Jag behöver en söndagspredikan

Vet ni vad jag behöver? Jag har kommit på att jag verkligen behöver en sorts söndagspredikan. Något som håller mig på banan liksom. Så här tänker jag:

”Fasen vad modig du är Caroline, det där skulle jag aldrig ha vågat”

Så många som hejat på mig under min resa från att säga upp mig, starta eget och omsätta det jag tror på i en verksamhet som kan dra in pengar. Och med handen på hjärtat har jag ibland förvånat mig själv över hur bra det gått. Det funkar verkligen, jag står på egna ben. Meeen… alltid det där men:et…

Foto: Mikael Ström 

Ibland är jag bara helt genomskinlig. Ömhudad, ensam och kanske tömd. Mitt jobb går ofta ut på att stå stabilt och se. Se för att sedan ge, kanske ett annat perspektiv. Även om jag egentligen vet att mitt sätt att arbeta fungerar letar sig osäkerheten in ibland. Bitvis lägger jag orimligt mycket energi på att övertala mig själv om att det inte blir bättre om jag säljer det som är enklast att sälja.

”Fan att jag måste krångla till det så för kunden, kan jag inte bara klappa medhårs och sälja billiga kreativitetsövningar eller nått” tänker jag.

Sedan får jag köra ett litet domslut i huvudet där jag resonerar mig fram till att ”-Nä men det här är ju riktigt bra! Wow, har jag kommit på det där?” Lika förvånad varje gång över att jag har något att erbjuda och att jag faktiskt är unik i det jag säljer!

Jag har funderat en del på vad det är som hjälper mig i att se det där, påminna mig om att jag är på rätt väg.

Det jag ser är att jag, och många av dem jag jobbar med, skulle behöva en påminnare lite då och då. Få upp hela bilden och skapa lite distans och på så sätt kunna se på oss själva med snälla ögon. Påminna oss om vad som faktiskt är viktigt och stämma av de val vi gör dagligdags; är vi på rätt väg?

Jag skulle vilja ha söndagspredikningar som varje vecka påminde mig om de viktiga värden som jag tror på, fyllda av värme och kraft. Kanske små minimässor åtminstone. Som en stående rit, tid för reflektion och tid att landa.

Halleluja och Amen!

Mässa, Basilica di Santa Maria di Nazareth, Sestri Levante

Passar du på att ladda?

Våren är här! Blommor slår ut (eller åtminstone snön smälter för er som bor mer norrut) fåglar sjunger, ljuset är här! Mitt sinne är inställt på att njuta, ladda med all energi en slumrande natur ger oss när den låter oss frossa i vårtecken. För mig ger den här årstiden så mycket energi!

 

Promenad i vårsolen. Mariefred.

Körsbärsknoppar: Den som väntar på något gott…..

Samtidigt märker jag hos mig själv och dem jag möter nu, hur svårt vi verkar ha att få loss tid till att njuta. Det är som att det är fler saker än naturen som vaknar nu. Alla jobbprojekt som ska bli klara, semesterplaner som ska läggas, vårkläderna ska på plats, altanen/balkongen skuras…

Jag har fått tagit ett allvarligt snack med mig själv här: är det här görbart? Om jag nu får möjligheterna att ladda mina batterier på ett enkelt och härligt sätt genom tex att sätta mig ner och äta en glass i solen – då är det ju det som ska prioriteras högst upp på min lista! Då är det ju den energin som gör resten av min dag. För risken är att om vi lägger glassen sist finns det en ganska stor risk att vi aldrig kommer till den, då våra att-göra-listor tycks vara helt självpåfyllande denna årstid….

I det här lilla klippet nedan tipsar jag och Liselotte om hur du faktiskt kan få till mer glass och njut i vårsolen – ingen rocket science men tusan så svårt ändå… Mer glass åt folket 🙂

www.jobbasmrt.se/video-vad-far-du-energi-av/

 

 

 

Firarweekend

Den här helgen firar jag!  Förutom att jag har fått klartecken på ett antal  roliga saker här i veckan, har jag blivit så otroligt medveten om min egna utveckling sedan jag startade mitt företag. Och det vill jag verkligen fira!

Jag har tidigare bloggat om hur viktigt det är att fira. Hur lätt det är att vi bara flyttar målet och höjer ribban utan att på riktigt ta in de små, helt avgörande stegen. För att kunna göra det, tror jag att vi då och då behöver backa ett steg och försöka se oss själva med en utifrånblick. Eller kanske ovanifrånblick. Min poäng är att helheten på så sätt blir tydligare. Jag tycker det blir lättare att se hur saker bakåt i tiden hänger ihop och också om det jag gör i vardagen ligger i linje med de värden jag står för och den riktning jag vill gå i.

Trixet för att kunna göra det är att avsätta tid. Reflektions tid. Se och begrunda helt enkelt. Leta efter  hur de olika saker vi tar oss an, men också säger nej till, leder oss framåt. Vad har hjälpt, vad behöver vi ändra på?

Sen firar vi!

Ibland kan det också vara tänkvärt att fundera över vilken typ av firande du gillar: vad är lyx, något extra som ger dig energi och glädje, just för dig? Är det att skåla i champagne, baka en tårta, vila på soffan eller min favorit – en naturupplevelse. Det handlar ju om att erkänna dig själv så se till att välja något som gör just dig glad!

Och här kommer några firarbilder från min helg! Hoppas de utstrålar lite av den magi och levnadsglädje som jag fick känna. Spåren var aningen sträva, så jag fick plocka fram lite sisu, kämparglöd där ett tag, men mest sol i ansiktet och vidunderlig utsikt.

 

Reset & nystart

Januari är en månad då jag har en väldig lust till att rensa ur. Det brukar börja med att jag drar ut alla garderoberna. Barnens urväxta kläder ska lämnas vidare till kusinerna, mina kläder som sitter för tight, sticks eller har en färg jag bara inte klarar av längre hamnar i en skänk vidare hög och en återvinningshög. Sen brukar det ta mig in i förrådet och där finns det lite att göra… Där hittar jag gamla foton som leder till att jag kollar upp några bilder i datorn, börjar rensa hårddisken och säkerhetskopiera till molnet. Ja ni fattar… och känner säkert igen er.

När det är som stökigast undrar jag vad tusan jag drog igång detta för men när högarna börjar minska växer känslan av feng shui…

Det blir luftigt och tomt

Det blir utrymme

Det jag inte gillar omger jag mig inte med

Det jag har ikring mig tycker jag om

Jag får energi

Det finns plats för nytt

Det fiffiga är att jag tror vi kan rensa ut mentalt också när vi ändå håller på. Att städa ut hemma, på kontoret eller i datorn funkar superbra för att även sätta igång den mentala storstädningen. Och det kan ju stundvis bli ganska rörigt i hjärnan. Vill du ta sorteringen av tankar ett steg till tycker jag det funkar ganska bra att rita upp en ”tankesprets-karta”, gärna med post it lappar, så kan du lättare sortera och flytta runt dem.

Jag tycker det är så himla häftigt hur lika de här städprocesserna är varandra och då tänker jag framför allt på symboliken i hur allt hänger ihop. Börja dra i en tanke så ser du hur starkt kopplad den är till en annan eller hur man genom att ta ett litet beslut snabbt löser flera utmaningar. Precis som att städa ur garderoben slutar med en uppdaterad back up i molnet.

Nu har jag rensat ur, renat, sorterat och sett till att sopa framför dörren. Så nu 2018 är det fritt fram att släppa på nya spännande saker! Ikväll har jag, som kronan på verket, dessutom symboliskt eldat upp gamla anteckningar och papper som jag inte längre behöver. Reset helt enkelt och nu kör vi nystart!

Blir du nyfiken på feng shui som städhjälp kan jag rekommendera denna som jag fick i present för många år sen

 

 

2017 Det tar tid att vända båten

Så var 2017 snart slut. Ett så mycket bättre år för min del. Sorg har ändrat form och blivit till saknad och varma tankar. Frustration bytts mot kreativitet och en gnagande osäkerhet har blivit till allt längre stunder av kraft och jävlaranamma. 2017 – året jag startade mitt företag.

Summera året
Som vanligt har jag summerat mitt år innan jag går på ledighet och det gör jag utifrån de här frågorna:


Fast det här skrev jag i maj så Vad är prio handlar såklart om våren 2018.

Du kan också kolla min tidigare blogg och film här kring hur du kan jobba med reflektion för en skönare ledighet.

Mitt 2017
Jag skulle kunna dela med mig om mina lärdomar kring konsultrollen och att ta betalt. Hur jag har gillat att leta verklig och värdefull utveckling tillsammans med kunder och potentiella kunder. Eller skriva om hur lång tid det tar att ekonomiskt få ett företag på rull. Men mitt verkligt viktiga resultat handlar om mig som person: Caroline 2.0.

Jag har insett att det viktigaste har varit det sammanhang jag skapat mig genom mitt företag – ett utrymme. Ett utrymme där jag har kunnat utmana mig, testa, falla, ställa mig upp, studsa runt med andra, tänka mörka tankar, tvivla, MÖTA, ta små beslut och gå vidare. Insikter har blivit till handling och jag har lämnat saker jag inte behöver längre. En del saker har varit nödvändiga för att komma dit jag är idag, men behövs inte längre. Så nu har varit ett bra läge att göra upp med dem och klippa av.

Jag behöver till exempel inte vara så förbannat duktig längre.  Det var viktigt för mig som ung och en härlig drivkraft men idag har jag andra styrkor också. Som utbildning, erfarenhet, kompetens och ett nätverk av bra människor som jag kan be om hjälp. Jag utgår mer ifrån vem jag är, vad jag kan och vad jag behöver än att det ska se bra ut i andras ögon.

Det sägs att det tar tid att vända Atlantångaren. Den drar fram med en väldig kraft och även om vi rattar helt om tar det väldigt lång tid att ändra kurs.

Och som jag rattat om. Svettigt jag lovar, och en väldigt fördröjd effekt vilket gör att det kan se lönlöst ut. Men nu är båten vänd. Ny riktning och vem vet, kanske på väg mot ett nytt hav?!


Bild lånad från italnordic.se