Give a shit!

Jag har påverkats av #metoo #tystnadtagning och många berättelser som kräver styrka för att våga berättas. Har tänkt en del kring hur en tystnadskultur blir till och kan fortsätta men också såklart kring vad vi kan göra för att bryta en skadlig kultur.

Jag tänkte inte stanna vid #metoo och tystnadskultur kring sexuella trakasserier utan tänker bredare kring kulturer där saker inte tas på allvar eller till och med tystas ner. Kulturer där ingen bryter ett negativt skeende. Där rädslan att förlora något styr – ett anseende, ett jobb, en grupptillhörighet eller helt enkelt rädslan för att låta gnällig eller okunnig.

Ibland finns det någon som vinner på det – som ett medvetet sätt att få behålla sin makt. Men en del gånger kan också ickereaktionen/-agerandet vara helt oskyldigt då den är ett resultat av att skydda sig själv, som en överlevnadsstrategi. Där man inte ser sitt ansvar som chef, kollega eller människa. Det är såklart inte alltid man kan påverka allt, men man kan alltid säga ifrån, säga vad man ser och hur man reagerar på det. Sedan kanske man inte kan styra resten. Men det är just den här markeringen jag tycker är viktig. Avgörande för att inte en skadlig kultur ska få fäste. Stopp liksom. Stopp på riktigt!


Svårt att vara den som bryter? Teckning: Hans Lindström

Jag har ett starkt personligt (nästan kroppsligt) minne från en tidigare arbetsplats där grupptänkandet var starkt och alla satt på ett möte och tyckte massa saker men ingen sa något (kanske inlärd hjälplöshet? Det är ju ändå ingen idé liksom…). En extern part i rummet bryter plötsligt genom att säga: -Nej men så jobbar inte jag, jag tror inte det fungerar. Och tystnaden går att ta på i rummet. Diskussionen tog en annan vändning efter det.

Här krävdes medvetenhet, integritet och att inte styras av rädslan. Motsatsen:

En kompis berättar om hur hon hämtar chefen då kollegan kollapsat av stress på arbetsplatsen, glömt bort vart hen parkerat bilen, inte sovit på veckor osv. När chefen får träffa kollegan och blir informerad om läget (detta sker på en måndag) svarar hen att hen har en tid för ett samtal på torsdag…

Här styrs situationen av en chef som har en fullbokad agenda och antagligen själv håller på att brista (eller så är hen bara oempatisk eller dum i huvudet…).

Jag övar som tusan på att göra mer medvetna val. Att våga stå kvar, att våga säga stopp! Det här känns inte ok. Kanske även om jag inte har några färdiga svar eller lösningar. Våga säga det jag ser, helt enkelt: give a shit!

Ska asap se Ruben Östlunds The Square som jag förstått tänjer på allt kring gränssättning och drev.

(Foto: Give a shit är grafikern Ylva Skarps budskap som står i motsats till att inte bry sig… )

 

Paus

Efter en härlig vecka med workshop- och faciliteringsuppdrag checkar jag nu ut en stund. Höstlov! En ganska bra tid på året att ta en liten paus och byta perspektiv för att komma tillbaka med nytt fokus.

I år känner jag inte ett så stort behov av att vara ledig men det ska bli riktigt roligt och skönt att få extra mycket tid med familjen.

Räknar väl kanske inte med bästa vädret men med höstrugg ute letar man liksom automatiskt upp det mysiga, lugnande, varma och goda. Så jag ser framför mig hur understället åker på, vila varvas med bus med familjen, gokaffe, tända ljus och långa promenader.

Vi får väl se var det landar…

Back in business v.45

De vackra bilderna är från miljöerna på kursgården Balingsholm där jag faciliterade workshop i veckan

 

Passion, glädje, hjärna, hjärta…

Yes, där satt den!

Förra veckan släppte jag och Liselotte Noren ut våra koncept #JobbaSmart och #JobbaTvärs ur garderoben. Det har varit viktigt för oss att behålla vår personliga ton utan att tappa i proffesionalitet. Och jag tror fasen vi landade riktigt bra!

Vilken feedback vi fått! Vi har ändrat lite här och där efter era kommentarer som vi tackar hjärtligt för, ovärderligt! Självklart har vi en hel del arbete att göra framåt, kanske snarare, man blir ju aldrig klar… Men vilken glädjeyra ni gett oss efter de kommentarer ni delat på sociala medier, mailat oss eller tagit med oss IRL. Det som värmer mest är era ordval, då det vi jobbat hårt med faktiskt verkar nå fram. Här är ett axplock på vad ni sett:

Passion och glädje
Både hjärna och hjärta
Spännande med personlig touch
Personligt och genomtänkt
Ger mersmak
Snyggt
Levande/fina bilder
Så välkommet på många sätt
FTW – gick rakt in i hjärtat

Nu fortsätter vi jobba på för att komma ut på fler ställen och berätta vad vi gör och hur vi kan bidra. Är du intresserad eller känner någon du tror skulle ha nytta av koncepten så hör av er! En kaffe brukar alltid vara en bra start på ett eventuellt fortsatt samarbete!

Bildcred: Mikael Ström, Caroline Palm och Leif Offermo

 

 

Koncept ute ur garderoben

Stolt som en tupp idag då jag och Liselotte Norén nu släpper första versionen på våra webbsidor för koncepten #JobbaSmart och #JobbaTvärs

Tanken är en hemsida där man på ett kortfattat sätt får en bild av vad #JobbaSmart och #JobbaTvärs är och hur du kan ha nytta av våra koncept. På webbplatsen kan ni också läsa mer om mitt och Liselottes samarbete.

Det är ingen brist på iver direkt när jag och Liselotte jobbar tillsammans, det är så mycket vi vill göra. Vi har vetat vad som funkar, däremot har det tagit lite tid att bestämma och formulera oss. Men nu var det dags för koncepten  att komma ut ur garderoben och bli mer lättillgängliga för er! Vi har drivits av att hitta rätt ton där både vår professionella sida men också våra personer ska synas. Och sen är det viktigt för oss att inte komma med färdiga ”sanningar”  utan att vi behöver bygga på dig/organisationen för att det ska bli hållbart.

Och anledningen till att jag är så stolt är just att jag tycker vi lyckas så bra med att förmedla det. Nu vill vi ju såklart veta vad DU tycker. Vad vill du ha mer av på sidan? Förstår du? Blir du sugen på att jobba med oss?

jobbasmrt.se
jobbatvars.se

Vi har valt att jobba med Björn Sennbrink som så proffsig designat och satt upp våra sidor.

Här kommer lite fina bilder från vår fotosession till webben. Vi har här valt att samarbeta med Smedjan Arbetsträning och Leif Offermo samt handledare Mikael Ström. Vi är så nöjda! Roligaste dagen på länge och så fint resultat:

Ta en kopp kaffe

Fick lite kli på kroppen igår när jag läste en text om hur man kunde bli effektivare och spara tid genom att kapa ner möten från tex 60 till 45 minuter.

Ni som känner mig, eller brukar läsa mina texter, vet att jag tycker effektivitet är viktigt och bra – men bara så länge som den är effektiv. Så vad menar jag med det? Jo, att om din så kallade effektivisering ger minuter till övers men inget verkligt resultat/värde, ja då är det ju så klart inte effektivt. Då kanske mötet i grunden är värdelöst och du skulle ställt in det istället för att stressa igenom det. Så om du ska hantera dåliga möten tror jag snarare att det ger mer om du tänker förberedelse, prioritering och att säga ja eller nej. Läs min tidigare blogg om det här : Förberedd eller klädd i offerkofta.

Så jag vill istället säga: öka tiden. Och mängden. Helt enkelt fika mera! Lägg på en kvart och ha tid för en extra kopp kaffe – i de fall där du verkligen valt att säga JA till mötet. Ge tid till det goda samtalet, det goda kaffet och relationsbyggandet. Det där som gör att vi kommer närmre varandra och har lättare att både be om hjälp och hjälpa till när det behövs. Att ha sådana personer ikring sig är guld värt och effektivt om något!

Här kan du läsa min tidigare blogg Effektivt att vara effektiv som är ett härligt och viktigt boktips på temat!