur jag har gillat att leta verklig och värdefull utveckling tillsammans med kunder och potentiella kunder. Eller skriva om hur lång tid det tar att ekonomiskt få ett företag på rull. Men mitt verkligt viktiga resultat handlar om mig som person: Caroline 2.0.

Jag har insett att det viktigaste har varit det sammanhang jag skapat mig genom mitt företag – ett utrymme. Ett utrymme där jag har kunnat utmana mig, testa, falla, ställa mig upp, studsa runt med andra, tänka mörka tankar, tvivla, MÖTA, ta små beslut och gå vidare. Insikter har blivit till handling och jag har lämnat saker jag inte behöver längre. En del saker har varit nödvändiga för att komma dit jag är idag, men behövs inte längre. Så nu har varit ett bra läge att göra upp med dem och klippa av.

Jag behöver till exempel inte vara så förbannat duktig längre.  Det var viktigt för mig som ung och en härlig drivkraft men idag har jag andra styrkor också. Som utbildning, erfarenhet, kompetens och ett nätverk av bra människor som jag kan be om hjälp. Jag utgår mer ifrån vem jag är, vad jag kan och vad jag behöver än att det ska se bra ut i andras ögon.

Det sägs att det tar tid att vända Atlantångaren. Den drar fram med en väldig kraft och även om vi rattar helt om tar det väldigt lång tid att ändra kurs.

Och som jag rattat om. Svettigt jag lovar, och en väldigt fördröjd effekt vilket gör att det kan se lönlöst ut. Men nu är båten vänd. Ny riktning och vem vet, kanske på väg mot ett nytt hav?!


Bild lånad från italnordic.se

Mina absoluta favoriter till dig!

 

Jag vill ge dig en julklapp i år. Några tips som gett mig så mycket, mina absoluta favoriter under året som gått! Kanske väljer du att testa några av dem under jul/nyår- för din skull helt enkelt – because you´re worth it!

Håll till godo!

TRÖST
Självmedkänsla, E-bok
Slut frid med din inre kritiker! Bästa trösten, som honung för själen, är Marie Bengtssons texter om Självmedkänsla. Så mitt i prick vad jag och säkert många med mig behöver läsa. Nedan kan du ladda ner hennes korta och konkreta e-bok Självmedkänsla gratis.

Självmedkänsla – så blir du en bättre vän till dig själv

BALANS
Yoga with Adriene. Youtube
För oss som vill släppa garden en aning. Inget perfekt, långt yoga pass som får oss att känna oss otillräckliga. Nej, Adriene skämtar och plockar fram lekfullheteten i oss. Sök på Youtube och välj tema efter humör.

 

KRAFT
Hitta din sanna story, (övnings)bok av Katrin Sandberg
Årets bok, helt klart. Jag har jobbat med Katrin vid några tillfällen kring min story och hur jag vill bygga mitt företag (jag har skrivit om det i tidigare bloggar som du hittar här och här). Genom boken kan jag ge dig en liten, liten bit av det Katrin utstrålar och det jag stärkts av. Här kan du hitta din inre drivkraft genom enkla och roliga övningar. Förstå din egen väg och vad som får dig att bli kraftfull. Sedan är det mycket lättare att skapa mer av detta i ditt liv. Går att låna på bibblan om du inte vill köpa.

 

FEELGOOD
Carpoole Karoke med James Corden på Youtube.
Har du missat dessa inslag där James Corden kör runt i en bil och sjunger med kändisar har du något underbart framför dig. Sök upp Carpool Karoke på Youtube och NJUT!
Mina personliga favoriter är Adele, Michelle Obama och Sia.

 

SÅNG
Önskar dig en stilla natt med Bo Kaspers
En julsång för tacksamhet. Inte ny men för evigt vacker.

 

LISTA
Fuck-it list
Skippa Bucket-lists och börja skapa din egna Fuck-it-list istället. Så klart finns det massor vi vill göra i våra liv men att medvetet skriva upp saker vi ska sluta göra ger så mycket utrymme och energi att jag har svårt att tro att simma med delfiner på Malidiverna skulle slå det.

Foto: Nick Veasey

 

VERKTYG 
Viktigt-bråttom matrisen
Om du verkligen bara ska börja använda ett nytt arbetssätt under nästa år så är viktigt-bråttom-matrisen den som hjälper mig mest. Kolla in min film och instruktion här.

Vill du också dela med dig av dina bästa tips? Kommentera gärna!

 

 

 

 

 

Give a shit!

Jag har påverkats av #metoo #tystnadtagning och många berättelser som kräver styrka för att våga berättas. Har tänkt en del kring hur en tystnadskultur blir till och kan fortsätta men också såklart kring vad vi kan göra för att bryta en skadlig kultur.

Jag tänkte inte stanna vid #metoo och tystnadskultur kring sexuella trakasserier utan tänker bredare kring kulturer där saker inte tas på allvar eller till och med tystas ner. Kulturer där ingen bryter ett negativt skeende. Där rädslan att förlora något styr – ett anseende, ett jobb, en grupptillhörighet eller helt enkelt rädslan för att låta gnällig eller okunnig.

Ibland finns det någon som vinner på det – som ett medvetet sätt att få behålla sin makt. Men en del gånger kan också ickereaktionen/-agerandet vara helt oskyldigt då den är ett resultat av att skydda sig själv, som en överlevnadsstrategi. Där man inte ser sitt ansvar som chef, kollega eller människa. Det är såklart inte alltid man kan påverka allt, men man kan alltid säga ifrån, säga vad man ser och hur man reagerar på det. Sedan kanske man inte kan styra resten. Men det är just den här markeringen jag tycker är viktig. Avgörande för att inte en skadlig kultur ska få fäste. Stopp liksom. Stopp på riktigt!


Svårt att vara den som bryter? Teckning: Hans Lindström

Jag har ett starkt personligt (nästan kroppsligt) minne från en tidigare arbetsplats där grupptänkandet var starkt och alla satt på ett möte och tyckte massa saker men ingen sa något (kanske inlärd hjälplöshet? Det är ju ändå ingen idé liksom…). En extern part i rummet bryter plötsligt genom att säga: -Nej men så jobbar inte jag, jag tror inte det fungerar. Och tystnaden går att ta på i rummet. Diskussionen tog en annan vändning efter det.

Här krävdes medvetenhet, integritet och att inte styras av rädslan. Motsatsen:

En kompis berättar om hur hon hämtar chefen då kollegan kollapsat av stress på arbetsplatsen, glömt bort vart hen parkerat bilen, inte sovit på veckor osv. När chefen får träffa kollegan och blir informerad om läget (detta sker på en måndag) svarar hen att hen har en tid för ett samtal på torsdag…

Här styrs situationen av en chef som har en fullbokad agenda och antagligen själv håller på att brista (eller så är hen bara oempatisk eller dum i huvudet…).

Jag övar som tusan på att göra mer medvetna val. Att våga stå kvar, att våga säga stopp! Det här känns inte ok. Kanske även om jag inte har några färdiga svar eller lösningar. Våga säga det jag ser, helt enkelt: give a shit!

Ska asap se Ruben Östlunds The Square som jag förstått tänjer på allt kring gränssättning och drev.

(Foto: Give a shit är grafikern Ylva Skarps budskap som står i motsats till att inte bry sig… )