Kan vi inte bara sluta stressa…?

Ja så tänker jag ganska ofta – kan vi inte bara sluta stressa?

Det regnar bomber?

Varken jag eller de flesta i min närhet, har några direkta katastrofer ikring oss som på riktigt hotar oss. Jag har mat på bordet, jag är frisk, mina nära är friska, det faller inga bomber, jag andas frisk luft osv… Om jag vore ensamstående mamma som både skulle försörja mina barn, jobba dubbla skift samt få ihop logistiken är det klart att stressandet (och pressen) skulle öka. Men det är jag inte… och ändå fastnar jag där ibland, i stressen.

Ohälsa

Långvarig negativ stress är inte hälsosam. Stress och press bryter ner oss om vi inte får återhämtning. Hjärnan börjar fungera sämre och våra beteenden kommer allt oftare från vår urtidshjärna i form av reaktioner på olika hot. Kamp och flykt. Det sker automatiskt och är en del av vårt arv sedan urminnes tider, du vet när lejonen hotade oss och döden på riktigt var konsekvensen. Det är därför våra inbyggda system pumpar ut hormoner och reaktioner på våra hot, även då hoten faktiskt inte är reella utan ”upplevda” (Som att jag håller på att missa bussen…). En ren överlevnadsinstinkt. Stark.

Så utifrån det så, NEJ, det är inte så lätt att bara sluta stressa. När vi satt ihop verktyg och tips till vårt #Jobbasmart koncept utgick vi från våra erfarenheter men också från hur hjärnan fungerar. Jag fick då möjlighet att nörda ner mig totalt i forskning om hjärnan och hur vi tar beslut. Några lästips till dig som själv är nyfiken tänker jag Lasse Bergs Kalahariböcker eller något med Katarina Gospic till exempel Neuroledarskap.

Ibland tänker jag att vår tids destruktiva stressbeteenden (kan man verkligen säga så? har det inte alltid funnits men med olika namn?)  är liksom lite som att skära sig i armen eller knarka fast mildare, men också oftast väldigt mycket mer utdraget över tid. Ibland leder det till katastrofala följder för tex de som blir sjukskrivna med kanske år av rehab.

Vi är värda mer

Vi är människor med kroppar och hjärnor som har behov. Som vi ibland slutar lyssna på. Det blir inte så bra då, i alla fall inte över tid. Vi är ju värda mer. Jag vill att du tar hand om dig. Fundera på om deadlinen, chefen, rätt färg på bikinin och damsugade golv verkligen är lejon. De flesta av oss har det ju ganska gott, tänk om vi skulle ta och sänka ribban lite (vi som faktiskt kan!).

Jag är så glad över att konkret kunna vara med och påminna fler att hjälpa hjärnan på bästa sätt. På måndag kommer vi ha en workshop på Akademikerförbundet där vi går igenom några verktyg som hur vi prioriterar och hur vi kan hjälpa hjärnan att våga släppa taget när vi är lediga. Delar lite mer med er i nästa vecka om det. Nu ska jag pausa – min nya favoritsysselsättning!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *