Att vara nöjd

För ett antal år sedan fick jag en fråga som jag fortfarande kommer att tänka på ibland: När är du nöjd Caroline?

När allt springer på och vi ständigt försöker lösa våra utmaningar (och moder jords för all del) är det lätt att vi glömmer bort att se och ta in det vi faktiskt uppnår och låta oss känna glädje.

Den person som ställde den här frågan heter Anne Leé Holmberg och betyder mycket för mig. Hon ställer ofta frågor som dröjer sig kvar och väcker något i mig. Jag har tidigare skrivit ett hyllning till henne och några andra viktiga personer som du kan läsa här.

Anne Leé har bloggat på det här temat och jag tycker det hon tar upp om firande är en så bra påminnelse:

Även om vi inte når hela vägen ända fram på en gång, önskar jag att vi var fler som ville fira delmål. Tidsaspekten gör annars att vi kanske behöver vänta både ett, två eller fem år för att fira de långsiktiga målen. Och med största sannolikhet har även förutsättningarna under den här tiden ändrats så mycket att det inte heller är helt tydligt vad vi ska fira. Sannolikheten är stor att det inte blir något firande över huvud taget.

Tänk så tråkigt, nästan lite sorgligt om vi inte får njuta av det braiga vi skapar. Det vi strävsamt närmar oss. Men också det vi redan har mitt framför oss, här och nu. Här kan du läsa Anne Leés blogg i sin helhet.

Själv har jag planerat att fira höstens framgångar, kanske inte med pompa och ståt utan mer lågmält och med något jag verkligen gillar. Jag ska bland annat besöka en liten fin butik på Hornsgatan i Stockholm… Mer om det en annan dag.

Närvarande och nöjd

Nått målet på min vandring (från Oppdal tidigare i höst)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *