40 år – Högst upp på ålderstrappan

De säger att jag står högst upp på ålderstrappan nu. Kommer bara vagt ihåg den där tavlan med ungdomens uppförsbacke, toppen och sedan den branta backen utför som avslutas med bilden av krökta gummor och gubbar.

Jag fyllde 40 i helgen som var. Funderar lite kring den där trappan: toppen av vad? Har det varit tufft hela vägen hit och blir lättare nu nerför? Är 40 den bästa tiden? Eller ska den symbolisera självständigheten? Att man som barn och gammal är beroende av andra på ett annat sätt och att 40 är den absoluta frihetstiden?

Hur det nu är tänkt föreställer jag mig livet på ett litet annat sätt. Mer som en svagt uppåtriktad rörelse som liksom går lite upp och ner mest hela tiden. Utvecklingen och lärandet pågår ständigt. Frihet & beroende, enkelhet & tandagnisslan, glädje & gråt varvas. Det svarta ger det vita lyster. Det vita lättar upp det svarta. Jag tycker 40 är en utmärkt ålder! Tänk att jag blivit så vuxen så att jag kan beskriva min egen ”livstrappa” ha ha.

Som ni vet älskar jag att fira och som ni också hört några gånger: fira med det du själv älskar. Så självklart fick det bli ett firande i min stil! Strålande sol, ljumma vindar och en varm badsjö. Och bara det att alla höll sig friska och kunde komma… Här kommer en drös bilder som fångar lite av känslan av magi! Oförglömligt!

Passar också på att tacka alla som grattat och firat mig på olika sätt! Ni är alla en del av mitt fina minne!

Ödmjuk nyfikenhet

Möteskultur

Tänk att jag så ofta glider in på det här med möten och arbetsmiljö. Det är som att jag ser saker kring det här hela tiden just nu.

Föreställ dig att du kommer till ditt möte och personerna du ska träffa inte tittar upp på dig. De googlar nått, kollar sms, småpratar med varandra men verkar liksom inte se dig. Du hälsar och får korta svar.

När ni väl börjar prata blir du avbruten, får anklagande frågor, småsamtal sätter fart mellan några av deltagarna men inkluderar inte dig. Någon vänder ryggen mot dig.

Vad händer i dig? Vad händer med mötet?

Det jag ser händer vid sådana här tillfällen är att den ifrågasatta börjar försvara sig, förklara sig, känna sig dum och tappa energi. De som ställt de kritiska frågorna blir än mer kritiska och känner att deras funderingar inte tas på allvar. Alla tappar energi. Alla blir omotiverade och skapar/behåller en negativ bild av gruppen och uppgiften.

För mig är vägen ur detta nyfikenhet!

En inställningsfråga tänker jag. Hm, ok jag har alltså missat info, någon har failat, men vad har jag gjort för att bidra till att rätta till det?

Om vi börjar använda en nyfiken inställning istället för en kritiserande kan vi få reda på saker som ökar vår förståelse för personen/situationen. Kanske kan vi i vårt samtal börja samarbeta för att få till det där braiga som intentionen var från början.Kanske kan vi ödmjukt sätta oss in i vad som hänt.  Kanske behöver vi inte hänga någon.

Utan Personligt Ansvar

I grund och botten handlar det här om att vi inte fastnar i UPA dvs Utan Personligt Ansvar, utan följer upp, kanske ringer upp, ställer frågor och tar reda på osv snarare än kräver att någon annan ska ge mig information. I de bästa av världar flödar all information fritt men vi vet ju alla att saker kan hända på vägen. Kanske kan vi hjälpa till?!

Veckan som gått

Nämnde förra veckan att vi skulle ha en #jobbasmart-workshop på Akademikerförbundet där vi fick möjlighet att hjälpa fler att sänka stressnivån. Så häftig grupp och roligt att se att våra verktyg om prioritering och årscykeltänk funkade. Alltid skönt att känna att konceptet håller även i lite nya format. 

Snabbt lanserade vi också vårt nästa steg, veckopåminnelser. Ett reflektionsbrev veckovis som hjälper oss bli mer medvetna och kunna fatta bättre beslut. Helt ärligt, för mig är reflektion bästa sättet att komma bort från UPA. Nu testar vi fram till midsommar, sedan utvärdera och hitta en bra prissättning. Hör av dig om du tror ett sådant reflektionsbrev skulle hjälpa dig.

Som föredragshållare pysslar man med diverse. Viktigast: att ha kul! Fotocred (och garv cred): Liselotte Norén 

Veckovisa reflektionsbrev snart på väg ut…

Sätt punkt och känn dig ledig

Mindful may

I min förra blogg kunde ni riktigt känna på min önskan om att få vara närvarande och ta in maj och allt det bjussar på. För att hjälpa mig själv med det har jag anmält mig till kampanjen #mindfulmay som skickar ut en 10-minuters mindfulnes övning varje dag under maj. Tyckte det verkade kul och dessutom var jag lite nyfiken på upplägget med ”digitala övningar” som inte ligger i en app… Tänker att det kanske något att ta vidare för vårt #jobbasmart koncept.

Sätt punkt för mer närvaro under sommarledigheten

Helst vill vi väl såklart vara mindfulla och närvarande mest hela tiden men jag har tyckt det är ganska svårt att hoppa rakt in i semestern och sakta in från 100 till vilotillstånd (typ 0). Här har jag och Liselotte tagit fram en enkel teknik som gör stor skillnad för mig när det gäller att våga släppa taget.

Nu gör vi ett antal gästspel för att hjälpa fler att minska stressen, stänga igen inför semestern och få en enklare uppstart i höst – något vi kallar sätta punkt. Bland annat kommer vi om några veckor att köra ett #jobbasmart seminarium tillsammans med Akademikerförbundet och deras medlemmar, så är du medlem passa på. Klicka här så kommer du rakt in i deras kalendarium där ni hittar länk till anmälan för seminariet vi så underfundigt döpt till: Är det tiden som är slut eller är det du (Stockholm 21 maj)

Favorit i repris och inbjudan Järvaveckan

För er andra bjussar jag här på några favoriter på temat sätta punkt som jag bloggat/vloggat om tidigare.

I bloggen Sköna maj? Om att ge sig själv förutsättningar ger jag tips på hur man kan sätta punkt och skriver bla:

Jag inser att det är nu vi kan påverka. Vi kan hjälpa oss själva att skapa ett perfekt utgångsläge för att ta ledigt på riktigt, även mentalt, och känna oss nöjda och avkopplade.

Och här i 4-minuters vloggen går jag igenom en enkel teknik för att känna sig nöjd, klar och ledig.

Ännu roligare vore det förstås om du ville komma till Almedalsutmanaren Politikerveckan i Järva (v24), och gör lite övningar med oss!

 

 

 

 

Passar du på att ladda?

Våren är här! Blommor slår ut (eller åtminstone snön smälter för er som bor mer norrut) fåglar sjunger, ljuset är här! Mitt sinne är inställt på att njuta, ladda med all energi en slumrande natur ger oss när den låter oss frossa i vårtecken. För mig ger den här årstiden så mycket energi!

 

Promenad i vårsolen. Mariefred.

Körsbärsknoppar: Den som väntar på något gott…..

Samtidigt märker jag hos mig själv och dem jag möter nu, hur svårt vi verkar ha att få loss tid till att njuta. Det är som att det är fler saker än naturen som vaknar nu. Alla jobbprojekt som ska bli klara, semesterplaner som ska läggas, vårkläderna ska på plats, altanen/balkongen skuras…

Jag har fått tagit ett allvarligt snack med mig själv här: är det här görbart? Om jag nu får möjligheterna att ladda mina batterier på ett enkelt och härligt sätt genom tex att sätta mig ner och äta en glass i solen – då är det ju det som ska prioriteras högst upp på min lista! Då är det ju den energin som gör resten av min dag. För risken är att om vi lägger glassen sist finns det en ganska stor risk att vi aldrig kommer till den, då våra att-göra-listor tycks vara helt självpåfyllande denna årstid….

I det här lilla klippet nedan tipsar jag och Liselotte om hur du faktiskt kan få till mer glass och njut i vårsolen – ingen rocket science men tusan så svårt ändå… Mer glass åt folket 🙂

www.jobbasmrt.se/video-vad-far-du-energi-av/

 

 

 

Lat och OS-fylld

Lite väl mycket choklad, kaffe och OS på tv just nu.

Ägnat större delen av veckan till att beta av på listan så idag börjar jag känna mig lite seg. Inte så motiverad helt enkelt.  Och det är väl baksidan med att ha kontoret hemma: OS på tv:n är ju ganska lätt att ta till när latheten sätter in…

Jag övar på det här med att lyssna in mig själv. Kanske är det bra att jag latar mig ibland, att det ingår i att kunna vara produktiv. Att ibland strunta i allt, för att sedan kunna vara engagerad och fokuserad. Ha lust. Eller så tycker jag bara att den arbetsuppgift jag har på listan just nu är så jäkla trist… Hur var det nu med surdegar – just do it…

Nästa vecka är det sportlov och vi tar oss en tur till Dalarna för lite skidåkning. Tar också bloggledigt och är åter på kontoret vecka 10 igen.