Jag säljer upptäcktsfärder

Ni som följt mig kommer kanske ihåg att jag klev av mitt förra jobb utan att veta vad jag skulle göra. Eller så visste jag inuti men vågade inte säga det högt, ens för mig själv… Efter många skogspromenader och stora brödbak bestämde jag mig för att tro på det som pågick inom mig – jag vill starta Företaget. Det bara måste funka med min kompetens, mitt härliga stöttarteam och mitt nätverk.

Många av de råd jag fått har handlat om att göra mig själv och mina konsulttjänster säljbara. Det är viktigt såklart! Men inom mig var det något viktigare som ville fram.  Jag vill ha fler stunder där jag kan vara mitt bästa jag.  Stunder där det är roligt att jobba och lätt att se möjligheter och som är fyllda av goda samtal.

När jag delade mitt blogginlägg om fatcats och gatekeepers blev det ett himla liv i luckan: ”Men är det inte dina eventuellt blivande kunder du skriver om?  Vem skulle vilja ta in en arg och i någras ögon raljerande konsult? Vill man inte ha in en konsult som avlastar och förenklar?” De här diskussionerna ledde till ett långt samtal med säljexperten Anders Lindh som boostade mig i att våga  fortsätta gå på det jag ser – att det är det som gör mig unik! Även om det jag fångar upp inte alltid är den fina versionen. Det blev som en vattendelare för mig.

Så jag har bestämt mig för att inte sälja in mig med förenklade fyrkanter (lite likt en trojansk häst) för att senare leverera runda former…
Jag säljer upptäcktsfärder. Där vi tillsammans letar efter det som glittrar och ger dig det där glimret i ögonen. Där jag bidrar med andra perspektiv. Där vi hittar olika pusselbitar som leder oss vidare. Där vi kan använda oss av mina metoder och kontakter för att börja göra saker – kanske på ett litet annat sätt. Som tar oss åt det håll vi vill.

Det är när jag är mitt bästa jag, i mina ansträngningslösa zoner där jag har flow och superkrafter, som jag också kan bidra till andra. Och det är också då som jag kan bidra till min mission om det där braiga samhället.

Nästa vecka skriver jag storyn om mig och vad jag går igång på.


Bild: Bokomslag Hitta din sanna story av Katrin Sandberg

(Jag kommer skriva mer om Katrin/boken här på bloggen lite längre fram)

 

 

Årlig besiktning

Min morfar sa alltid att han skulle på besiktning när han skulle på läkarkoll. Han undrade om han skulle gå igenom och vilka ettor han skulle få av doktor Engberg. När han satt och sörplade kaffe på fat med mig efter besöket, småflinade han; ” – he he jaa, det gick ju bra det där… Nu får man köra ett år till!”


Bilförarn: morfar Tore, min syster och jag tar en paus (det gjorde vi ofta)

Jag tänker på det där varje höst. När jag drar igång igen efter sommaren öppnar jag upp och sätter planen. Jag gör lite ändringar utifrån summeringen innan sommaren och justerar lite utifrån de insikter jag fått under lugna eller tjoande sommaräventyr.

Där någonstans inser jag att det är dags för besiktning. Vad har jag för ettor och nollor? Kan jag köra ett år till eller behöver jag ändra åkstil? Byta drivmedel? Ja ni fattar, man kan göra liknelser i det oändliga mellan oss människor och bilar…

Så idag har jag bokat in ett antal tider i min kalender. Att ringa runt och sitta i telefonkö för att slutligen få en tid lååångt fram i höst är rätt tråkigt, men helt klart värt det för äkta körglädje ett år framåt. Och så galet skönt att ha bokat in allt på en gång. Först ut blir ny synundersökning.

Dags för nya brillor för att se klart och vem vet, kanske nya perspektiv visar sig

 

Känsla av sammanhang

Wow, vilken härlig start på hösten det blev.  En spännande hållbarhetsfestival här i Stockholm – The Stockholm Act, gav en ordentlig trendspaning inför hösten och möjlighet att testköra lite seminarieupplägg för min del. För mig är ju hållbarhet mycket bredare än bara miljö (även om det i sig självt är nog så viktigt). När jag jobbar med människors- och organisationers utveckling utgår jag alltid från en hållbar person och en hållbar organisation. Då finns ett helhetstänk med, kvalitet, långsiktighet, mänsklighet och också hållbara resultat. Att det vi gör är på riktigt! Skapar värden på riktigt. Hela vägen, hela kedjan.

Kulturhuset i Stockholm, en av arenorna för The Stockholm Act Foto: Matilda Rahm/Kulturhuset

The Stockholm Act är ett  initiativ som samlar politik, kultur, företagande och forskning för att agera på FN:s 17 globala mål för hållbar utveckling till 2030. Största anledningen till varför jag gillar idéen så mycket är fokuset på ACT. Dels i det självklara att det inte blir någon ändring om vi inte gör saker men också för att vi får syn på det som redan görs. Det finns massor av (små) initiativ som det inte står om på löpsedeln men som faktiskt, på riktigt, varje dag, jobbar med att göra världen lite mera hållbar. Redan under invigningen kände jag en enorm kraft som gav en skön motvikt till den förlamande känslan av att världen går under som vi kan läsa oss till dagligen. Och som jag skrev om i min tidigare blogg om att orka göra skillnad, brukar det inte komma så mycket bra aktivitet ur den handlingsförlamningen.

Invignings(Dröm!?)panel med Isabella Lövin, José González, Gunhild Stordalen och Johan Rockström

Min spaning från veckan:

  • Att ge och dela med sig
    Ett generös och öppen kultur kommer skapa grunden för ett hållbart samhälle. Att ge upp sitt egna behov av andras ”gillande” och istället bli tillfredsställd mer på djupet när man kan ge och bidra till andra utan önskan om motprestation.
  • Kulturens roll är viktig
    Att kultur/konst är en arena där vi kan vara jämlika – i de riktigt stora frågorna blir vi alla mer lika än olika. Kultursektorn har också en stor och viktig roll i att nå ut till många med kunskap och uppmana till handling.
  • Forskningen ger svar…
    Johan Rockström menar att forskningen gett svaret för länge sedan; vi vet redan att vi måsta agera för planetens överlvnad, nu handlar det bara om hur snabba vi behöver vara och om vi hinner.
  • …men forskning är inte allt
    Gunhild Stordalen,  gillar såklart forskning men menar att den i sig själv inte kan göra någon förändring, det måste företag, organisationer och personer som du och jag göra. De små stegen blir de stora i sin helhet. Så vad kan du och jag göra? Se över din konsumtion, ta hand om dig själv, gör medvetna val, stötta aktörer som arbetar för något du tycker är viktigt.
  • Känsla av sammanhang för välmående
    Isabella Lövin delade med sig av en viktig reflektion som jag tror stämmer så väl. Att vi som individer inte mår särskilt bra om vi inte hör till ett sammanhang som vi trivs med/kan stå för. Hon ser ett samband mellan det stora antalet människor med utbrändhetssymtom/diagnos och vår dystra framtidstro.  Då tänker jag att det blir så otroligt viktigt att börja påverka i det lokala/lilla, få tillbaka kraften och komma bort från känslan av maktlöshet. Här är det  verkligen hållbarhet brett vi talar om!


Big Fox på Stora scenen Stadsteatern Kulturhuset  i Stockholm

Så jag tänker att genom att se till att vi är i en känsla av sammanhang, att känna att vi kan påverka och att vi kan agera i vårt lilla, gör att vi mår bättre och kan åstadkomma mer gott. Och så blev det verkligen för mig den här veckan. Mer energi och ett härligt sammanhang att jobba vidare med kring min lansering av konceptet #jobbasmart. Nya möten och workshops är på G, nästa gång blir den 20 september så – save the date! Ska bli grymt kul.

Stort tack till Refo som bjöd in mig till Refo med vänner på Nordiska museet. Coolt sammanhang och ställe att köra koncept test på! Mäktig utställningsyta på Nordiska museet för Refo med vänner där jag och Liselotte Noren körde drop- in övning ”Bli mer hållbar själv och få en lugnare höst”

 

Den perfekta semesterbilden

Min semester var som ett helt liv komprimerat på några veckor. Den innehöll många av livets delar och hela känsloregistret. Ha ha, ni ska bara veta att bakom varje perfekt semesterbild finns massor av ”grus” och jetlag. Och så är det ju i verkliga livet med. Saker och ting är ju sällan så som de först verkar.

Den perfekta semesterbilden 😉 Costa Rica, Tamarindo

Efter att jag och min familj hade trygghetstankat i vår stuga i Dalarna begav vi oss ut på ett riktigt äventyr; New York och Costa Rica. Jetlag, Skyskrapor och overklig hetta väckte min inre ankmamma och jag tänkte många gånger hur egoistisk jag var som släpat med mina duniga små ungar till detta.

Ankmamman on Top of the World. Vy över Central Park, New York.

Lower Manhattan from above.

Men så stod jag där en kvart senare och log euforiskt med tårarna rinnandes och tänkte wow –  det här är övermäktigt. Tänk att få vara med om detta och GE barnen en sådan upplevelse av världen. Att de får uppleva utsattheten i att inte kunna språket eller koderna, känna av den annorlunda kulturen, maten, värmen. Men också att få se hur bra saker är i andra delar av världen. Att faktiskt inte Sverige alltid är bäst. Att det inte behöver vara bra/dåligt utan egentligen bara annorlunda.

Jag har reflekterat en del över hur mina fantastiska upplevelser i sommar liksom nästan behövde de tuffare stunderna för att de skulle kunna lysa så intensivt. Och det gäller ju faktiskt inte bara på semestern utan genom hela livet. Att under en sommarmånad ”tvingas” öva på att vara närvarande i sinnet och hela tiden släppa det som var nyss för att kunna ta in nästa ögonblick och inte gå miste om nästa möjlighet är något jag tar med mig in i hösten. Att kunna flyta uppe på och ta in och släppa allteftersom.

Cold brew i New York City

Djungeltrek med hetta och hatt. Costa Rica, Parque Nacional Volcan Arenal

Yepp, It´s me! Ofattbart men tydligen sant! Fotocred: Jonas Palm

Strandduschen. Costa Rica, Avellana.

 

Så nu, här i min första blogg efter sommaren kommer då det alla pratar om just nu; hur ska vi göra för att behålla semesterkänslan ett tag till? Hur ska vi kunna få in lite mer Pura Vida (som de säger i Costa Rica för det enkla, ljuva LEV LIVET) i ditt liv.  Som svar på det länkar jag  till Anders Lindhs blogg  som uppmuntrar till att börja leva ett liv du inte vill ta semester ifrån – tänkvärt!

Nästa vecka deltar jag på The Stockholm Act  ett initiativ i Stockholm som pågår 21-27 augusti 2017 och samlar människor från vetenskap, konst, politik och affärer. En veckolång festival som ska utforska de steg som vi kan ta för att skapa en hållbar värld. De globala utvecklingsmålen som sattes 2015 behöver konkretiseras och bli åtgärder inför 2030. Och för en hållbar värld behövs det hållbara människor!!!

Jag och Liselotte Norén kommer ge ett konkret smakprov på vårt koncept kring personlig hållbarhet som lanseras under hösten. Så om du är i Stockholm fredag 25/8, kom förbi Nordiska Museet så drar vi ut på sommarkänslan och kreerar vi fram en mer hållbar och rolig höst. Här hittar du vårt event ”Bli mer hållbar själv och få en lugnare höst”. För dig som inte kan komma blir det kurser & möten kring detta senare i höst och förstås lite bilder från Nordiska här på bloggen.