Förberedd eller klädd i offerkofta?

Den här veckan har kretsat kring möten. För att jag har haft en del möten men också för att många i kring mig pratar om sina möten.

Oftast pratas det om möten som dåliga möten. Jävla möten, stressande möten, möten som inte ger ett skit eller det mest vanliga; möten som löser av varandra – ”Åh idag är en sån där jävla mötesdag”.

Föreställ dig det omvända. Vissa dagar vet jag att jag kommer ha bra möten. Jag ska träffa folk som i tidigare möten lämnat mig med ny energi, ny kunskap eller kanske det mest givande, nya frågor. Det är ju här vi vill vara. Så kan vi påverka hur våra möten blir?

Härliga möten utomhus med kaffe och sol

Möten i olika former (här bokrelease för Katrin Sandberg på en liten innergård i Ga:Stan)

Jag tror vi alla vet att förberedelserna inför ett möte spelar stor roll för hur mötet blir. Det är bra om vi:

Läser på eller på annat sätt tar reda på info om den vi ska träffa (googla, fråga nån som känner nån osv)
-Gör en liten omvärldscheck, vad är på gång på området, är det något nytt som vi borde känna till?
-Funderar över mitt mål med mötet. Kanske vill vi lära känna varandra bättre eller kanske vill bestämma oss för något.
-Visualiserar. För den som gillar bilder kan det vara givande att visualisera (känslan/stämningen) mötet. Hur vill du att det ska bli?
-Kanske kan du påverka mötesmiljön?

Men om den vi ska träffa inte har förberett sig, då är vi väl ett offer klädd i vår stickigaste offerkofta – eller? Om jag har gjort mitt och personen ändå kommer till mötet oförberedd, då kan jag väl säga att det blev ett jävligt dåligt möte och vara sur för det? Nja, tänker jag.

Fundera på varför det där mötet på tex tisdag ska ske? Och då menar jag inte – ”jag blev kallad till det”. Utan jag menar varför ska du gå på det här mötet? Om du inte ser meningen tycker jag du ska fundera på att tacka nej eller boka en tid längre fram när ni hunnit prata igenom vad ni vill ha ut med er träff. Om du ser ditt syfte med mötet, och syftet är viktigt för dig, kan du faktiskt välja att riskeliminera lite:

-Det går att ställa frågan -”Du, hur tänker du kring vår träff på tisdag?” Här kan man försöka luska mer kring vad den personens förväntningar på mötet är. Ses ni för att lära känna varandra, informera om något, rapportera nuläge, sälja in något eller kanske bestämma om nästa steg.
-Ge lite kort info redan innan mötet, på morgonkaffet om ni arbetar nära eller i ett kort telesamtal eller mail. Gör det enkelt! Här duger inte ”jag bifogar min avhandling på 300 sidor!
-Slå en signal eller skicka ett meddelande kvällen före/på morgonen för att försäkra dig om att personen du ska träffa verkligen kan ses just den här dagen. Jag har flera gånger stått snopen när personen jag rest en bit för att träffa skickar ett mess fem i och skriver att hen är sjuk/vabbar. Eller ännu värre inte hör av sig alls.

Visst är väl det här mest sunt förnuft. Jag gillar att möta människor, gärna många olika. För att det tidsmässigt ska fungera behöver de mötena faktiskt bli ganska bra. Jag kan förbereda mig själv men har också insett att jag kan hjälpa mig själv genom att hjälpa den jag ska träffa. Och offerkoftan får allt oftare ligga kvar i garderoben…

Offerkoftorna lämnade kvar 😉

Årlig besiktning

Min morfar sa alltid att han skulle på besiktning när han skulle på läkarkoll. Han undrade om han skulle gå igenom och vilka ettor han skulle få av doktor Engberg. När han satt och sörplade kaffe på fat med mig efter besöket, småflinade han; ” – he he jaa, det gick ju bra det där… Nu får man köra ett år till!”


Bilförarn: morfar Tore, min syster och jag tar en paus (det gjorde vi ofta)

Jag tänker på det där varje höst. När jag drar igång igen efter sommaren öppnar jag upp och sätter planen. Jag gör lite ändringar utifrån summeringen innan sommaren och justerar lite utifrån de insikter jag fått under lugna eller tjoande sommaräventyr.

Där någonstans inser jag att det är dags för besiktning. Vad har jag för ettor och nollor? Kan jag köra ett år till eller behöver jag ändra åkstil? Byta drivmedel? Ja ni fattar, man kan göra liknelser i det oändliga mellan oss människor och bilar…

Så idag har jag bokat in ett antal tider i min kalender. Att ringa runt och sitta i telefonkö för att slutligen få en tid lååångt fram i höst är rätt tråkigt, men helt klart värt det för äkta körglädje ett år framåt. Och så galet skönt att ha bokat in allt på en gång. Först ut blir ny synundersökning.

Dags för nya brillor för att se klart och vem vet, kanske nya perspektiv visar sig

 

Lev i frågan

En icke-perfekt blogg som denna bjuder på missar, orosmoln och hjärnspöken. Jag bjussar gärna på det för att ge perspektiv och en mer sann helhetsbild. Ni kommer kanske ihåg bloggen med bilden på kossan som fastnade mitt i hoppet…

Jag tror det är viktigt att vi på riktigt förstår att det alltid finns saker som pågår bakom det vi först ser. Att vi inte jämför oss med andra – för tänk om den du vill vara som lever på ”lånad energi”.

Nu, när jag öppnar upp och drar igång igen efter sommaren har jag fått nyfikna frågor om mitt företag. Folk ikring mig, som bryr sig om mig, undrar hur det går? Och mitt svar är helt ärligt att det går riktigt bra. Grunden är på plats, jag är stolt och står helt och fullt för det jag bygger upp. Jag har två koncept att lansera som vi tagit fram #jobbasmart och #jobbatvärs. Att sen pengarna inte är på plats är bara en liten, liten småsak i sammanhanget ha ha ha…

Det jag vill säga är att det självklart inte bara är enkelt att starta företag. Och det är inte säkert att det kommer bära sig ekonomiskt. Men det finns några saker som hjälper mig att må bra i osäkerheten det innebär:

Lev i frågan
Det är ok att inte ha svaret, att inte veta exakt hur. Att lita på sina små steg. Det här fina citatet av Rainer Maria Rilke ger mig ro när tvivlet sätter in;

 

”Ha tålamod med allt som ligger kvar olöst i ditt hjärta.
Lev i frågan.”

 

Lyssna och ändra
När jag tänker: nä men det här blir inte så bra, försöker jag lyssna på det – och ändra på något. Lita på mig själv.

I måndags var planen att jag skulle ha kick-off med mig själv för att sätta ett antal saker. Men så på måndag morgon kände jag att jag inte var klar nog för detta, att mitt upplägg kändes fel och pretentiöst. Så jag stannade hemma och gjorde klart rensning av garderob och kontor som jag satt igång under helgen. Jag gick också runt och var lite småsur på att jag ”inte levererat” som jag tänkt. Men hör och häpna – städa verkar vara grejen! När dan är slut inser jag att ett antal nerklottrade ord på notisar och markeringar i kalendern var gjorda och kick-off utmaningarna var lösta utan att jag ens tänkt på det.


Rensning som kick-off. Ut med gammalt och ge plats för nytt. 

Bra möten
Igen och igen och igen: vi kan välja vårt sammanhang. Vi kan inte påverka allt men några saker ligger helt i våra händer. Som att säga NEJ och då också automatiskt ett starkt JA till de saker vi faktiskt väljer.  I veckan som gick blev det några svåra nej (till riktigt smickrande erbjudanden) men också starka ja till bra möten på kreativa och vackra platser.


Kreativt möte på kreativt workspace Snickarbacken7 i Stockholm

Sol, vind och vatten. Och så kaffe, bästa Liselotte och finslip på lanseringen av #jobbasmart och #jobbatvärs

Hur kör du igång din höst? Vad väljer du att lägga in i din plan?

Snart kommer mer om #jobbasmart och #jobbatvärs. Du kan redan nu boka in en save the date för den 20 september

 

Känsla av sammanhang

Wow, vilken härlig start på hösten det blev.  En spännande hållbarhetsfestival här i Stockholm – The Stockholm Act, gav en ordentlig trendspaning inför hösten och möjlighet att testköra lite seminarieupplägg för min del. För mig är ju hållbarhet mycket bredare än bara miljö (även om det i sig självt är nog så viktigt). När jag jobbar med människors- och organisationers utveckling utgår jag alltid från en hållbar person och en hållbar organisation. Då finns ett helhetstänk med, kvalitet, långsiktighet, mänsklighet och också hållbara resultat. Att det vi gör är på riktigt! Skapar värden på riktigt. Hela vägen, hela kedjan.

Kulturhuset i Stockholm, en av arenorna för The Stockholm Act Foto: Matilda Rahm/Kulturhuset

The Stockholm Act är ett  initiativ som samlar politik, kultur, företagande och forskning för att agera på FN:s 17 globala mål för hållbar utveckling till 2030. Största anledningen till varför jag gillar idéen så mycket är fokuset på ACT. Dels i det självklara att det inte blir någon ändring om vi inte gör saker men också för att vi får syn på det som redan görs. Det finns massor av (små) initiativ som det inte står om på löpsedeln men som faktiskt, på riktigt, varje dag, jobbar med att göra världen lite mera hållbar. Redan under invigningen kände jag en enorm kraft som gav en skön motvikt till den förlamande känslan av att världen går under som vi kan läsa oss till dagligen. Och som jag skrev om i min tidigare blogg om att orka göra skillnad, brukar det inte komma så mycket bra aktivitet ur den handlingsförlamningen.

Invignings(Dröm!?)panel med Isabella Lövin, José González, Gunhild Stordalen och Johan Rockström

Min spaning från veckan:

  • Att ge och dela med sig
    Ett generös och öppen kultur kommer skapa grunden för ett hållbart samhälle. Att ge upp sitt egna behov av andras ”gillande” och istället bli tillfredsställd mer på djupet när man kan ge och bidra till andra utan önskan om motprestation.
  • Kulturens roll är viktig
    Att kultur/konst är en arena där vi kan vara jämlika – i de riktigt stora frågorna blir vi alla mer lika än olika. Kultursektorn har också en stor och viktig roll i att nå ut till många med kunskap och uppmana till handling.
  • Forskningen ger svar…
    Johan Rockström menar att forskningen gett svaret för länge sedan; vi vet redan att vi måsta agera för planetens överlvnad, nu handlar det bara om hur snabba vi behöver vara och om vi hinner.
  • …men forskning är inte allt
    Gunhild Stordalen,  gillar såklart forskning men menar att den i sig själv inte kan göra någon förändring, det måste företag, organisationer och personer som du och jag göra. De små stegen blir de stora i sin helhet. Så vad kan du och jag göra? Se över din konsumtion, ta hand om dig själv, gör medvetna val, stötta aktörer som arbetar för något du tycker är viktigt.
  • Känsla av sammanhang för välmående
    Isabella Lövin delade med sig av en viktig reflektion som jag tror stämmer så väl. Att vi som individer inte mår särskilt bra om vi inte hör till ett sammanhang som vi trivs med/kan stå för. Hon ser ett samband mellan det stora antalet människor med utbrändhetssymtom/diagnos och vår dystra framtidstro.  Då tänker jag att det blir så otroligt viktigt att börja påverka i det lokala/lilla, få tillbaka kraften och komma bort från känslan av maktlöshet. Här är det  verkligen hållbarhet brett vi talar om!


Big Fox på Stora scenen Stadsteatern Kulturhuset  i Stockholm

Så jag tänker att genom att se till att vi är i en känsla av sammanhang, att känna att vi kan påverka och att vi kan agera i vårt lilla, gör att vi mår bättre och kan åstadkomma mer gott. Och så blev det verkligen för mig den här veckan. Mer energi och ett härligt sammanhang att jobba vidare med kring min lansering av konceptet #jobbasmart. Nya möten och workshops är på G, nästa gång blir den 20 september så – save the date! Ska bli grymt kul.

Stort tack till Refo som bjöd in mig till Refo med vänner på Nordiska museet. Coolt sammanhang och ställe att köra koncept test på! Mäktig utställningsyta på Nordiska museet för Refo med vänner där jag och Liselotte Noren körde drop- in övning ”Bli mer hållbar själv och få en lugnare höst”

 

Den perfekta semesterbilden

Min semester var som ett helt liv komprimerat på några veckor. Den innehöll många av livets delar och hela känsloregistret. Ha ha, ni ska bara veta att bakom varje perfekt semesterbild finns massor av ”grus” och jetlag. Och så är det ju i verkliga livet med. Saker och ting är ju sällan så som de först verkar.

Den perfekta semesterbilden 😉 Costa Rica, Tamarindo

Efter att jag och min familj hade trygghetstankat i vår stuga i Dalarna begav vi oss ut på ett riktigt äventyr; New York och Costa Rica. Jetlag, Skyskrapor och overklig hetta väckte min inre ankmamma och jag tänkte många gånger hur egoistisk jag var som släpat med mina duniga små ungar till detta.

Ankmamman on Top of the World. Vy över Central Park, New York.

Lower Manhattan from above.

Men så stod jag där en kvart senare och log euforiskt med tårarna rinnandes och tänkte wow –  det här är övermäktigt. Tänk att få vara med om detta och GE barnen en sådan upplevelse av världen. Att de får uppleva utsattheten i att inte kunna språket eller koderna, känna av den annorlunda kulturen, maten, värmen. Men också att få se hur bra saker är i andra delar av världen. Att faktiskt inte Sverige alltid är bäst. Att det inte behöver vara bra/dåligt utan egentligen bara annorlunda.

Jag har reflekterat en del över hur mina fantastiska upplevelser i sommar liksom nästan behövde de tuffare stunderna för att de skulle kunna lysa så intensivt. Och det gäller ju faktiskt inte bara på semestern utan genom hela livet. Att under en sommarmånad ”tvingas” öva på att vara närvarande i sinnet och hela tiden släppa det som var nyss för att kunna ta in nästa ögonblick och inte gå miste om nästa möjlighet är något jag tar med mig in i hösten. Att kunna flyta uppe på och ta in och släppa allteftersom.

Cold brew i New York City

Djungeltrek med hetta och hatt. Costa Rica, Parque Nacional Volcan Arenal

Yepp, It´s me! Ofattbart men tydligen sant! Fotocred: Jonas Palm

Strandduschen. Costa Rica, Avellana.

 

Så nu, här i min första blogg efter sommaren kommer då det alla pratar om just nu; hur ska vi göra för att behålla semesterkänslan ett tag till? Hur ska vi kunna få in lite mer Pura Vida (som de säger i Costa Rica för det enkla, ljuva LEV LIVET) i ditt liv.  Som svar på det länkar jag  till Anders Lindhs blogg  som uppmuntrar till att börja leva ett liv du inte vill ta semester ifrån – tänkvärt!

Nästa vecka deltar jag på The Stockholm Act  ett initiativ i Stockholm som pågår 21-27 augusti 2017 och samlar människor från vetenskap, konst, politik och affärer. En veckolång festival som ska utforska de steg som vi kan ta för att skapa en hållbar värld. De globala utvecklingsmålen som sattes 2015 behöver konkretiseras och bli åtgärder inför 2030. Och för en hållbar värld behövs det hållbara människor!!!

Jag och Liselotte Norén kommer ge ett konkret smakprov på vårt koncept kring personlig hållbarhet som lanseras under hösten. Så om du är i Stockholm fredag 25/8, kom förbi Nordiska Museet så drar vi ut på sommarkänslan och kreerar vi fram en mer hållbar och rolig höst. Här hittar du vårt event ”Bli mer hållbar själv och få en lugnare höst”. För dig som inte kan komma blir det kurser & möten kring detta senare i höst och förstås lite bilder från Nordiska här på bloggen.