Strålande jul – det blir ok va?!

God jul & gott nytt år!

Önskar dig den bästa jul du kan få. Och säkert blir den god! Men möjligtvis också bitvis katastrofal. Alltid är det nått som inte blir som vi tänkt oss.

Jag övar på att låta saker rinna av mig:

Jaha där sket det sig, som jag sett fram emot det här!  (synd om) Hur i h-vete kunde det bli så här (arg!)? Ja, ja, så kan det bli (lugnare nu). Vad lär jag mig av det här då? – och sedan det bästa och svåraste! SLÄPP!

Snällhet

Visst ska man vara snäll på jul!? Jag tänker vara mest snäll på mig själv. Acceptera mina höga förväntningar, eventuella besvikelser och mina reaktioner. Det är ok! Jag är ok!

Det blev lite mer som en bön/affirmation för mig själv det här, än som det var tänkt, en julhälsning. Men kanske är det någon som kan känna igen sig och tanka trygghet. Beslutsamhet. Jag är värd vila. Magi. Och vanlig jul med blandning av allt vad den innebär. Det blir inte alltid som man tänkt sig men kan bli riktigt bra ändå!

Njut av att du lever.

Vaknar.

Känner.

 

Jag pausar nu! Åter på kontoret den 8 januari 2019. Tack för i år!

Checkar in

Lååång sommar. Vaaarm sommar. Går fortfarande runt med lite flipp-flopp känsla och hjärnan är (ovanligt) trög. Här kommer en drös best of – bilder som gör mig glad, sommarens avtryck! (Konstigt nog hittade jag inga bilder på arga, missnöjda, stressade eller uttråkade människor hehe)

Uppstarten berättar jag mer om en annan dag, idag har jag satt ribban för bloggandet så hög att det bara blir tradigt, korrekt och ointressant.

Och så en liten blänkare på vår e-kurs i #jobbasmart, rabatten på 30% gäller september ut! Här hittar du teaser och kan köpa, ange smart30

Att skapa plats för livet

Blev så inspirerad av vad en vän till mig skrev i ett inlägg på Facebook, om att ha tid är att vara rik. Och jag tänker verkligen att det är så för många, att tiden är en resurs som är mycket värdefull.

Effektivt och/eller värdefullt?

Jag har ju i ett tidigare inlägg skrivit om det här med att det finns en gräns för vad som är effektivt, och när vi passerat den så tappar vi meningen och glädjen i det vi håller på med. Och när vi har bråttom är det ju så lockande att ta bort det som är enklast att ta bort, för att hinna göra klart den där akuta grejen. Tyvärr är min upplevelse  att det oftast är saker som är viktiga för oss som prioriteras bort i en sån sits. Kanske sker inte det där valet heller helt reflekterat och medvetet. Fortsätter vi så över tid kommer snart lusten och orken att ta slut.

 

Det finns en gräns…

Hållbart jag

Jag har haft en otroligt stökig vecka, samtidigt som det har hänt massor av härliga och fina saker. Helt enkelt livet som sker. Jag var ärligt talat ganska pressad av en lång att-göra-lista och med en planering som från början var optimistisk. Och så kommer det ett telefonsamtal från min farfar som behöver mitt sällskap när min pappa är bortrest…

Men tack vare att jag har tid, eller snarare försökt skapa mig ett liv med luft, och medvetet försökt prioritera utifrån vad som betyder mest för mig, har jag fått till det ganska bra!

För mig är familjen viktigast och när både mina småttingar och gamlingar ikring mig behöver mig lite extra så vill jag finnas där. Det betyder inte att det dåliga samvetet inte skrikit i mitt öra, utan tvärt om har jag gått runt med en ganska tung känsla av att inte vara tillräckligt aktiv/smart som företagare. Men på sikt – i längden, är jag ju inte bara företagare utan ska hålla som människa och driva mitt företag över tid. Det är ju effektivitet på riktigt även om veckans prioriteringar fick konsekvenser för mitt ”företagar jag”. Jag försöker acceptera att jag faktiskt inte räcker till till allt.

Görbart?

Ganska många saker som händer här i livet kan vi inte förutse. Då mår vi bra av att kunna prioritera om och vara flexibla. Men till viss del kan vi påverka genom att ställa oss frågan innan vi bokar in något: är det här görbart? Och då är det inte bara en aktivitet vi pratar om utan kopplat till HELA situationen/livet…

Kanske kan en sån tidig tanke också leda till att vi slipper ”drabba andra” genom att ställa in i panik…

Jag kommer att tänka på en boktitel som jag gillar, den ringar in mitt tänk ganska väl:

Att leva ett liv och inte vinna ett krig!

 

40 år – Högst upp på ålderstrappan

De säger att jag står högst upp på ålderstrappan nu. Kommer bara vagt ihåg den där tavlan med ungdomens uppförsbacke, toppen och sedan den branta backen utför som avslutas med bilden av krökta gummor och gubbar.

Jag fyllde 40 i helgen som var. Funderar lite kring den där trappan: toppen av vad? Har det varit tufft hela vägen hit och blir lättare nu nerför? Är 40 den bästa tiden? Eller ska den symbolisera självständigheten? Att man som barn och gammal är beroende av andra på ett annat sätt och att 40 är den absoluta frihetstiden?

Hur det nu är tänkt föreställer jag mig livet på ett litet annat sätt. Mer som en svagt uppåtriktad rörelse som liksom går lite upp och ner mest hela tiden. Utvecklingen och lärandet pågår ständigt. Frihet & beroende, enkelhet & tandagnisslan, glädje & gråt varvas. Det svarta ger det vita lyster. Det vita lättar upp det svarta. Jag tycker 40 är en utmärkt ålder! Tänk att jag blivit så vuxen så att jag kan beskriva min egen ”livstrappa” ha ha.

Som ni vet älskar jag att fira och som ni också hört några gånger: fira med det du själv älskar. Så självklart fick det bli ett firande i min stil! Strålande sol, ljumma vindar och en varm badsjö. Och bara det att alla höll sig friska och kunde komma… Här kommer en drös bilder som fångar lite av känslan av magi! Oförglömligt!

Passar också på att tacka alla som grattat och firat mig på olika sätt! Ni är alla en del av mitt fina minne!